Wow, ibland går tiden verkligen fort. Nu när kommer vi till slutet på 2019 tittar jag tillbaka lite och det har verkligen varit ett år för mig där väldigt mycket har hänt, väldigt bra saker, men även väldigt svåra saker och sorliga saker.
Jag har under detta år på riktigt börjat komma in i min nya yrkesidentitet som Psykoterapeut, speciellt kanske under de senaste 2-3 månaderna. Vi får se vad det leder till under nästa år.
Sunday 27 October 2019
Saturday 26 November 2016
Snart December 2016!
Tiden går fort. Jag har inte så mycket att säga dessa dagar. Här kommer iaf lite bilder, inklusive på min favoritmugg :)
Wednesday 13 July 2016
Jobbar vidare.
Saker rullar så sakta på för mig, har varit väldigt mycket både på arbetet och med studiern, dock är allt bra. Jag ska även nu påbörja sista steget på min utbildning till Psykoterapeut. Det kommer ta otroligt mycket energi, men även vara extremt lärorikt såklart!
Jag är överlag väldigt glad och nöjd med att kommit ifrån traditionellt social arbete med barn och familjer här i London, det var inte helt enkelt att vara aktiv i det området. Saker verkar inte heller bli bättre, så det känns som det är rätt steg för mig att plugga vidare och gå in mer eller mindre helt till terapi. Kanske även undersöka möjligheter att arbeta med personalfrågor och liknande inom den privata sektorn, men det är sånt som framtiden får utvisa.
Jag är överlag väldigt glad och nöjd med att kommit ifrån traditionellt social arbete med barn och familjer här i London, det var inte helt enkelt att vara aktiv i det området. Saker verkar inte heller bli bättre, så det känns som det är rätt steg för mig att plugga vidare och gå in mer eller mindre helt till terapi. Kanske även undersöka möjligheter att arbeta med personalfrågor och liknande inom den privata sektorn, men det är sånt som framtiden får utvisa.
Friday 17 April 2015
Clinical Practitioner
Så vad innebär mitt nya arbete då? Jag har varit på plats i ungefär 12 veckor nu tror jag.
Två av mina främsta uppgifter är att "stöjda" grupphandledningen i tre olika arbetgrupper, vilket ju är intressant samt att ha mina egna klienter då. Jag arbetar enbart familjer, vilket ju kan se lite olika ut och även delar av familjer, kanske en mamma och en dotter eller en son. Meningen är att det alltid ska vara två generationer, så jag arbetar för tillfället inte enbart med par eller syskon osv.
Sen deltar jag i alla möjliga olika möten och går även med socialarbetare på hembesök och klientmöten på kontoret.
Mitt jobb är verkligen helt klart terapeutiskt nu, jag skriver inga rapporter och gör inga utredningar (förutom för att styra och informera mitt arbete) om jag inte vill det själv (vilket jag ju kommer vilja ibland också). Det är helt underbart intressant, stimulerade och utan den sjuka stress jag upplevt under så lång tid nu.
Jag känner mig för tillfället extremt lycklig på jobbet, det är verkligen underbart och jag har även börjat kunna reflektera mer hur jag mår, ha mått och hur mitt tidigare arbete har påverkat mig. Både negativt och positivt.
Två av mina främsta uppgifter är att "stöjda" grupphandledningen i tre olika arbetgrupper, vilket ju är intressant samt att ha mina egna klienter då. Jag arbetar enbart familjer, vilket ju kan se lite olika ut och även delar av familjer, kanske en mamma och en dotter eller en son. Meningen är att det alltid ska vara två generationer, så jag arbetar för tillfället inte enbart med par eller syskon osv.
Sen deltar jag i alla möjliga olika möten och går även med socialarbetare på hembesök och klientmöten på kontoret.
Mitt jobb är verkligen helt klart terapeutiskt nu, jag skriver inga rapporter och gör inga utredningar (förutom för att styra och informera mitt arbete) om jag inte vill det själv (vilket jag ju kommer vilja ibland också). Det är helt underbart intressant, stimulerade och utan den sjuka stress jag upplevt under så lång tid nu.
Jag känner mig för tillfället extremt lycklig på jobbet, det är verkligen underbart och jag har även börjat kunna reflektera mer hur jag mår, ha mått och hur mitt tidigare arbete har påverkat mig. Både negativt och positivt.
Tuesday 3 March 2015
Friday 13 February 2015
Jaha, random
Jag tror bestämt jag kommer bli lite sen till jobbet, men jag gillar mina strumpor så mycket idag att det gör inget. De är rödrandiga och jag har vikt upp mina chinos så mycket som det är möjligt.
Det känns stabilt idag.
Det känns stabilt idag.
Sunday 14 December 2014
Nytt jobb
Jag har varit i processen en tid nu att hitta nytt jobb. Mitt nuvarande arbete är helt enkelt för stressigt och komplext för att jag ska kunna kombinera med mina studier. Det har varit extremt svårt och stressigt under snart två år nu och det har helt enkelt blivit för mycket, tex har jag nu haft en förkylning i en månad. Min kropp och psyke är helt slut och mina studier har verkligen inte fungerat bra länge nu.
En orsak är bland just att mitt arbete har blivit så fokuserat på utredningar i domstol, min roll borde ha iaf 30% kliniskt arbete med klienter, i praktiken har jag haft kanske 5% och tom det har varit svårt att kombinera med främst utredningar men även studier.
Sen finns det även en lång rad olika andra mer organisatoriska orsaker till varför just jag i min roll har haft det som jag haft, men även gruppens Psykolog lämnade sin roll förra veckan också. Hon hade samma problem, alldeles för mycket utredningar och nästan inget terapeutiskt arbete alls under lång tid.
Samtidigt har jag inget intresse av att gå tillbaka till mer traditionellt social arbete i detta land, men det är ju där lediga roller finns. Dock har jag haft extremt stor tur och nu blivit erbjuden en roll som Clinical Practitioner vilket jag accepterat och ska börja med i slutet av Januari.
Mer info om det senare, men jag är så otroligt nöjd och glad :)
En orsak är bland just att mitt arbete har blivit så fokuserat på utredningar i domstol, min roll borde ha iaf 30% kliniskt arbete med klienter, i praktiken har jag haft kanske 5% och tom det har varit svårt att kombinera med främst utredningar men även studier.
Sen finns det även en lång rad olika andra mer organisatoriska orsaker till varför just jag i min roll har haft det som jag haft, men även gruppens Psykolog lämnade sin roll förra veckan också. Hon hade samma problem, alldeles för mycket utredningar och nästan inget terapeutiskt arbete alls under lång tid.
Samtidigt har jag inget intresse av att gå tillbaka till mer traditionellt social arbete i detta land, men det är ju där lediga roller finns. Dock har jag haft extremt stor tur och nu blivit erbjuden en roll som Clinical Practitioner vilket jag accepterat och ska börja med i slutet av Januari.
Mer info om det senare, men jag är så otroligt nöjd och glad :)
Thursday 12 June 2014
Klar med min systemteoretiska grundkursen!
Yay me! Jag blev denna vecka klar med min ett-åriga grundkurs i systemteoretiskt familjearbete!
Jag är otroligt glad och nöjd med det, jag behövde någon form av formell vidareutbildning i familjearbete. Det öppnar upp ganska mycket eftersom det är systemteoretiskt perspektiv som är grunden i de flesta av de få terapiarbeten som det finns inom motsvarande socialtjänsten här.
Jag är otroligt lyckligt lottad att mitt arbete betalade för denna vidareutbildning, men nu är det ju dock dags att fokusera på min andra studier.
Jag är otroligt glad och nöjd med det, jag behövde någon form av formell vidareutbildning i familjearbete. Det öppnar upp ganska mycket eftersom det är systemteoretiskt perspektiv som är grunden i de flesta av de få terapiarbeten som det finns inom motsvarande socialtjänsten här.
Jag är otroligt lyckligt lottad att mitt arbete betalade för denna vidareutbildning, men nu är det ju dock dags att fokusera på min andra studier.
Tuesday 8 April 2014
Saturday 29 March 2014
Det här med allt eller inget, igen.
Jag har märkt att min närmaste chef, som är extremt "old school" inte gillar när mina utredningar är för långa.
Speciellt gillar hon inte när jag är, som hon sagt "too almost fair" gentemot föräldrar. Vilket jag inte direkt kan förstå alls, när jag faktiskt kommenterar att i min åsikt kan de tyvärr inte ta hand om sina barn, eller göra de nödvändiga förändrar för att de ska kunna ske tillräckligt snabbt i relation till barnens behov. Hur kan man vara "too fair" liksom..
Dock tror jag att jag börjar förstå vad "problemet" är, om det nu verkligen är ett problem. Tid måste sparas, utredningar måste produceras snabbare och det finns aspekter som talar till föräldrars fördel men som inte ändrar beslutet så spelar de ingen roll och behöver inte dokumenteras.
Lite förenklat tror jag att det är så det verkligen är. Att ge föräldrar en balanserad utredning är inte så viktigt när det främst är frågan om att producera utredninignar som är "tillräckligt" bra. Dock är ju detta inte perspektivet bland domare eller motsvarande lagmän, de sitter med extremt svåra beslut och vill mer än gärna och både detaljerade och balanserade utredningar, där så många relevanta aspekter, både bra och dåliga utvecklas och analyseras.
Jag kan inte, jag vill inte och jag vägrar skriva utredningar där jag drar mina slutsatser på ett självart svart eller vitt sätt, där jag bantar ner på detaljer för att de inte ändrar på mina rekommendationer och "låtsats" att ärendet är mycket enklare och mer självklart än det verkligen är. Att sånt sker är jag övertygad om, men jag tänker inte göra det.
Jag är lite frustreade över hur jag vill arbeta på ett sätt som tar hänsyn till domstolen, barnen och föräldrarna men jag inte uppmuntras till att göra i den egna organisationen...suck..
Speciellt gillar hon inte när jag är, som hon sagt "too almost fair" gentemot föräldrar. Vilket jag inte direkt kan förstå alls, när jag faktiskt kommenterar att i min åsikt kan de tyvärr inte ta hand om sina barn, eller göra de nödvändiga förändrar för att de ska kunna ske tillräckligt snabbt i relation till barnens behov. Hur kan man vara "too fair" liksom..
Dock tror jag att jag börjar förstå vad "problemet" är, om det nu verkligen är ett problem. Tid måste sparas, utredningar måste produceras snabbare och det finns aspekter som talar till föräldrars fördel men som inte ändrar beslutet så spelar de ingen roll och behöver inte dokumenteras.
Lite förenklat tror jag att det är så det verkligen är. Att ge föräldrar en balanserad utredning är inte så viktigt när det främst är frågan om att producera utredninignar som är "tillräckligt" bra. Dock är ju detta inte perspektivet bland domare eller motsvarande lagmän, de sitter med extremt svåra beslut och vill mer än gärna och både detaljerade och balanserade utredningar, där så många relevanta aspekter, både bra och dåliga utvecklas och analyseras.
Jag kan inte, jag vill inte och jag vägrar skriva utredningar där jag drar mina slutsatser på ett självart svart eller vitt sätt, där jag bantar ner på detaljer för att de inte ändrar på mina rekommendationer och "låtsats" att ärendet är mycket enklare och mer självklart än det verkligen är. Att sånt sker är jag övertygad om, men jag tänker inte göra det.
Jag är lite frustreade över hur jag vill arbeta på ett sätt som tar hänsyn till domstolen, barnen och föräldrarna men jag inte uppmuntras till att göra i den egna organisationen...suck..
Saturday 1 March 2014
Diagnos eller inte, allt eller inget.
Jag har märkt att domstolarna här ibland verkade vara lite extremt fokuserade på externa psykologiska eller psykiatriska experter i förhandlingar och beslut om vårdnad.
Det tog mig lite tid att första, men det är ju inte de som är det! Det är de yrkesverksamma och de som skriver rapporter och utredningar till domstolarna som har detta extrema fokus.
Om en förälder får en "diagnos" i form någon mental sjukdom ändrar det tydligen helt allt, det blir mycket "enklare" att generalisera, referera och dra slutsatser om vårdnaden.
Så har jag aldrig arbetat i mina utredningar, jag är inte speciellt intresserad av diagnoser för i mina ögon är det även extremt många andra omständigheter som påverkar föräldraförmågan, både risk och skyddsfaktorer.
Detta må låta självklart kanske, men till min förvåning är det inte så. Jag själv föll nästan också i denna fälla för bara något år sedan, där jag började efterfråga mer självklara diagnoser, om det var möjligt att ställa dem, för att hjälpa mig i mina utredningar. Men efterhand har jag återfallit till hur jag såg på saker innan, att det inte spelar så stor roll och man verkligen måste se på andra faktorer också.
En advokat nämde för mig nyligen att domstolarna som fått mina utredningar uppskattade att jag inte "over simplified" saker. Detta gällade i detta fall en utredning med föräldrar med omfattande utvecklingsstörning. Där jag verkligen bara berörde just det ämnet ytligt, för det var uppenbarligen andra problem som var helt avgörande, medans andra hade fokuserat på just det för det var ju något som var en "diagnos".
Det tog mig lite tid att första, men det är ju inte de som är det! Det är de yrkesverksamma och de som skriver rapporter och utredningar till domstolarna som har detta extrema fokus.
Om en förälder får en "diagnos" i form någon mental sjukdom ändrar det tydligen helt allt, det blir mycket "enklare" att generalisera, referera och dra slutsatser om vårdnaden.
Så har jag aldrig arbetat i mina utredningar, jag är inte speciellt intresserad av diagnoser för i mina ögon är det även extremt många andra omständigheter som påverkar föräldraförmågan, både risk och skyddsfaktorer.
Detta må låta självklart kanske, men till min förvåning är det inte så. Jag själv föll nästan också i denna fälla för bara något år sedan, där jag började efterfråga mer självklara diagnoser, om det var möjligt att ställa dem, för att hjälpa mig i mina utredningar. Men efterhand har jag återfallit till hur jag såg på saker innan, att det inte spelar så stor roll och man verkligen måste se på andra faktorer också.
En advokat nämde för mig nyligen att domstolarna som fått mina utredningar uppskattade att jag inte "over simplified" saker. Detta gällade i detta fall en utredning med föräldrar med omfattande utvecklingsstörning. Där jag verkligen bara berörde just det ämnet ytligt, för det var uppenbarligen andra problem som var helt avgörande, medans andra hade fokuserat på just det för det var ju något som var en "diagnos".
Wednesday 25 December 2013
Monday 28 October 2013
Storm!
Riktigt blåsväder idag i London, kaos på tågen, tuben och vägarna. Iaf på vissa platser, det är nog ok på de flesta ställen skulle jag tro. Var ett riktigt äventyr att ta sig till jobbet idag!
Får kolla nyheterna senare, det ska tydligen bli värre fram till lunch sen bättre.
Saturday 19 October 2013
Lördag
Det har varit ganska mycket under ett par veckor nu, både på jobbet med med utbildning. Det känns och min hjärna är lite svampig för tillfället.
Problemet är att jag har en ganska stor utredning som jag måste få in på Fredag, det handlar om fyra barn och tre inblandande föräldrar.
Mina två kollegor i ärendet är lite långsamma denna gång också, jag har inte fått allt jag behöver från dem ännu. Jag är lite efter själv också, både för det är mycket arbete och jag har varit väldigt upptagen med massa annat... nästa vecka kommer inte bli roligt, men när det är över så lugnar det ner sig lite till. Jag ska dock och ge bevis i domstol igen i mitten av November, detta ärende är väldigt komplext och svårt, så det lär inte bli en lek precis heller.
Jag hoppas även på lite jobbnyheter under de nästa veckorna, kanske lite mer terapi framöver! Mer om det senare.
Problemet är att jag har en ganska stor utredning som jag måste få in på Fredag, det handlar om fyra barn och tre inblandande föräldrar.
Mina två kollegor i ärendet är lite långsamma denna gång också, jag har inte fått allt jag behöver från dem ännu. Jag är lite efter själv också, både för det är mycket arbete och jag har varit väldigt upptagen med massa annat... nästa vecka kommer inte bli roligt, men när det är över så lugnar det ner sig lite till. Jag ska dock och ge bevis i domstol igen i mitten av November, detta ärende är väldigt komplext och svårt, så det lär inte bli en lek precis heller.
Jag hoppas även på lite jobbnyheter under de nästa veckorna, kanske lite mer terapi framöver! Mer om det senare.
Wednesday 16 October 2013
Theraplay funderingar
Jag upplevde min Theraplay träning för två veckor som väldigt krävande, känslomässigt och "starkt". Otroligt starkt, det är ganska svårt att förklara utan att uppleva det. Det är nog även svårt att förstå och vara redo att kunna se dess potentiella otroliga styrk i arbete med barn, ungdomar och deras föräldrar eller fosterföräldrar.
Metoder, evidens och teorier i alla ära, jag behöver själv sånt och förstår hur viktigt det är. Men vissa saker måste upplevas, och man måste själv vara på en mental plats för att kunna ta emot det också.
Vi var cirka 34 personer på träningen och ett par av dem var uppenbarligen inte så intresserade av det hela, eller kunde inte ta det till sig för de troligen var lite för självmedvetna. Det kanske låter lite väl mycket som en groande självgodhet, men jag känner nog mig själv tillräckligt för att själv se när jag är självgod och inte (oftast iaf).
Jag upplevde en del saker själv som väldigt jobbigt och utanför det som jag känner mig bekväm med, och det var svårt med vissa rollspel. Men jag har under åren troligen mognat lite och kör på med det mesta numera, vilket visat sig vara en styrka. En stor del av terapistens roll i Theraplay innebär att man måste förmågan att vara löjlig, barnslig och vara bekväm i det för att ge hela processen det lungt och säkerhet som det kräver. Speciellt måste man detta när man troligen för förlöjligande kommentarer och liknande från känsliga, osäkra skadade och rädda barn och deras föräldrar. Att det är allt annat än enkelt förstår nog de flesta, men sen måste man även kunna förmedla detta och denna förmåga till dem.
Det är helt otroligt hur kraftfullt detta kan vara, det kändes nästan överväldigande enbart i träningen!
Metoder, evidens och teorier i alla ära, jag behöver själv sånt och förstår hur viktigt det är. Men vissa saker måste upplevas, och man måste själv vara på en mental plats för att kunna ta emot det också.
Vi var cirka 34 personer på träningen och ett par av dem var uppenbarligen inte så intresserade av det hela, eller kunde inte ta det till sig för de troligen var lite för självmedvetna. Det kanske låter lite väl mycket som en groande självgodhet, men jag känner nog mig själv tillräckligt för att själv se när jag är självgod och inte (oftast iaf).
Jag upplevde en del saker själv som väldigt jobbigt och utanför det som jag känner mig bekväm med, och det var svårt med vissa rollspel. Men jag har under åren troligen mognat lite och kör på med det mesta numera, vilket visat sig vara en styrka. En stor del av terapistens roll i Theraplay innebär att man måste förmågan att vara löjlig, barnslig och vara bekväm i det för att ge hela processen det lungt och säkerhet som det kräver. Speciellt måste man detta när man troligen för förlöjligande kommentarer och liknande från känsliga, osäkra skadade och rädda barn och deras föräldrar. Att det är allt annat än enkelt förstår nog de flesta, men sen måste man även kunna förmedla detta och denna förmåga till dem.
Det är helt otroligt hur kraftfullt detta kan vara, det kändes nästan överväldigande enbart i träningen!
Tuesday 15 October 2013
Institute of Family Therapy
Iofs spelar det ju ingen större roll, som jag förstått har KBT tagit över det mesta i Sverige, jag vet inte hur specifikt familjeterapi ses där, här är det extremt på modet både inom socialtjänst (den lilla insats som nu bedrivs) samt inom CAMHS (BUP).
Friday 11 October 2013
Wednesday 9 October 2013
Full rulle igen
Har nu varit tillbaka i London ett par dagar, hunnit med att vara vittne i domstol idag också, för en av mina utredningar, vilket ju tog lite förberedande också.
Theraplay träningen var helt underbar och jag önskar verkligen jag arbetade mycket mer terapeutiskt än med dessa domstolsutredningar.
Det var en sådan där träning där det känns som man är "annorlunda" efter man varit med om, den känslan vill jag inte släppa heller, men vardagsarbetet tar ju över.
Jag det inte hur jag ska förklara det hela, men lite ska jag väl skriva om det sen iaf.
Theraplay träningen var helt underbar och jag önskar verkligen jag arbetade mycket mer terapeutiskt än med dessa domstolsutredningar.
Det var en sådan där träning där det känns som man är "annorlunda" efter man varit med om, den känslan vill jag inte släppa heller, men vardagsarbetet tar ju över.
Jag det inte hur jag ska förklara det hela, men lite ska jag väl skriva om det sen iaf.
Monday 30 September 2013
Sunday 29 September 2013
Hay on wye
Resan hit var lite av en mardröm, men den hyrda lägenheten är extremt trevlig! Är nu på plats för Theraplay och MIM träning, samspelsbedömning.
Thursday 19 September 2013
Friday 6 September 2013
oppressive practice
Förtryckade socialt arbete, jag måste ha glömt det officiella termen för detta på Svenska, sen när jag ser den blir det väl självklart, men just nu kan jag inte komma på hur bäst att översätta "oppressive practice". Detta blir väl ett ganska svengelskt inlägg antar jag,
Socialt arbete med barn i min erfarenhet från ganska många arbetsplatser i London är väldigt process fokuserat, det handlar om olika processer som ska startas och gå sin gång. Det finns väldigt lite utrymme för annat än processen och lite flexibilitet i processerna. Mycket handlar det om ett ganska extremt fokus på risker och riskfaktorer och hur man måste till varje pris minimera risker för barn. Till och med risker som i realiteten är obefintliga måste minimeras och allt ska ha en riskanalys.
För min del och från vad jag lärt mig i både studier och arbete i Sverige, handlar det mycket mer om att beskriva och göra klart vad man baserar sina beslut på, så att om något verkligen går fel finns det ett klart beskrivet beslutsunderlaget vid tillfället när ett beslut tas. Finns inte det kan allt alltid kritieras i efterhand och folk kan inte förstå vad man baserat sitt beslut på.
Dock innebär detta extra fokus här på risker och processer att föräldrar, familjer och barn verkligen "körs över" ibland. Beslut tas i ärendet som inte anpassas efter individuella familjer eller inviduella barns behov. De tas för att besluten måste passa in i en process, processen måste gå sin gång även om det innebär att beslut tas i ärenden baserat mer på processens behov än utifrån familjen och barnens behov eller omständigheter.
Utredningar, analyser och slutsatser blir väldigt generaliserade, onyanserade och saknar ofta detaljer, dessa faktorer behövs nämligen inte när beslut tas utifrån en process behov. Ett enkelt exempel är till exempel att man beskriva en relation mellan två föräldrar med "domestic violence". Ett ärende kan gå från en liten utredning ibland ända upp till domstol utan att detta koncept defineras, beskrivs eller utvecklas mer. Men i praktiken kan ju våld i nära relationer se extremt olika ut från ärende till ärende, men den nivån av detaljer behövs och erfrågas sällan, den generella definitionen "domestic violence" är allt som behövs.
Paraplydefinitoner och paraplybegrepp används väldigt mycket och verkar vara det enda som behövs för att processen ska gå sin gilla gång.
Child Protection processen är ju ett bra exempel på en process som av familjer och barn ofta upplevs som förtryckade, förvirrande och skrämmade samt för professionella upplevs den ofta som frustrerade. Det är ju i princip ingen fel på processen i sig själv, felet är i hur den implementeras och hur det är processen som styr och därmed slutat fungera som ett verktyg för professionella att hjälpa familjer och därmed även skydda barn.
Att det är ett problem är allmänt känt, men det som görs är att man ändrar processerna, tar bort processer och skapar nya processer, men det löser ju inte detta problem alls för som sagt det är ju inte processerna i sig som är problemet.
Socialt arbete med barn i min erfarenhet från ganska många arbetsplatser i London är väldigt process fokuserat, det handlar om olika processer som ska startas och gå sin gång. Det finns väldigt lite utrymme för annat än processen och lite flexibilitet i processerna. Mycket handlar det om ett ganska extremt fokus på risker och riskfaktorer och hur man måste till varje pris minimera risker för barn. Till och med risker som i realiteten är obefintliga måste minimeras och allt ska ha en riskanalys.
För min del och från vad jag lärt mig i både studier och arbete i Sverige, handlar det mycket mer om att beskriva och göra klart vad man baserar sina beslut på, så att om något verkligen går fel finns det ett klart beskrivet beslutsunderlaget vid tillfället när ett beslut tas. Finns inte det kan allt alltid kritieras i efterhand och folk kan inte förstå vad man baserat sitt beslut på.
Dock innebär detta extra fokus här på risker och processer att föräldrar, familjer och barn verkligen "körs över" ibland. Beslut tas i ärendet som inte anpassas efter individuella familjer eller inviduella barns behov. De tas för att besluten måste passa in i en process, processen måste gå sin gång även om det innebär att beslut tas i ärenden baserat mer på processens behov än utifrån familjen och barnens behov eller omständigheter.
Utredningar, analyser och slutsatser blir väldigt generaliserade, onyanserade och saknar ofta detaljer, dessa faktorer behövs nämligen inte när beslut tas utifrån en process behov. Ett enkelt exempel är till exempel att man beskriva en relation mellan två föräldrar med "domestic violence". Ett ärende kan gå från en liten utredning ibland ända upp till domstol utan att detta koncept defineras, beskrivs eller utvecklas mer. Men i praktiken kan ju våld i nära relationer se extremt olika ut från ärende till ärende, men den nivån av detaljer behövs och erfrågas sällan, den generella definitionen "domestic violence" är allt som behövs.
Paraplydefinitoner och paraplybegrepp används väldigt mycket och verkar vara det enda som behövs för att processen ska gå sin gilla gång.
Child Protection processen är ju ett bra exempel på en process som av familjer och barn ofta upplevs som förtryckade, förvirrande och skrämmade samt för professionella upplevs den ofta som frustrerade. Det är ju i princip ingen fel på processen i sig själv, felet är i hur den implementeras och hur det är processen som styr och därmed slutat fungera som ett verktyg för professionella att hjälpa familjer och därmed även skydda barn.
Att det är ett problem är allmänt känt, men det som görs är att man ändrar processerna, tar bort processer och skapar nya processer, men det löser ju inte detta problem alls för som sagt det är ju inte processerna i sig som är problemet.
Wednesday 4 September 2013
Monday 2 September 2013
Jobbigt humör del 2
Jag känner mig fortfarande generellt låg i humöret, om det nu är en bra formulering på Svenska. Jag var väldigt nere igår och ville mest stanna i sängen, jag var även väldigt trött och somnade till flera ggr under dagen när jag låg och läste.
Även idag på jobbet ville jag mest vara tyst, sitta och skriva och lyssna på musik. Jag hade inget klientmöte alls idag så det passade ju med mitt mående. Dock brukar jag ju vara ganska pratsam på jobbet så direkt jag inte tjatar på så frågar folk mig om jag är ok, vilket jag väl är men jag vill inte vara så social.
Jag har en känsla av att jag kommer vara lite tillbakadragen hela denna vecka, jag måste dock lägga in mer musik på min iphone, jag börjar bli lite trött på den jag har. Jag har även som tur är inte så många klientmöten under veckan, så jag kan fokusera på att skriva upp tidigare intervjuer, summera bakgrundsinformation till ett par utredningar jag har, läsa relevanta böcker samt lyssna på musik.
Just nu lyssnar jag mycket på en tjej som jag upptäckte nyligen, albumet jag lyssnar på är dock snart tre år gammal så jag är musikaliskt efter som vanligt.
Asa-Baby Gone.
Även idag på jobbet ville jag mest vara tyst, sitta och skriva och lyssna på musik. Jag hade inget klientmöte alls idag så det passade ju med mitt mående. Dock brukar jag ju vara ganska pratsam på jobbet så direkt jag inte tjatar på så frågar folk mig om jag är ok, vilket jag väl är men jag vill inte vara så social.
Jag har en känsla av att jag kommer vara lite tillbakadragen hela denna vecka, jag måste dock lägga in mer musik på min iphone, jag börjar bli lite trött på den jag har. Jag har även som tur är inte så många klientmöten under veckan, så jag kan fokusera på att skriva upp tidigare intervjuer, summera bakgrundsinformation till ett par utredningar jag har, läsa relevanta böcker samt lyssna på musik.
Just nu lyssnar jag mycket på en tjej som jag upptäckte nyligen, albumet jag lyssnar på är dock snart tre år gammal så jag är musikaliskt efter som vanligt.
Asa-Baby Gone.
Theraplay och MIM level 1
Min Theraplay och MIM utbildning börjar närma sig nu, det ska bli riktigt roligt! Jag har laddat ner massa artiklar samt köpt Theraplay boken, kursen är även ute på gränsen mellan Wales och England, i Hay on Wye
Träningen är 4 dagar, sen är det level 2 träning i December, vilket dock är på plats här i London. Jag ska försöka läsa igenom hela Theraplay boken innan kursen, det är fyra veckor kvar och det vore ju inget större problem att göra om jag inte redan höll på att läsa två andra böcker :)
Thursday 29 August 2013
Det här med vad domstolar och advokater
Ibland har jag svårt att förstå vad som händer med de utredningar som jag sänder in till domstolarna, alltså innan slutförhandlingarna.
Jag har ingen omfattande erfarenhet av domstolsförhandlingar från Sverige, jag tog ett bara ett par ärenden till det steget när jag var verksam i där.
Här i UK verkar det ofta vara långa och komplexa förhandlar mellan de olika representanterna, advokaterna för de olika parterna, ungefär en halvdag innan det ens börjar i själva rätten. Jag vet inte om det är så det sker i Sverige också i lika hög grad.
Det är också alltid olika advokater som företräder en part i domstol och den advokat som förebereder handlingarna och sköter ärendet mellan förhandlingarna, solicitor och lawyer/advocate. Vilket för mig verkar lite konstigt, föräldrarna träffar in sin representant i domstol bara vid förhandlingarna och har kontakt med den andra advokaten eller juristen som handlägger ärendet mellan förhandlingarna. I min erfarenhet verkar en del advokater inte vara så insatta i sitt ärende när de är i domstol heller, de har ju inte handlagt ärendet så det är ju inte så konstigt kanske.
Dock blir det lite "komiskt" ibland, komiskt för oss professionala som inte har våra barns framtid på spel, och troligen direkt skrämmande för föräldrarna. Egentligen är det väl knappast komiskt för oss heller, jag ser det som tragiskt personligen.
Som idag, jag pratade med vår myndighets handläggande advokat, som pratade med myndighetens advokat som var på plats i domstolen. Denna höll på att "förhandla" med föräldrarnas advokater (som inte heller då handlägger ärendet mellan förhandlingarna).
Min roll som någon form av "expert" i en "självständigt" grupp är ju även inte part på det sättet, som socialarbetaren som handlägger ärendet är. Som ni nog märker är det svårt att ens försöka förklara situationen, tänk då hur en förälder måste känna i denna situation.
Det var ett antal frågor till mig som passerade två personer innan de kom till mig, jag förstod inte vad de ville veta, och försökte få mer klarhet i frågorna, vilket ju var en intressant process. Nåväl efter massa om och men, så fick jag iaf efter en tid ett email från myndighetens handläggande advokat, där de för representerade advokaterna hade förhandlat en massa och i den processen tagit upp 3 frågor i relation till min utredning som jag skulle besvara.
Problemet för min del var att jag hade redan besvarat fråga ett ganska omfattande i min utredning, fråga två var en fråga om vad jag anser om skulle ske vid en hypotetisk situation som jag redan bedömt i min utredning inte var möjligt, samt fråga tree var en fråga som den handläggande socialarbetaren uppenbarligen ska besvara och inte jag.
Nu skapar ju detta inte direkt så mycket mer arbete för just min del, men det är ju lite frustrerande och i min mening ett ganska skrämmande exempel på hur domstolsförhandlingar i detta land verkar ofta fungera väldigt oklart och med en ineffektiv process.
Saker bara "sker" av bara farten i en process som verkar leva sitt eget liv och inblande parter är bara passagerare, jag kan inte ens föreställa mig hur en förälder känner sig i en sådan situation, maktlösheten måste kännas total.
Jag kan inte göra så mycket, jag gör mitt absolut bästa för att försöka säkerställa att alla föräldrar jag utreder får en så rättvis och så omfattande utredning som står i min makt att ge dem och får försöka vara nöjd med det, ibland är det dock svårt.
Jag har ingen omfattande erfarenhet av domstolsförhandlingar från Sverige, jag tog ett bara ett par ärenden till det steget när jag var verksam i där.
Här i UK verkar det ofta vara långa och komplexa förhandlar mellan de olika representanterna, advokaterna för de olika parterna, ungefär en halvdag innan det ens börjar i själva rätten. Jag vet inte om det är så det sker i Sverige också i lika hög grad.
Det är också alltid olika advokater som företräder en part i domstol och den advokat som förebereder handlingarna och sköter ärendet mellan förhandlingarna, solicitor och lawyer/advocate. Vilket för mig verkar lite konstigt, föräldrarna träffar in sin representant i domstol bara vid förhandlingarna och har kontakt med den andra advokaten eller juristen som handlägger ärendet mellan förhandlingarna. I min erfarenhet verkar en del advokater inte vara så insatta i sitt ärende när de är i domstol heller, de har ju inte handlagt ärendet så det är ju inte så konstigt kanske.
Dock blir det lite "komiskt" ibland, komiskt för oss professionala som inte har våra barns framtid på spel, och troligen direkt skrämmande för föräldrarna. Egentligen är det väl knappast komiskt för oss heller, jag ser det som tragiskt personligen.
Som idag, jag pratade med vår myndighets handläggande advokat, som pratade med myndighetens advokat som var på plats i domstolen. Denna höll på att "förhandla" med föräldrarnas advokater (som inte heller då handlägger ärendet mellan förhandlingarna).
Min roll som någon form av "expert" i en "självständigt" grupp är ju även inte part på det sättet, som socialarbetaren som handlägger ärendet är. Som ni nog märker är det svårt att ens försöka förklara situationen, tänk då hur en förälder måste känna i denna situation.
Det var ett antal frågor till mig som passerade två personer innan de kom till mig, jag förstod inte vad de ville veta, och försökte få mer klarhet i frågorna, vilket ju var en intressant process. Nåväl efter massa om och men, så fick jag iaf efter en tid ett email från myndighetens handläggande advokat, där de för representerade advokaterna hade förhandlat en massa och i den processen tagit upp 3 frågor i relation till min utredning som jag skulle besvara.
Problemet för min del var att jag hade redan besvarat fråga ett ganska omfattande i min utredning, fråga två var en fråga om vad jag anser om skulle ske vid en hypotetisk situation som jag redan bedömt i min utredning inte var möjligt, samt fråga tree var en fråga som den handläggande socialarbetaren uppenbarligen ska besvara och inte jag.
Nu skapar ju detta inte direkt så mycket mer arbete för just min del, men det är ju lite frustrerande och i min mening ett ganska skrämmande exempel på hur domstolsförhandlingar i detta land verkar ofta fungera väldigt oklart och med en ineffektiv process.
Saker bara "sker" av bara farten i en process som verkar leva sitt eget liv och inblande parter är bara passagerare, jag kan inte ens föreställa mig hur en förälder känner sig i en sådan situation, maktlösheten måste kännas total.
Jag kan inte göra så mycket, jag gör mitt absolut bästa för att försöka säkerställa att alla föräldrar jag utreder får en så rättvis och så omfattande utredning som står i min makt att ge dem och får försöka vara nöjd med det, ibland är det dock svårt.
Monday 19 August 2013
Monday 5 August 2013
Jobbigt humör
Det var en jobbig dag idag av någon orsak, det var inget speciellt som hände men jag kände mig ganska nere hela dagen. Det var en planerat gemensamt klientmöte idag med gruppens familjeterapeut, men familjen kom inte, iofs kände jag mig ganska nere redan innan det så det är väl något annat som lurar i bakhuvudet.
Jag har även sovit dåligt ett par nätter igen, min terapeutkollega ska köra en detox under en vecka, jag tror jag ska testa det med, rensa ut lite gifter kanske hjälper.
Jag har även sovit dåligt ett par nätter igen, min terapeutkollega ska köra en detox under en vecka, jag tror jag ska testa det med, rensa ut lite gifter kanske hjälper.
Saturday 3 August 2013
Theraplay och MIM
Jag har anmält mig till level 1 utbildning i Theraplay, det är 4 dagar och sker i slutet på September, sen är level 2 utbildningen i början på December, det är en 3 dagars utbildning.
Jag har varit lite nyfiken på Theraplay i något år eller så nu, men jag har aldrig tagit steget att anmäla mig. Det är en föräldra-barn interaktionsterapi, som då leds av terapisten och som sedan föräldern tar ansvar för hemma. Den inkluderar även en terapeutisk utredningsmetid, MIM, vilket jag inte kommer ihåg vad det står för just nu som även den verkar intressant.
Terapiformen är anknytningsbaserad (attachment) och ska ju vara evidensbaserad även om jag inte verkar kunna hitta så där otroligt mycket forskning om den. Det finns artiklar och sånt om det, men de är förvånande få överlag tycker jag.
Att jag själv drogs till just denna är av flera orsaker, anknytningsfokus, evidens, systemisk, led av föräldrar, ser på både beteende och kognition och verkar mycket roligt och praktiskt för både barn och föräldrar (för mig med hoppas jag). Jag har länge känt att jag skulle vilja ha lite mer praktiska metoder att arbeta gemensamt med barn-föräldrar samt att kunna göra någon form av terapeutisk evidensbaserad bedömning av deras samspel.
Min intresse i arbetet över det senaste året har mer och mer lutat mot att vilja hjälpa och arbeta med småbarn, nyfödda och deras föräldrar, det gäller både utredning och terapi. På något sätt känns det för mig väldigt naturligt att försöka hjälpa med allvarliga problem så tidigt i ett barnliv som möjligt samt göra det tillsammans med föräldrarna, vilka ju kommer ha ansvaret för barnet resten av deras liv och i det dagliga livet.
Jag har även gjort utredningar gällande relativt många unga ensamstående mammor under den senaste tiden där deras "attunement" till deras barn, deras attityder och deras beteende/samspel har haft allvarliga brister främst pågrund av deras egna traumatiska unga liv med upprepade övergrepp. Jag hoppas jag ska kunna börja kunna erbjuda iaf runt 6-10 träffar i liknande fall i framtiden för att kunna bättre bedöma om det finns en chans till förnbättring för dem, så de kan få behålla sina barn. Vilket alltid är mitt mål i mina utredningar, men som verkar bli allt svårare att kunna rekommendera...
Vi får allt fler komplicerade fall i arbetet, med förldrar som har extremt traumatiska erfarenheter i deras liv och barndom och jag har blivit allt oftare tvungen att rekommendera att barnen, som ofta är unga eller nyfödda inte säkert kan återförenas till föräldrarna. Det är mycket svåra beslut, och jag tillbringar otroligt mycket tid med att hitta och läsa relevant forskning beroende på vad problemet är.
Vi som arbetsgrupp fick nyligen officiell uppskattning från den lokala domstolen samt från högsta ledningen i vår "kommun" (local authority). Vilket känns bra för mig, jag har jobbat hårt. Men jag känner mig ofta okvalificerad att göra de bedömningar som domstolarna efterfrågar, jag känner att mitt arbete bör vara mer fokuserat och mer evidensbaserat än det är idag samt jag vill ha mer praktiska utredningsmetoder. Det är där Therapay och MIM kommer in för min del.
Jag vet inte om det kommer hjälpa mig, men det verkar lovande och jag vill verkligen kunna erbjuda föräldrar den bästa chansen att visa sig vara tillräckligt bra föräldrar, eller att kunna ta in råd och arbeta med det för att kunna bli tillräckligt bra så snabbt som möjligt. Detta har även blivit extra viktigt under de senaste 2-3 månaderna när det kommit nya riktlinjer från regeringen att utredningar, förhandlingar och beslut gällande vård för barn i domstolar måste ske inom högst 26 veckor, nästan helt utan undantag. Det var tidigare 52 veckor så det är ju minst sagt en stor förändring också.
Gällande steg 1 i Theraplay så är jag dock lite nervös för jag måste åka ut på landet i Wales under 4 dagar!! Vilket jag verkligen inte ser framemot, jag hade en ganska hemsk upplevelse på min "residential clinical placement" ute på landet under förra året, vilket jag helst vill glömma och jag är väl lite orolig för det väcker lite minnen från det nu. Men det ska väl gå bra.
Jag kommer troligen skriva mer om Theraplay efter min träning i September.
Jag har varit lite nyfiken på Theraplay i något år eller så nu, men jag har aldrig tagit steget att anmäla mig. Det är en föräldra-barn interaktionsterapi, som då leds av terapisten och som sedan föräldern tar ansvar för hemma. Den inkluderar även en terapeutisk utredningsmetid, MIM, vilket jag inte kommer ihåg vad det står för just nu som även den verkar intressant.
Terapiformen är anknytningsbaserad (attachment) och ska ju vara evidensbaserad även om jag inte verkar kunna hitta så där otroligt mycket forskning om den. Det finns artiklar och sånt om det, men de är förvånande få överlag tycker jag.
Att jag själv drogs till just denna är av flera orsaker, anknytningsfokus, evidens, systemisk, led av föräldrar, ser på både beteende och kognition och verkar mycket roligt och praktiskt för både barn och föräldrar (för mig med hoppas jag). Jag har länge känt att jag skulle vilja ha lite mer praktiska metoder att arbeta gemensamt med barn-föräldrar samt att kunna göra någon form av terapeutisk evidensbaserad bedömning av deras samspel.
Min intresse i arbetet över det senaste året har mer och mer lutat mot att vilja hjälpa och arbeta med småbarn, nyfödda och deras föräldrar, det gäller både utredning och terapi. På något sätt känns det för mig väldigt naturligt att försöka hjälpa med allvarliga problem så tidigt i ett barnliv som möjligt samt göra det tillsammans med föräldrarna, vilka ju kommer ha ansvaret för barnet resten av deras liv och i det dagliga livet.
Jag har även gjort utredningar gällande relativt många unga ensamstående mammor under den senaste tiden där deras "attunement" till deras barn, deras attityder och deras beteende/samspel har haft allvarliga brister främst pågrund av deras egna traumatiska unga liv med upprepade övergrepp. Jag hoppas jag ska kunna börja kunna erbjuda iaf runt 6-10 träffar i liknande fall i framtiden för att kunna bättre bedöma om det finns en chans till förnbättring för dem, så de kan få behålla sina barn. Vilket alltid är mitt mål i mina utredningar, men som verkar bli allt svårare att kunna rekommendera...
Vi får allt fler komplicerade fall i arbetet, med förldrar som har extremt traumatiska erfarenheter i deras liv och barndom och jag har blivit allt oftare tvungen att rekommendera att barnen, som ofta är unga eller nyfödda inte säkert kan återförenas till föräldrarna. Det är mycket svåra beslut, och jag tillbringar otroligt mycket tid med att hitta och läsa relevant forskning beroende på vad problemet är.
Vi som arbetsgrupp fick nyligen officiell uppskattning från den lokala domstolen samt från högsta ledningen i vår "kommun" (local authority). Vilket känns bra för mig, jag har jobbat hårt. Men jag känner mig ofta okvalificerad att göra de bedömningar som domstolarna efterfrågar, jag känner att mitt arbete bör vara mer fokuserat och mer evidensbaserat än det är idag samt jag vill ha mer praktiska utredningsmetoder. Det är där Therapay och MIM kommer in för min del.
Jag vet inte om det kommer hjälpa mig, men det verkar lovande och jag vill verkligen kunna erbjuda föräldrar den bästa chansen att visa sig vara tillräckligt bra föräldrar, eller att kunna ta in råd och arbeta med det för att kunna bli tillräckligt bra så snabbt som möjligt. Detta har även blivit extra viktigt under de senaste 2-3 månaderna när det kommit nya riktlinjer från regeringen att utredningar, förhandlingar och beslut gällande vård för barn i domstolar måste ske inom högst 26 veckor, nästan helt utan undantag. Det var tidigare 52 veckor så det är ju minst sagt en stor förändring också.
Gällande steg 1 i Theraplay så är jag dock lite nervös för jag måste åka ut på landet i Wales under 4 dagar!! Vilket jag verkligen inte ser framemot, jag hade en ganska hemsk upplevelse på min "residential clinical placement" ute på landet under förra året, vilket jag helst vill glömma och jag är väl lite orolig för det väcker lite minnen från det nu. Men det ska väl gå bra.
Jag kommer troligen skriva mer om Theraplay efter min träning i September.
Monday 22 July 2013
Sommarväder
Det har varit riktigt varmt i London de senaste veckorna, denna vecka ska det tydligen bli runt 35 grader. Jag är inte något sommarperson alls, så jag tycker det mest är för varmt. Jag gillar höst och rusk så Londonvädret är oftast helt perfekt för min del.
Annars rullar jobbet på som vanligt, jag har nyligen avslutat två föräldrautredingar och har ledigt två dagar. Det var lite stressigt under kanske två veckor, men nu är det lite lugnare igen.
Jag har även läst otroligt mycket denna tid, både böcker och artiklar. Främst gällande "anger and hostility". Bland annat Becks underbara och lärorika bok "Prisoners of Hate". Jag gillar Becks böcker, även om just denna kanske är lite "svag" i dess försök att tillämpa psykologiska aspekter helt oproblematiskt på mer sociologiska nivåer.
Annars rullar jobbet på som vanligt, jag har nyligen avslutat två föräldrautredingar och har ledigt två dagar. Det var lite stressigt under kanske två veckor, men nu är det lite lugnare igen.
Jag har även läst otroligt mycket denna tid, både böcker och artiklar. Främst gällande "anger and hostility". Bland annat Becks underbara och lärorika bok "Prisoners of Hate". Jag gillar Becks böcker, även om just denna kanske är lite "svag" i dess försök att tillämpa psykologiska aspekter helt oproblematiskt på mer sociologiska nivåer.
Saturday 22 June 2013
Saturday 9 February 2013
Två utmärkta böcker gällande barnutredningar som är användbara och praktiska.
Jag tänkte tipsa om två böcker som är utmärkta att läsa och använda sig av om man arbetar med barnutredningar och myndighetsutövning i England.
"Children's Needs,
Parenting Capacity: The Impact of Parental Mental Illness, Problem
Alcohol and Drug Use and Domestic Violence on Children's Development"
"A Practitioner's Tool for Child Protection and the Assessment of Parents"
Dessa är även bra läsning om man som Svensk Socionom funderar på att flytta över hit och vill läsa på lite innan, det ger en bra bild av väldigt praktiska metoder och vilka faktorer man ser till rent allmänt. Det ger också bra information om olika termer som används, om man kan läsa dessa böcker utan problem så kommer man även inte ha problem med Engelskan när man skriver utredningar här på mer grundläggande nivå. Vissa termer kan kanske vara lite svårt till att börja med, men då kan man ju göra en lista och sen googla dem. Det finns även "Social work dictionaries" man kan köpa om man vill lära sig mer om olika termer med en kort beskrivning. Det kan säkert vara mycket användbart också, men jag vet ingen specifik bok och har aldrig använt det själv.
Den andra boken är säkert även helt ok att använda sig av i Sverige när man vill kunna kolla vilka frågor som kan vara användbara gällande olika problem.
Båda dessa böcker är mycket lärorika och de är praktiska och användbara oavsett hur erfaren man är, men den första är ju väldigt fokuserat på Engelska förhållande även om det helt klart är relevant för BBiC också, vilket ju är byggt på ett Engelskt system.
Jag har tipsat om den första boken innan och jag tror jag var ganska besviken på den då, men det beror på att jag läste den redan efter jag arbetat ett par år här och därmed lärt mig det mesta den hårda vägen som den boken kunde hjälp mig med. Som ny här eller som läsning innan man flyttar är den helt klart mycket användbar, och jag måste erkänna jag har den på jobbet ännu idag och bläddrar i den ibland.
Jag har tipsat om den första boken innan och jag tror jag var ganska besviken på den då, men det beror på att jag läste den redan efter jag arbetat ett par år här och därmed lärt mig det mesta den hårda vägen som den boken kunde hjälp mig med. Som ny här eller som läsning innan man flyttar är den helt klart mycket användbar, och jag måste erkänna jag har den på jobbet ännu idag och bläddrar i den ibland.
Friday 28 September 2012
ASI
Det var så länge sen mitt senaste inlägg så jag har efter det hunnit gå på min utbildning i ASI (Attachment Style Interview)! Extremt intressant, lärorikt och användbart. Det var den bästa lite mini-utbildningen jag gjort sen jag flyttade till London.
ASI
Annars har jag varit extremt upptagen med min senaste utredning för domstol. Det är väldigt intressant mitt jobb, men även väldigt komplext. Det är ju per definition de mest komplexa och svåra ärenden som går till domstol och dessa är de enda vi arbetar med just nu. Jag har inte ens haft tid att ordna någon terapiklient, så det får nog vänta tills nästa år.
ASI
Annars har jag varit extremt upptagen med min senaste utredning för domstol. Det är väldigt intressant mitt jobb, men även väldigt komplext. Det är ju per definition de mest komplexa och svåra ärenden som går till domstol och dessa är de enda vi arbetar med just nu. Jag har inte ens haft tid att ordna någon terapiklient, så det får nog vänta tills nästa år.
Friday 24 August 2012
Attachment-Anknytning
Jag har upptäckt att jag verkligen behöver få träning i ASI (attachment style interview) så jag kan börja använda mig av den metoden i mina utredningar. Jag funderar på att anmäla mig till en 4 dagars utbildning.
Attachment-Anknytning är ett område/teroi som verkligen intresserar mig, det är relevant, intressant, evidensbaserat och passar hur bra som helst in med mitt lite mer kognitiva perspektiv på mental hälsa. Plus att om jag kan använda mig av ASI i mina utredningar så ger det plötsligt mycket mer kraft bakom mina analyser och fomulationer.
Attachment-Anknytning är ett område/teroi som verkligen intresserar mig, det är relevant, intressant, evidensbaserat och passar hur bra som helst in med mitt lite mer kognitiva perspektiv på mental hälsa. Plus att om jag kan använda mig av ASI i mina utredningar så ger det plötsligt mycket mer kraft bakom mina analyser och fomulationer.
Sunday 5 August 2012
Våld i nära relationer.
Jag läste för någon dag sedan på Aftonbladets websida (ja, jag vet vilken dålig journalistik den tidningen står för) om att deras hus-psykolog anser att samtalsterapi inte kan "bota" män som är våldsamma. Jag reagerade på det och blev lite irriterad av den löjligt simplistiska artiklen. Sen tänkte jag att det är väl just den reaktionen hon ville få för att dra till sig läsare. Trots det så funderade jag lite på att hon måste ju nästan bryta mot någon form av yrkesetiska riktlinjer eller skyldigheter när hon sprider den typen ogrundat struntprat. Jag inser att man måste skriva simpelt och dra saker till sin spets i skräpmedia,men detta är ju både fel och kommer från en person som i egenskap av sitt yrke har ett krav på sig att vara mer nyanserad och komma med påståenden som är grundade i verkligheten.
Män som slår
Jag är glad att jag inte är den enda som reagerade på det.
Män som slår del 2
Män som slår
Jag är glad att jag inte är den enda som reagerade på det.
Män som slår del 2
Reflektion människors insyn i sina egna problem.
Jag håller på med ett utredning för domstol, vilket ju alla mina ärenden är dessa dagar. Mannen/fadern i fråga har ganska omfattande problem med droger, främst kokain samt alkohol.
De har haft ganska regelbunden kontakt med children's services (typ barn och ungdomsdelen av socialtjänsten) och han har kämpat i ett par år både själv och med stöd för att hantera sitt missbruk.
Det har ju gått lite si och så med det och familjen är nu i domstol för både historien och en händelse tidigare i år när han fick spel och skällde ut besökande socialarbetare, runt en tid när han fick ett återfall.
Jag gör nu en utredning på honom och hans fru. Han känner sådan stor skuld för situationen att han är påväg in i en depresion. Han känner stor skuld själv men även professionella har påpekat för honom att allt är hans fel och hur han måste ta ansvar för allt och sluta med droger för det förstör hela hans liv och hela barnen liv.
Allt låter bra så här långt, eller? Jag har ju lite mer tid i mina utredningar och finner det mycket intressant och ser det som ett krav att försöka förstå människor, inte i första hand döma dem på något sätt.
Mannen ifråga säger "de rätta saker" han förebråder sig själv och pratar negativt om sig själv och säger att allt som händer är hans fel för han valt att ta droger. Efter vi har haft vårt andra möte så börjar han försiktigt prata om hur hans fru och hennes beteende, rädsla och attityd har gjort det svårt för honom. Han förstår henne och hennes frukan för återfall och hur hon övervakar honom, tar över familjens pengar och konstant söker bekräftelse för att han inte tar droger.
Men samtidigt ser han det som extremt påfrestande och stressigt, i en situation där han redan försöker sluta med droger och har det extremt svårt. Hennes förväntat på att han ska misslyckas och hennes rädsla gör att risken för ett återfall är radikalt högre. Dock så har han när han försökt prata om detta innan blivit benämnd i olika utredningar som att han sakar "insikt" och att han skyller på sin fru. Detta har ju lett till att han ännu mer känner sig misslyckad och skyldig och att han gett upp och nu sitter och säger det han vet folk vill höra.
Poängen jag försöker göra är att han har rätt och att ingen har lyssnat på honom innan, utan sett det som om han försöker skylla ifrån sig har lett till att han och familjen inte fått den hjälp som bäst passat dem. Systemet har krossat hans förståelse för sina egna problem, inte tagit tillvara på de lösningar som detta kunde genererat. Han har helt "tagit på sig" systemets syn på hans och familjens problem och när han försökt förklara sina egna tankar har han blivit benämnd att han saknar "insikt".
Vet man minsta lilla om missbruk och hur det påverkar familjer och relationer så vet man att det i familjer utvecklas mönster av interaktioner hos alla medlemmar som både kan skydda mot återfall men även kan öka risken för återfall. Att kartlägga dessa mönster och hjälpa familjen anpassa och andra dysfynktionella mönster är otroligt viktigt. Detta har mannen ifråga på egen hand insett i någon form, men när han försökt uttrycka det har reaktionerna blivit att han fått mer problem från involverade professionella.
För mig är detta ett tydligt tecken på hur man i detta land (iaf i London) bland children's services är extremt dåliga på att ta tillvara på individers egna kunskap och förståelse för sina egna problem och bygga på det. Istället är det systemet som ser problemen och definerar dem och lösningar. Om någon uttrycker en annan syn på det hela som inte stämmer med det så stämplas de som "lacking insight". Saken är ju att de inte saknar insikt i sina egna problem, de kanske saknar insikt i den definition av deras problem som andra gjort.
De har haft ganska regelbunden kontakt med children's services (typ barn och ungdomsdelen av socialtjänsten) och han har kämpat i ett par år både själv och med stöd för att hantera sitt missbruk.
Det har ju gått lite si och så med det och familjen är nu i domstol för både historien och en händelse tidigare i år när han fick spel och skällde ut besökande socialarbetare, runt en tid när han fick ett återfall.
Jag gör nu en utredning på honom och hans fru. Han känner sådan stor skuld för situationen att han är påväg in i en depresion. Han känner stor skuld själv men även professionella har påpekat för honom att allt är hans fel och hur han måste ta ansvar för allt och sluta med droger för det förstör hela hans liv och hela barnen liv.
Allt låter bra så här långt, eller? Jag har ju lite mer tid i mina utredningar och finner det mycket intressant och ser det som ett krav att försöka förstå människor, inte i första hand döma dem på något sätt.
Mannen ifråga säger "de rätta saker" han förebråder sig själv och pratar negativt om sig själv och säger att allt som händer är hans fel för han valt att ta droger. Efter vi har haft vårt andra möte så börjar han försiktigt prata om hur hans fru och hennes beteende, rädsla och attityd har gjort det svårt för honom. Han förstår henne och hennes frukan för återfall och hur hon övervakar honom, tar över familjens pengar och konstant söker bekräftelse för att han inte tar droger.
Men samtidigt ser han det som extremt påfrestande och stressigt, i en situation där han redan försöker sluta med droger och har det extremt svårt. Hennes förväntat på att han ska misslyckas och hennes rädsla gör att risken för ett återfall är radikalt högre. Dock så har han när han försökt prata om detta innan blivit benämnd i olika utredningar som att han sakar "insikt" och att han skyller på sin fru. Detta har ju lett till att han ännu mer känner sig misslyckad och skyldig och att han gett upp och nu sitter och säger det han vet folk vill höra.
Poängen jag försöker göra är att han har rätt och att ingen har lyssnat på honom innan, utan sett det som om han försöker skylla ifrån sig har lett till att han och familjen inte fått den hjälp som bäst passat dem. Systemet har krossat hans förståelse för sina egna problem, inte tagit tillvara på de lösningar som detta kunde genererat. Han har helt "tagit på sig" systemets syn på hans och familjens problem och när han försökt förklara sina egna tankar har han blivit benämnd att han saknar "insikt".
Vet man minsta lilla om missbruk och hur det påverkar familjer och relationer så vet man att det i familjer utvecklas mönster av interaktioner hos alla medlemmar som både kan skydda mot återfall men även kan öka risken för återfall. Att kartlägga dessa mönster och hjälpa familjen anpassa och andra dysfynktionella mönster är otroligt viktigt. Detta har mannen ifråga på egen hand insett i någon form, men när han försökt uttrycka det har reaktionerna blivit att han fått mer problem från involverade professionella.
För mig är detta ett tydligt tecken på hur man i detta land (iaf i London) bland children's services är extremt dåliga på att ta tillvara på individers egna kunskap och förståelse för sina egna problem och bygga på det. Istället är det systemet som ser problemen och definerar dem och lösningar. Om någon uttrycker en annan syn på det hela som inte stämmer med det så stämplas de som "lacking insight". Saken är ju att de inte saknar insikt i sina egna problem, de kanske saknar insikt i den definition av deras problem som andra gjort.
Friday 27 July 2012
Olympic torch!
Jag hade "tur" på onsdag. Olympiska facklan var först vid kontoret vid lunch, sen kom den även förbi hemma på kvällen.
Sunday 15 July 2012
Lat söndag.
Det har varit lungt och skönt idag. Jag brukar inte gilla söndagar, men på den senare tiden har det varit helt ok.
Jag fick även mitt formella erbjudande om fast tjänst nyligen, väldigt sent, men bättre sent än aldrig. Lönen är som väntat otroligt låg jämfört med vad jag får ut nu, nästan så jag gråter lite. Min nettolön blir halverad! Men det blir väl lite andra fördelar....men hade jag kunnat välja hade jag nog stannat som vikarie, men de ville ju ha en fastanställd och jag tänker inte riskera att få sluta. Jag trivs bra samt det passar bra med mina studier också.
Så nu blir jag väl kvar här 2-3 år iaf, om inte något radikalt händer och det gör det ju ibland :)
Jag fick även mitt formella erbjudande om fast tjänst nyligen, väldigt sent, men bättre sent än aldrig. Lönen är som väntat otroligt låg jämfört med vad jag får ut nu, nästan så jag gråter lite. Min nettolön blir halverad! Men det blir väl lite andra fördelar....men hade jag kunnat välja hade jag nog stannat som vikarie, men de ville ju ha en fastanställd och jag tänker inte riskera att få sluta. Jag trivs bra samt det passar bra med mina studier också.
Så nu blir jag väl kvar här 2-3 år iaf, om inte något radikalt händer och det gör det ju ibland :)
Sunday 8 July 2012
PAMs
Vi använder oss bland annat av PAMs (Parenting Assessment Manual) på jobbet.
http://www.pillcreekpublishing.com
Hemsidan ser ganska nördig ut, eller billig och sunking kanske är bättre beskrivningar.
Programmet och verktyget är väldigt omfattande och på gränsen till extremt evidensbaserat gällande minsta lilla aspekt. Det fyller sin funktion och jag tycker det är bra rent generellt, men det är ju som alltid ganska brett och omfattar alltid en lång rad aspekter som är helt irrelevanta. Det är som det brukar vara med dessa "verktyg" inom socialt arbete med andra ord.
Som tur är gör jag som "klinisk" utredare inget av de mer enkla delarna och aspekterna, så det spar ju en hel del tid för mig och jag slipper göra sånt som det vore rent slöseri med resurser om jag gjorde.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det ännu, men jag är svagt positivt och efter jag har gjort det mer ska jag återkomma med en liten "review" :)
http://www.pillcreekpublishing.com
Hemsidan ser ganska nördig ut, eller billig och sunking kanske är bättre beskrivningar.
Programmet och verktyget är väldigt omfattande och på gränsen till extremt evidensbaserat gällande minsta lilla aspekt. Det fyller sin funktion och jag tycker det är bra rent generellt, men det är ju som alltid ganska brett och omfattar alltid en lång rad aspekter som är helt irrelevanta. Det är som det brukar vara med dessa "verktyg" inom socialt arbete med andra ord.
Som tur är gör jag som "klinisk" utredare inget av de mer enkla delarna och aspekterna, så det spar ju en hel del tid för mig och jag slipper göra sånt som det vore rent slöseri med resurser om jag gjorde.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det ännu, men jag är svagt positivt och efter jag har gjort det mer ska jag återkomma med en liten "review" :)
Allt bra så här länge.
Jag har nu blivit klar med två av mina "parenting assessments", vilka var de första av denna typ av utredning jag någonsin gjort. Det hela gick väl bra, jag klämde igenom en på fyra veckor, som normlt tar 14 veckor, vilket ju var orsaken till att det var lite stressigt ett tag.
All verkar nöjda med dem också, vilket ju är roligt. Speciellt med tanke på att jag själv tyckte de var lite halvbra, med lite mer normal tid hoppas jag kunna göra framtida utredningar ännu bättre.
Dock var det ju lite sorligt att jag inte kunde rekommendera att tre barn, två, tre och nio att återförenas med sina föräldrar. Det är ju inte mitt beslut utan rättens, men det kändes sorligt...och föräldrarna var ju helt förstörda också så klart...
Jag gillar mitt jobb mycket mer än jag gjort på länge, det är en kul känsla som jag tror jag hade förlorat lite. Nu måste jag dock få klarhet i hur mycket terapi per vecka jag kommer ges tid för. Jag vill gärna ha iaf 2-3 klienter per vecka från och med September. Helst vill jag även inledningsvis ha vuxna för att komma igång lite enklare, jag har ju efarenhet av det redan och det känns som en bra början för att komma igång igen.
All verkar nöjda med dem också, vilket ju är roligt. Speciellt med tanke på att jag själv tyckte de var lite halvbra, med lite mer normal tid hoppas jag kunna göra framtida utredningar ännu bättre.
Dock var det ju lite sorligt att jag inte kunde rekommendera att tre barn, två, tre och nio att återförenas med sina föräldrar. Det är ju inte mitt beslut utan rättens, men det kändes sorligt...och föräldrarna var ju helt förstörda också så klart...
Jag gillar mitt jobb mycket mer än jag gjort på länge, det är en kul känsla som jag tror jag hade förlorat lite. Nu måste jag dock få klarhet i hur mycket terapi per vecka jag kommer ges tid för. Jag vill gärna ha iaf 2-3 klienter per vecka från och med September. Helst vill jag även inledningsvis ha vuxna för att komma igång lite enklare, jag har ju efarenhet av det redan och det känns som en bra början för att komma igång igen.
Saturday 16 June 2012
Påväg hem efter föreläsning
Sitter på bussen hem, har haft heldag om musik terapi, eller som jag föredrar att kalla det, terapeutisk intervention med musik. Intressant och mindre musik än jag trodde det skulle vara. Vilket kanske låter konstigt :)
Wednesday 13 June 2012
Lite stressad, men bara lite.
När jag började min nya roll fick jag två utredningar i ärenden i domstol med kort tid att göra, de hade blivit lite efter i gruppen och jag fick dem direkt. De ska båda vara klara nästa vecka och jag har jobbat hårt med intervjuer och observationer av kontakt mellan föräldrar och barn under ett par veckor nu. Dock har jag inte hunnit börja skriva upp dem ännu och tiden börjar ta slut.
Jag har varit i gruppen i fem veckor nu, en annan kollega till mig har varit i gruppen i tre månader och skrev klart sin första utredning förra veckan, så jag har haft lite stressigt första steg. Mina andra utredningar efter dessa är det längre tid på så det känns bra.
Det är otroligt roliga utredningar och jag njuter av jobbet mer än jag gjort på länge, dock vill jag göra ett så bra jobb som möjligt och skapar mig troligen mer jobb på det sättet än vad som är bra. Jag kom även igår på att jag har lektioner hela helgen, jag hade tänkt jobba lite men det går ju inte nu!!
Dessa är mina första två utredningar så jag vill verkligen göra ett bra intryck på både kollegor och ledningen, för att inte säga familjen och rätten så allt detta lägger lite extra press på situationen, men jag hoppa kunna bli klar med dem båda imorgon och på Fredag, dock kan det bli lite svårt...
Jag har varit i gruppen i fem veckor nu, en annan kollega till mig har varit i gruppen i tre månader och skrev klart sin första utredning förra veckan, så jag har haft lite stressigt första steg. Mina andra utredningar efter dessa är det längre tid på så det känns bra.
Det är otroligt roliga utredningar och jag njuter av jobbet mer än jag gjort på länge, dock vill jag göra ett så bra jobb som möjligt och skapar mig troligen mer jobb på det sättet än vad som är bra. Jag kom även igår på att jag har lektioner hela helgen, jag hade tänkt jobba lite men det går ju inte nu!!
Dessa är mina första två utredningar så jag vill verkligen göra ett bra intryck på både kollegor och ledningen, för att inte säga familjen och rätten så allt detta lägger lite extra press på situationen, men jag hoppa kunna bli klar med dem båda imorgon och på Fredag, dock kan det bli lite svårt...
Monday 11 June 2012
Min egenterapi
Hade idag min egen personliga terpi som vanligt, det är en del av mitt pluggande. Jag brukar inte skriva så mycket om det antar jag. Jag har nu gått i lite över ett år, varje vecka. Det är en intressant upplevelse och utvecklade personlig resa överlag, även om det går lite upp och ner som med allt annat.
Idag blev det lite oväntat reflekterade på hur jag som person påverkar andra runt mig, mitt "typiska" och automatiska antaganden runt det är att jag inte har någon påverkan alls på andra runt mig, att jag är så obetydlig att ingen påverkas av mig, min närvaro eller märker min frånvaro.
Det är väl inte direkt någon nyhet att det är så jag på en daglig basis lite undermedveten tänker. Jag förstår ju att jag självklart påverkar andra med min närvaro när jag väl tänker till om det, men i mina vardagliga och outtalade tankar tillskriver jag mig och min närvaro minimal betydelse och en minimal nästan obefintlig påverkan på andra.
Det är nog lite svårt att förklara kanske, men lite förenklat anser jag mig själv överlag vara ganska obetydlig för alla andra. Det är ju inte så självklart, enkelt och ensidigt som det kan låta, men det är helt klart tendensen. Jag fick tänka till lite extra gällande detta just idag.
Jag var helt klart på ett bättre humör när jag kom till terapin än när jag lämnade den, men ibland är det så och det är inte dåligt på något sätt för det.
Idag blev det lite oväntat reflekterade på hur jag som person påverkar andra runt mig, mitt "typiska" och automatiska antaganden runt det är att jag inte har någon påverkan alls på andra runt mig, att jag är så obetydlig att ingen påverkas av mig, min närvaro eller märker min frånvaro.
Det är väl inte direkt någon nyhet att det är så jag på en daglig basis lite undermedveten tänker. Jag förstår ju att jag självklart påverkar andra med min närvaro när jag väl tänker till om det, men i mina vardagliga och outtalade tankar tillskriver jag mig och min närvaro minimal betydelse och en minimal nästan obefintlig påverkan på andra.
Det är nog lite svårt att förklara kanske, men lite förenklat anser jag mig själv överlag vara ganska obetydlig för alla andra. Det är ju inte så självklart, enkelt och ensidigt som det kan låta, men det är helt klart tendensen. Jag fick tänka till lite extra gällande detta just idag.
Jag var helt klart på ett bättre humör när jag kom till terapin än när jag lämnade den, men ibland är det så och det är inte dåligt på något sätt för det.
Thursday 7 June 2012
Grattis till mig själv.
Jag fick idag erbjudandet om den fasta tjänsten som Clinical Senior Social Worker, jag kommer tacka ja. Rollen är ganska perfekt för mig just nu och mitt pluggande, men det innebär en halvering av min lön att ta en fast tjänst, så just det är lite irriterande..men jag ska nog vara glad jag fick tag på denna tjänst iaf.
Monday 4 June 2012
Psykiatri och funderingar.
Efter jag började på mitt nya arbete så har jag tagit del av många Psykiatriska utredningar på föräldrar i de ärenden jag nu handlägger, mest i form av oberoende utredningar för domstolsförhandlingar.
En sak som jag funnit lite förvånande är hur folk verkar ha fått och kunna få en psykiatrisk diagnos utan att det finns någon direkt utredning eller utlåtande om det. Det framkommer sällan vart denna diagnos kommit ifrån, vem som gjort det eller hur symptomen i diagnoses är relevant för individen. Detta finner jag mycket udda, även om jag nu inte är någon expert på området så tycker jag en detaljerad utredning borde ligga till grund för en psykiatrisk diagnos, men det är kanske inte så det fungerar i Sverige heller?
I ett ärende har en person blivit beskiven som lidande av "aspects of antisocial personality disorder", men detta ges det inga detaljer om alls och det framkommer inte vem som först sagt eller påstått detta heller. Jag vet inte heller om det är en formell diagnos, vilket det ju inte verkar vara, eller vilka aspekter som skulle vara relevanta för just denna person. Detta ställer därmed till lite problem för mig när jag utreder, för hur ställer jag mig till detta Psykiatriska utlåtande? Jag saknar ju alla detaljer om och kan därmed inte dra speciellt bra slutsatser om hur det påverkar honom, hans relation eller barnen i familjen.
Jag tycker det är frustrerande och även förvånande med tanke på att detta ärende är i domstol, detta är ett av flera exempel där psykiatriska rapporter inte är speciellt informativa eller hjälpsamma...
En sak som jag funnit lite förvånande är hur folk verkar ha fått och kunna få en psykiatrisk diagnos utan att det finns någon direkt utredning eller utlåtande om det. Det framkommer sällan vart denna diagnos kommit ifrån, vem som gjort det eller hur symptomen i diagnoses är relevant för individen. Detta finner jag mycket udda, även om jag nu inte är någon expert på området så tycker jag en detaljerad utredning borde ligga till grund för en psykiatrisk diagnos, men det är kanske inte så det fungerar i Sverige heller?
I ett ärende har en person blivit beskiven som lidande av "aspects of antisocial personality disorder", men detta ges det inga detaljer om alls och det framkommer inte vem som först sagt eller påstått detta heller. Jag vet inte heller om det är en formell diagnos, vilket det ju inte verkar vara, eller vilka aspekter som skulle vara relevanta för just denna person. Detta ställer därmed till lite problem för mig när jag utreder, för hur ställer jag mig till detta Psykiatriska utlåtande? Jag saknar ju alla detaljer om och kan därmed inte dra speciellt bra slutsatser om hur det påverkar honom, hans relation eller barnen i familjen.
Jag tycker det är frustrerande och även förvånande med tanke på att detta ärende är i domstol, detta är ett av flera exempel där psykiatriska rapporter inte är speciellt informativa eller hjälpsamma...
Sunday 3 June 2012
Boris eller Kian
En kollega på jobbet sa förra veckan att jag ser ut som en yngre Boris Johnson (Londons borgmästare), men de flesta tyckte jag såg ut som någon som heter Kian i Westlife, vilket jag fick gå och googla.
Jag tror faktiskt jag föredrar att bli liknand med Kian, även om jag nu inte tycker jag direkt liknar någon av dem :)
Jag tror faktiskt jag föredrar att bli liknand med Kian, även om jag nu inte tycker jag direkt liknar någon av dem :)
Frågestund.
Jag vet att det inte är så många som läser här, det beror nog mest på ganska oregelbundna uppdateringar överlag samt ett lite halvt dåligt fokus på socialt arbete i perioder också, men om någon har lite specifika frågor så skriv dem gärna under detta inlägg så ska jag besvara om jag kan.
Angående uppdateringar så kan jag inte lova att det blir speciellt bättre heller, det kommer när det kommer. Jag ska nog iaf försöka få upp lite mer bilder på lite allt möjligt, folk gillar ju bilder :)
Jag blev påmind i Fredag av hur glad jag ska vara att jag inte arbetar i "mottagningsgruppen" igen på denna arbetsplats, vilket jag gjorde för två år sen.
Jag var inbjuden till ett möte och "socialsekreteraren" från mottagningsgruppen var skrämmande dåligt förberedd och fick mycket kritik för det. Dock inte från mig, jag vet ju av personlig erfarenhet hur man i dessa grupper måste prioritera arbetsuppgifter otroligt mycket och det finns inte tid för allt och vissa saker blir därmed lidande. Dock tror jag inte man riktigt kan förstå det om man inte själv arbetat där, vilket syntes vid detta möte. Dock var ju kritiken inte osaklig eller obefogad, men förståelsen kanske inte riktigt var förmedlad så mycket.
Angående uppdateringar så kan jag inte lova att det blir speciellt bättre heller, det kommer när det kommer. Jag ska nog iaf försöka få upp lite mer bilder på lite allt möjligt, folk gillar ju bilder :)
Jag blev påmind i Fredag av hur glad jag ska vara att jag inte arbetar i "mottagningsgruppen" igen på denna arbetsplats, vilket jag gjorde för två år sen.
Jag var inbjuden till ett möte och "socialsekreteraren" från mottagningsgruppen var skrämmande dåligt förberedd och fick mycket kritik för det. Dock inte från mig, jag vet ju av personlig erfarenhet hur man i dessa grupper måste prioritera arbetsuppgifter otroligt mycket och det finns inte tid för allt och vissa saker blir därmed lidande. Dock tror jag inte man riktigt kan förstå det om man inte själv arbetat där, vilket syntes vid detta möte. Dock var ju kritiken inte osaklig eller obefogad, men förståelsen kanske inte riktigt var förmedlad så mycket.
regn och kallt igen.
Nu har vädret i London tagit en vändning till kyla och regn igen, vilket jag nog tycker är ganska skönt :)
Dock har jag åkt på en förkylning och snorar som en galning, det hade jag nog klarat mig utan. Men det är iaf lång helg tills Onsdag så jag kan vila mig lite extra iaf, tur i oturen med andra ord.
Dock har jag åkt på en förkylning och snorar som en galning, det hade jag nog klarat mig utan. Men det är iaf lång helg tills Onsdag så jag kan vila mig lite extra iaf, tur i oturen med andra ord.
Thursday 24 May 2012
Sweet!
Jag är lite smått nöjd med mig själv för tillfället, jag fick nyss tag på digitala versioner av "Handbook of Attachment: Theory, Research, and Clinical Applications" samt "Rutter's Child and Adolescent Psychiatry". Sparade därmed runt £100 på det hela. Böckerna är perfekt både för jobbet och för pluggandet, speciellt den om attachment.
SWEET!
SWEET!
Saturday 12 May 2012
Accepterade erbjudandet
Jag tackade ja till erbjudandet, jag började jobba denna vecka. Jag är väldigt positiv och det känns helt rätt så här långt, vilket är underbart. Dock är det ju en ny roll med nya processer, nya format och nya perspektiv, så jag känner mig lite förvirrad fortfarande. Det är ju lite nytt för mig med tanke på att jag väldigt länge har haft väldigt liknande roller, även om just arbetsplatserna varierat.
Jag kommer nog söka på den den fasta tjänsten tror jag, även om jag fortfarande är lite osäker, inte gillar lönerna som man får som fast anställd så verkar arbetsuppgifterna här mycket intressant. Det vore trevligt med lite stabilitet efter så många år som runt reseande vikarie, men vi får se. Det är otroligt skönt att slippa stressen av "frontline" arbete, stressen här finns ju fortfarande men är på ett helt annat sätt.
Dock fick jag höra att de har otroligt många sökande på den fasta tjänsten så chansen att få den är nog inte så hög, men även om just det inte sker kommer jag njuta av det hela så länge jag kan iaf :)
Jag kommer nog söka på den den fasta tjänsten tror jag, även om jag fortfarande är lite osäker, inte gillar lönerna som man får som fast anställd så verkar arbetsuppgifterna här mycket intressant. Det vore trevligt med lite stabilitet efter så många år som runt reseande vikarie, men vi får se. Det är otroligt skönt att slippa stressen av "frontline" arbete, stressen här finns ju fortfarande men är på ett helt annat sätt.
Dock fick jag höra att de har otroligt många sökande på den fasta tjänsten så chansen att få den är nog inte så hög, men även om just det inte sker kommer jag njuta av det hela så länge jag kan iaf :)
Friday 27 April 2012
Nytt erbjudande.
Jag var på en intervju igår, allt gick väldigt snabbt med att tjänsten kom ut, de såg min CV och kallade mig och tre andra på intervju på samma dag.
Orsaken till att jag direkt var mycket nyfiken på denna tjänst var att det var som clinical social worker, dessa tjänster är ganska få, populära samt innefattar oftast en ganska hög grad terapeutiskt arbete direkt med barn och familjer.
Jag var inte ens intresserad av att söka runt utan hade planerat att gå tillbaka till min gamla arbetsplats igen nästa månad, men sen kom detta upp så jag tänkte det kan vara värt att söka speciellt med tanke på mitt nuvarande intresse av terapi.
Killen som jag har kontakt med på "rekryteringsfirman", han som sköter kontakter och sänder in ansökningar osv, ringde nyss och berättade att de ville ha mig och jag kan börja nästa vecka.
Det är ju trevligt att få erbjudandet, dock är det två problem. Arbetet verkar inte innehålla något terapeutiskt arbete alls, vilket jag fick reda på under intervju. Trots att det ju stod i arbetsbeskrivningen samt titel är "klinisk" också. Fokuset är helt på utredningar i ärendet där de planerar eller det redan startas domstolsansökningar om omhändertaganden. Sen gick plötsligt lönen ner idag med £6 per timme!! Det är ju minst sagt ganska mycket...
Sen är det ju en ny arbetsplats, jag gillar min gamla och mina kollegor där...sen vet jag inte om jag vill hålla på och vittna i domstol och bli konstant ifrågasatt där också, speciellt inte med en sådan relativt dålig lön...
Dock finns det ju även fördelar, det är inte "frontline" jag har inte "case responsibility" samt detta är ju en Senior position, även om nu lönen inte reflekterar det alls. Positionen är i ett "expert team" med massa olika yrkesbakgrunder, så på det sättet kan det ju även vara mycket givande kanske..
ARGH!!!!!! Vad göra?
Orsaken till att jag direkt var mycket nyfiken på denna tjänst var att det var som clinical social worker, dessa tjänster är ganska få, populära samt innefattar oftast en ganska hög grad terapeutiskt arbete direkt med barn och familjer.
Jag var inte ens intresserad av att söka runt utan hade planerat att gå tillbaka till min gamla arbetsplats igen nästa månad, men sen kom detta upp så jag tänkte det kan vara värt att söka speciellt med tanke på mitt nuvarande intresse av terapi.
Killen som jag har kontakt med på "rekryteringsfirman", han som sköter kontakter och sänder in ansökningar osv, ringde nyss och berättade att de ville ha mig och jag kan börja nästa vecka.
Det är ju trevligt att få erbjudandet, dock är det två problem. Arbetet verkar inte innehålla något terapeutiskt arbete alls, vilket jag fick reda på under intervju. Trots att det ju stod i arbetsbeskrivningen samt titel är "klinisk" också. Fokuset är helt på utredningar i ärendet där de planerar eller det redan startas domstolsansökningar om omhändertaganden. Sen gick plötsligt lönen ner idag med £6 per timme!! Det är ju minst sagt ganska mycket...
Sen är det ju en ny arbetsplats, jag gillar min gamla och mina kollegor där...sen vet jag inte om jag vill hålla på och vittna i domstol och bli konstant ifrågasatt där också, speciellt inte med en sådan relativt dålig lön...
Dock finns det ju även fördelar, det är inte "frontline" jag har inte "case responsibility" samt detta är ju en Senior position, även om nu lönen inte reflekterar det alls. Positionen är i ett "expert team" med massa olika yrkesbakgrunder, så på det sättet kan det ju även vara mycket givande kanske..
ARGH!!!!!! Vad göra?
Tuesday 24 April 2012
Liten uppdatering
jaha ja, det har ju varit lite tyst här en tid, men att jag är ganska dålig på att just uppdatera är ju ingen direkt hemlighet och det lär det nog inte ändras på heller. Men jag gillar min lilla blog och skriver ju lite då och då iaf.
Jag fick en fråga på ett tidigare inlägg om min email, vilken jag trodde var offentlig men tydligen inte var det så nu gjorde jag den offentlig, iaf den som är kopplad hit, så om någon har frågor så är det ok att emaila mig. Det var ju lite smått korkat att jag inte kollat ordentligt innan att den verkligen var offentlig, speciellt med tanke på att ett av mina syftet var att svara på frågor om socionomer i London och den verksamhet vi oftast är involverade i här.
Nåväl, jag lämnde mitt jobb för en tid sen, mest för att komma ikapp med mitt pluggade ett par månader, vilket inte gick så bra men det är väl sånt man lär sig av. Som det nog märktes i ett par inlägg så hade jag verkligen blivit utsliten och läget var inte sådant att jag kunde ta semester. Jag blev ju flyttat till den gruppen jag var i just för att den var överarbetad och utstressad, tydligen har 2-3 till av min kollegor även slutat i den gruppen.
Detta är sånt som händer här, det innebär inte att stället är dåligt eller dåliga på att stödja sina anställda, utan att de fokuserar på de som är fast anställda. Det kan iaf jag helt förstå också, men kanske det var lite andra brister för min del. "Child protection" i London är stressigt och svårt och med det ekonomiska läget har det blivit ännu "svårare" att vara verksam i, mer om det senare.
På en personlig nivå så gå jag ju även en utbildning som är väldigt fokuserat på mitt eget känsloliv och att "komma i kontakt med mig själv" via terapi och alla möjliga olika övningar och uppgifter. Jag har upplevt att det är mycket svårt, på ett känslomässigt plan, att kombinera med stressen, byråkratin och tvånget att vara lite avståndstagade i utredningar. Terapi och utredning är ju väldigt olika, minst sagt.
Ett ärende som tog mig vädigt illa, mer än jag tror jag förstod, var när en kvinna förlorade sitt ofödda barn. Jag hade en utredning öppen gällande hennes misstänkta missbruk och att hon var gravid i femte månaden, kallade pre-birth assessment. Hon hade inte tagit kontakt med någon hälsovård tills tredje månaden och därmed blev det ju per automatik anmälan till oss. Jag försökte ta kontakt med henne och det tog lång tid, men flera brev och flera obesvarade besök till henne och delar av hennes familjmedlemmar innan jag fick kontakt med henne. Dock tog jag mig tid och var fortgående "stödjande" i min brev. Jag undvek att vara "hotande" vilket våra advokater och chefer alltid säger vi ska vara efter en tid...ja jag kan förstå det men man måste även vara flexibel och fråga sig om tålamod ibland inte är bättre än hot i vissa ärenden och lägen.
Jag mötte tillslut henne och henns mor, hon visade sig vara en ung kvinna med ett mycket trasigt förflutet. för att inte säga livrädd för myndigeter. Iaf fick vi en tentativ relation och förtroende igång och hon gick till din läkare och till sjukhuset för sina rutinkontroller, efter en tid visade det sig att barnet/fostret hade ett allvarlig fel på sin ryggrad, vilket innebar att det aldrig skulle kunna överleva att födas, vilket innebar att hon accepterade och bokades in för en akut abort.
Jag gavs inte tid eller något förstående för att jag och hon behövde iaf ett besök för att avsluta vår relation och för oss båda att bearbeta situation efter aborten och min roll. Under flera veckor såg jag varje dag på min dator "unborn XXX", men det fanns inte länge någon sådan person i liv.... För mig hade detta "barn" blivit verklighet, en person jag brydde mig om och ville skulle ha det bra och som varit del av min verklighet under flera månder. Jag försökte prata med min chef om detta, men mötte ingen förståelse. Jag fick iaf efter en tid tillåtelse att skriva ett avslutade brev till henne, även om det noga påpekades att jag skulle skriva att hon inte skulle kontakta just oss för någon hjälp på något sätt. Vilket min chef tyckte var en risk om vår avdelning sände ett brev där vi berättade att vi avslutat utredning och beklagade hennes sorg....
Det finns mycket annat i denna historia som jag skulle kunna utveckla, jag kanske gör senare, men som sagt jag tog väldigt illa åt mig i denna situation på en lång rad olika sätt. Problemet var väl kanske inte att ingen direkt lyssnade på mig, utan att ingen i hela jävla verksamheten verkade förstå även om de försökte lyssana på mig. Att den typen av bristande kompetens finns hos folk som varit chefer i flera år tycker jag är sorligt.
Mitt egen lidande i denna historia är jämfört med kvinnan som förlorade sitt ofödda barn obefintlig, men jag hade även behövt mycket mindre förståelse och stöd än hon för att må bättre..
Nåväl, jag planerar att gå tillbaka till att jobba igen nästa månad, livet går vidare :)
Jag fick en fråga på ett tidigare inlägg om min email, vilken jag trodde var offentlig men tydligen inte var det så nu gjorde jag den offentlig, iaf den som är kopplad hit, så om någon har frågor så är det ok att emaila mig. Det var ju lite smått korkat att jag inte kollat ordentligt innan att den verkligen var offentlig, speciellt med tanke på att ett av mina syftet var att svara på frågor om socionomer i London och den verksamhet vi oftast är involverade i här.
Nåväl, jag lämnde mitt jobb för en tid sen, mest för att komma ikapp med mitt pluggade ett par månader, vilket inte gick så bra men det är väl sånt man lär sig av. Som det nog märktes i ett par inlägg så hade jag verkligen blivit utsliten och läget var inte sådant att jag kunde ta semester. Jag blev ju flyttat till den gruppen jag var i just för att den var överarbetad och utstressad, tydligen har 2-3 till av min kollegor även slutat i den gruppen.
Detta är sånt som händer här, det innebär inte att stället är dåligt eller dåliga på att stödja sina anställda, utan att de fokuserar på de som är fast anställda. Det kan iaf jag helt förstå också, men kanske det var lite andra brister för min del. "Child protection" i London är stressigt och svårt och med det ekonomiska läget har det blivit ännu "svårare" att vara verksam i, mer om det senare.
På en personlig nivå så gå jag ju även en utbildning som är väldigt fokuserat på mitt eget känsloliv och att "komma i kontakt med mig själv" via terapi och alla möjliga olika övningar och uppgifter. Jag har upplevt att det är mycket svårt, på ett känslomässigt plan, att kombinera med stressen, byråkratin och tvånget att vara lite avståndstagade i utredningar. Terapi och utredning är ju väldigt olika, minst sagt.
Ett ärende som tog mig vädigt illa, mer än jag tror jag förstod, var när en kvinna förlorade sitt ofödda barn. Jag hade en utredning öppen gällande hennes misstänkta missbruk och att hon var gravid i femte månaden, kallade pre-birth assessment. Hon hade inte tagit kontakt med någon hälsovård tills tredje månaden och därmed blev det ju per automatik anmälan till oss. Jag försökte ta kontakt med henne och det tog lång tid, men flera brev och flera obesvarade besök till henne och delar av hennes familjmedlemmar innan jag fick kontakt med henne. Dock tog jag mig tid och var fortgående "stödjande" i min brev. Jag undvek att vara "hotande" vilket våra advokater och chefer alltid säger vi ska vara efter en tid...ja jag kan förstå det men man måste även vara flexibel och fråga sig om tålamod ibland inte är bättre än hot i vissa ärenden och lägen.
Jag mötte tillslut henne och henns mor, hon visade sig vara en ung kvinna med ett mycket trasigt förflutet. för att inte säga livrädd för myndigeter. Iaf fick vi en tentativ relation och förtroende igång och hon gick till din läkare och till sjukhuset för sina rutinkontroller, efter en tid visade det sig att barnet/fostret hade ett allvarlig fel på sin ryggrad, vilket innebar att det aldrig skulle kunna överleva att födas, vilket innebar att hon accepterade och bokades in för en akut abort.
Jag gavs inte tid eller något förstående för att jag och hon behövde iaf ett besök för att avsluta vår relation och för oss båda att bearbeta situation efter aborten och min roll. Under flera veckor såg jag varje dag på min dator "unborn XXX", men det fanns inte länge någon sådan person i liv.... För mig hade detta "barn" blivit verklighet, en person jag brydde mig om och ville skulle ha det bra och som varit del av min verklighet under flera månder. Jag försökte prata med min chef om detta, men mötte ingen förståelse. Jag fick iaf efter en tid tillåtelse att skriva ett avslutade brev till henne, även om det noga påpekades att jag skulle skriva att hon inte skulle kontakta just oss för någon hjälp på något sätt. Vilket min chef tyckte var en risk om vår avdelning sände ett brev där vi berättade att vi avslutat utredning och beklagade hennes sorg....
Det finns mycket annat i denna historia som jag skulle kunna utveckla, jag kanske gör senare, men som sagt jag tog väldigt illa åt mig i denna situation på en lång rad olika sätt. Problemet var väl kanske inte att ingen direkt lyssnade på mig, utan att ingen i hela jävla verksamheten verkade förstå även om de försökte lyssana på mig. Att den typen av bristande kompetens finns hos folk som varit chefer i flera år tycker jag är sorligt.
Mitt egen lidande i denna historia är jämfört med kvinnan som förlorade sitt ofödda barn obefintlig, men jag hade även behövt mycket mindre förståelse och stöd än hon för att må bättre..
Nåväl, jag planerar att gå tillbaka till att jobba igen nästa månad, livet går vidare :)
Tuesday 10 April 2012
Nu är jag tillbaka från Indien.
Japp, med lite ont i magen och efter tre dagars extra stopp i Kolkata är jag nu äntligen tillbaka i London..dock är det väl bäst att påpeka att jag inte varit där hela tiden från mitt senaste inlägg, som ju är lite länge sedan :)
Wednesday 7 December 2011
ICPCC
Imorgon har jag en Initial Child Protection Case Conference igen, det var länge sedan sist och jag känner mig lite nervös, vilket är lite löjligt antar jag. Men att presentera en rapport inför runt 10 personer gör iaf mig lite nervös. Sen vet jag inte vad som hänt med en av familjemedlemmarna heller, jag misstänker att hon kanske inte kommer och då måste vi troligen gå till domstol med ärendet. Jag är verkligen inte i en sinnesstämning eller har energinivåerna att göra så mycket mer just nu.
Jag har varit ganska utsliten och cynisk ett par veckor nu, trist.
Jag har varit ganska utsliten och cynisk ett par veckor nu, trist.
Saturday 3 December 2011
Terapeuter
Jag arbetar en hel del med olika terapeuter i min nuvarande utredade roll inom Children's Services, både inom motsvarade BUP, vilket här heter CAMHS (Child and Adolescent Mental Services) samt vuxenpsykiatrin i lite mindre grad, inom detta område är terapeuterna ofta bra reglerade. Även om nu just inom barnpsykiatrin det psykodynamiska perspektivet är mycket starkt, vilket inte något jag har en så positiv syn på direkt, men det är ju en värdefråga.
Jag arbetar även med olika frivillig organisationer med olika anställda som kallar sig terapeuter, dvs Therapist eller Psychotherapist eller liknande. Ofta har dessa mycket oklara och dåligt förklarade utbildningar och bakgrunder. Deras yrke och praktik är enbart vagt reglerat av olika frivilliga registreringar och vem som helst kan kalla sig terapeut utan problem, vilket ju är lite konstigt i mina ögon för de bedriver ju faktiskt sjukvård.
Jag brukar skratta lite för mig själv när dessa terapeuter berättar hur svårt de sliter med klienter som är dåligt motiverade eller inte kommer på möten, är svåra i arbetet och kritiska. Jag tänker alltid för mig själv, då skulle du testa min roll och mitt yrke.
90% av alla jag möter är extremt dåligt motiverade, är antigen livrädda för mig eller hatar mig, de hotar mig på olika sätt både direkt och indirekt och kommer de inte på möten måste jag gå hem till dem och leta efter dem. De är även extremt kritiska till hela mitt yrke, den organisation jag arbetar i och tar ofta upp en lång rad exempel på hur detta är sant från media, där ärenden konstant kommer upp där vi "misslyckats".
Samtidigt har jag kanske 6-7 möten på mig att ändra på det och försöka skapa en relation till dem så de ger mig korrekt information så jag fattar rätt beslut, beslut som ofta kan ändra hela familjer liv för all framtid, samt jag gör detta med ungefär 5-6 familjer och alla dess medlemmar i olikas ärende under samma tid.
Sen får jag då nästan dagligen kritik av dessa "terapeuter" och andra professionalla om hur jag inte lägger ner mer tid på just "deras" ärenden, eller hur mitt arbete är otillräckligt och dåligt och de beslut jag fattar och rekommendationer jag gör oftast är fel och också otillräckliga. Samtidigt sitter de och känner att de har rätt att tala om för mig hur jag ska sköta mitt arbete, vilket ju är enkelt för dem för de slipper ju ta ansvaret.
Japp ibland blir jag mäkta trött, och just idag lite cynisk. Vad synd det är om er "terapeuter" med era tunga ärenden och ibland lågt motiverade klienter, snyfft.
Jag arbetar även med olika frivillig organisationer med olika anställda som kallar sig terapeuter, dvs Therapist eller Psychotherapist eller liknande. Ofta har dessa mycket oklara och dåligt förklarade utbildningar och bakgrunder. Deras yrke och praktik är enbart vagt reglerat av olika frivilliga registreringar och vem som helst kan kalla sig terapeut utan problem, vilket ju är lite konstigt i mina ögon för de bedriver ju faktiskt sjukvård.
Jag brukar skratta lite för mig själv när dessa terapeuter berättar hur svårt de sliter med klienter som är dåligt motiverade eller inte kommer på möten, är svåra i arbetet och kritiska. Jag tänker alltid för mig själv, då skulle du testa min roll och mitt yrke.
90% av alla jag möter är extremt dåligt motiverade, är antigen livrädda för mig eller hatar mig, de hotar mig på olika sätt både direkt och indirekt och kommer de inte på möten måste jag gå hem till dem och leta efter dem. De är även extremt kritiska till hela mitt yrke, den organisation jag arbetar i och tar ofta upp en lång rad exempel på hur detta är sant från media, där ärenden konstant kommer upp där vi "misslyckats".
Samtidigt har jag kanske 6-7 möten på mig att ändra på det och försöka skapa en relation till dem så de ger mig korrekt information så jag fattar rätt beslut, beslut som ofta kan ändra hela familjer liv för all framtid, samt jag gör detta med ungefär 5-6 familjer och alla dess medlemmar i olikas ärende under samma tid.
Sen får jag då nästan dagligen kritik av dessa "terapeuter" och andra professionalla om hur jag inte lägger ner mer tid på just "deras" ärenden, eller hur mitt arbete är otillräckligt och dåligt och de beslut jag fattar och rekommendationer jag gör oftast är fel och också otillräckliga. Samtidigt sitter de och känner att de har rätt att tala om för mig hur jag ska sköta mitt arbete, vilket ju är enkelt för dem för de slipper ju ta ansvaret.
Japp ibland blir jag mäkta trött, och just idag lite cynisk. Vad synd det är om er "terapeuter" med era tunga ärenden och ibland lågt motiverade klienter, snyfft.
Borderline
Jag har under två veckor arbetat med en familj där jag skulle vilja påstå att modern visar beteende och uttrycker tankar som passar in på en lång rad olika symptom på BPD, dock finns ju ingen formell diagnos. Hon har en ung son som farit mycket illa på en lång rad olika sätt.
Jag har spenderat en sådan otroligt mängd tid och energi på detta ärende att jag är helt slut. Det är svårt att beskriva hur det är att arbeta med en individ som agerar på detta sätt, för att inte säga hur hennes beteende påverkas av hennes konstanta behov av att vara påverkad av alkohol som en form av själv medication.
Jag antar jag gjort något bra för ärendet är inte i domstol och hon har accepterat en massa insatser. Dock är hon livrädd att hon inte kommer kunna lita på eller skapa en relation till dessa nya arbetare, samt hon är livrädd att hon inte ska kunna göra det till nästa social worker som tar över efter mig, jag gör ju bara utredningar och lämnar sen över till gruppen som arbetar längre med familjer.
Jag vill verkligen bli kvitt detta ärende (själviskt jag vet), dessa är de mest stressiga man kan ha i den rollen som jag är i, det finns inte tid att skapa sig en relation i normala ärenden, tänk då hur svårt det är att skapa en relation till någon i ett ärende där personen lider av extrema svårigheter att skapa och behålla relationer.
Vore jag i en terapeutisk relation skulle jag älska arbeta med både henne och hennes son, det finns nu en relation att bygga det arbetet på, även om det skulle vara tungt skulle det även vara givande för mig. Men i min roll nu är det enbart en extrem belastning, detta är så trist för jag vet hur hon kommer få kämpa vidare och jag misstänker att det kommer inte fungera så bra, speciellt inte med tanke på alkoholmissbruket som extra problem.
Jag har spenderat en sådan otroligt mängd tid och energi på detta ärende att jag är helt slut. Det är svårt att beskriva hur det är att arbeta med en individ som agerar på detta sätt, för att inte säga hur hennes beteende påverkas av hennes konstanta behov av att vara påverkad av alkohol som en form av själv medication.
Jag antar jag gjort något bra för ärendet är inte i domstol och hon har accepterat en massa insatser. Dock är hon livrädd att hon inte kommer kunna lita på eller skapa en relation till dessa nya arbetare, samt hon är livrädd att hon inte ska kunna göra det till nästa social worker som tar över efter mig, jag gör ju bara utredningar och lämnar sen över till gruppen som arbetar längre med familjer.
Jag vill verkligen bli kvitt detta ärende (själviskt jag vet), dessa är de mest stressiga man kan ha i den rollen som jag är i, det finns inte tid att skapa sig en relation i normala ärenden, tänk då hur svårt det är att skapa en relation till någon i ett ärende där personen lider av extrema svårigheter att skapa och behålla relationer.
Vore jag i en terapeutisk relation skulle jag älska arbeta med både henne och hennes son, det finns nu en relation att bygga det arbetet på, även om det skulle vara tungt skulle det även vara givande för mig. Men i min roll nu är det enbart en extrem belastning, detta är så trist för jag vet hur hon kommer få kämpa vidare och jag misstänker att det kommer inte fungera så bra, speciellt inte med tanke på alkoholmissbruket som extra problem.
Sunday 20 November 2011
Julmust
Jag behöver Julmust, men jag har aldrig fått tag på något här i London, jag har hört rykten om att det ska finnas på IKEA, vilket det aldrig gjort och jag har även emailat och frågat om det säljer det, vilket de inte gör.
Svenskaffären totally swedish har jag också hört rykten om att de ska ha Julmust, jag har för mig jag även emailade dem några år sen och de sa då att de inte hade det..
vart kan man få tag på denna livets nektar som är must...
Svenskaffären totally swedish har jag också hört rykten om att de ska ha Julmust, jag har för mig jag även emailade dem några år sen och de sa då att de inte hade det..
vart kan man få tag på denna livets nektar som är must...
Friday 18 November 2011
herregud vilken vecka!
Varit hemskt mycket på jobbet denna vecka, plus att jag inte är frisk ännu heller. Min arbetsgrupp hade "duty" igen, alltså vår grupp tar emot allt som kommer. Vilket innebar att vi får allt som kan tänkas dessa veckor.
Tisdag fick vi en anmälan från en skolan, en 12 åring hade avslöjat att hennes 17 åriga bror haft sex med henne, samt sen tidigare haft sex med en av hennes systrar som är 8 år. Familjen har 10 barn! Detta skapade ju minst sagt arbete.
Onsdag omhändertog Polisen en 7-åring som vandrade i pyjamas i en lokal park kl 23.00. Han hade slängs ut av sin stenfulla mamma och hade tänkt gå och sova på en parkbänk. Honom fick jag ordna fosterhem för på morgonen, sen spenderade jag ett antar timmar med att försöka övertyga hans mamma om att han inte kan komma hem riktigt än och om hon inte acepterar det måste vi gå till domstol. Hon tyckte det var hans fel, hon hade skämt bort honom och han borde förstått bättre. Att han var 7 år spelade tydligen ingen roll liksom.
Detta var förutom allt annat som kommer på en vanlig vecka det som skapade mest arbete för mig del, jag vet knappt vad resen av min grupp hade för sig, för jag var för upptagen med detta...Det var sent arbete varje dag hela veckan. Jag är helt slut, men denna vecka har jag lektioner hela helgen så jag kan inte ens vila upp mig inför nästa vecka....jag känner mig lite utsliten just nu...
Tisdag fick vi en anmälan från en skolan, en 12 åring hade avslöjat att hennes 17 åriga bror haft sex med henne, samt sen tidigare haft sex med en av hennes systrar som är 8 år. Familjen har 10 barn! Detta skapade ju minst sagt arbete.
Onsdag omhändertog Polisen en 7-åring som vandrade i pyjamas i en lokal park kl 23.00. Han hade slängs ut av sin stenfulla mamma och hade tänkt gå och sova på en parkbänk. Honom fick jag ordna fosterhem för på morgonen, sen spenderade jag ett antar timmar med att försöka övertyga hans mamma om att han inte kan komma hem riktigt än och om hon inte acepterar det måste vi gå till domstol. Hon tyckte det var hans fel, hon hade skämt bort honom och han borde förstått bättre. Att han var 7 år spelade tydligen ingen roll liksom.
Detta var förutom allt annat som kommer på en vanlig vecka det som skapade mest arbete för mig del, jag vet knappt vad resen av min grupp hade för sig, för jag var för upptagen med detta...Det var sent arbete varje dag hela veckan. Jag är helt slut, men denna vecka har jag lektioner hela helgen så jag kan inte ens vila upp mig inför nästa vecka....jag känner mig lite utsliten just nu...
Sunday 23 October 2011
halsont igen
Det verkar som jag fått min årliga halsont/halsinfektion igen. Den brukar dyka upp vid denna tid ungefär varje år, ofta blir det inte så farligt men jag brukar vara ganska utslagen ett par dagar, upp till en vecka. Jag har ju nu tagit ledig från jobbet under en vecka för att kunna plugga lite, men det verkar ju nu inte hända då. Hmm.
Jag ska se hur jag mår imorgon, men går det inte så får jag nog söka en liten förlängning på denna inlämningsuppgift jag har....grrr.
Jag ska se hur jag mår imorgon, men går det inte så får jag nog söka en liten förlängning på denna inlämningsuppgift jag har....grrr.
Sunday 2 October 2011
uj, uj
Blåste idag runt £350 på kläder, det var lite ovanligt mycket för mig på en enda dag, och jag köpte ju inget dyrt som trench coat eller nått annat dyrare plagg. Vilket jag hade tänkt, det var helt enkelt för varmt idag för att köpa något för hösten eller vintern.
Dum app
Dumma appen till iphone strular hela tiden, vilket gör det svårt att uppdatera.
Jag sitter iaf just nu och småsvettas på tuben,tihi.
- Posted using BlogPress
Jag sitter iaf just nu och småsvettas på tuben,tihi.
- Posted using BlogPress
Wednesday 28 September 2011
väder
Det är sinnessjukt varmt! Det var säkert runt 25 grader varmt idag och imorgon ska det bli upp till 28 grader!! Jag HATAR det! Jag vill ha höst, mörker och mys, inte detta äckel sommarliknande väder.
Wednesday 14 September 2011
Monday 12 September 2011
Seinfeld
buhuuuum jag har slut på Seinfeld avsnitt, jag brukar kolla på ett par avsnitt nästan varje kväll innan jag sover. Men nu har de tagit slut, jag är helt förvirrad....vet inte vad jag ska göra nu innan jag sover :(
Jag kanske ska börja om på serien igen...hmmmm...det måste ju finnas någon annat liknande att kolla på, frågan är dock vad. Jag funderade på att kolla Sopranos från början, men ett par säsonger är så dålig bildkvalitet så jag vet inte om det lockar....iofs så kollar jag ju på det på min iPad2 som ju inte direkt klarar av superhög kvalitet heller.
Någon måste jag ju göra innan jag somnar iaf.
Jag kanske ska börja om på serien igen...hmmmm...det måste ju finnas någon annat liknande att kolla på, frågan är dock vad. Jag funderade på att kolla Sopranos från början, men ett par säsonger är så dålig bildkvalitet så jag vet inte om det lockar....iofs så kollar jag ju på det på min iPad2 som ju inte direkt klarar av superhög kvalitet heller.
Någon måste jag ju göra innan jag somnar iaf.
Sunday 11 September 2011
orka..
Jag har problem med mina studier, jag orkar helt enkelt inte med allt som måste göras samt jobba med det jag gör heltid....jag har försökt få andra roller, som är mindre stressiga samt mer direkt arbete med barn. Men jag får inget...det går inte bra just nu.....suck....jag vet inte vad jag ska göra åt detta, jobba måste jag ju..grrr
Wednesday 7 September 2011
Spraaka
Funderar på om jag ska skriva på Engelska, men på något sätt skulle det nog kännas lite fjantigt om jag ändrade språk på bloggen, det får funderas lite på det tror jag.
Tuesday 6 September 2011
Det är mycket på jobbet.
Jag är ganska dålig på att skriva i min kära blogg, jag vet inte riktigt vad som kan tänkas vara intressant heller, plus att jag verkar ha ganska mycket för mig dessa dagar.
Jag har inga intressanta ärende heller, man kan ju tro att man har många intressanta ärenden när man arbetar med det jag gör i London, men allt blir väl en vardag och jag reflekterar inte så mycket över saker. En kollega har ett ärende som precis ska upp i domstolen, en man som tvingat sin fru att ha sex med hunden, tvingat henne till att prostituera sig, samt diverse övergrepp på deras två barn.
Ett sånt ärende är ju lite ovanligt, det känns väl fel att beskriva det som intressant med tanke på personerna inblandade. Ingen mår ju egentligen bra i den familjen på något sätt, men för oss är det ju barnens välmående och säkerhet som är viktigast.
Annars har jag personligen en lång rad ärenden som inte kommer leda till något, ibland är det skönt också, men det ska ju utredas och processen ska göras klar. Det är många av dessa nu och jag har lite svårt att hinna med allt, ibland händer det och det är bara att försöka prioritera allt.
Ett ärende som jag fick ganska nyligen handlar om en familj, där modern har en diagnos av post-natal psychosis och verkar inte vilja ta sin medicin, fadern har depression och deras son är ett år. Det är ett sånt ärende allt kan hända i, kan väl även påpeka att det är den tredje utredningen på denna familj på ungefär sju månader. Det finns en liten ovana att "överutreda" familjer ibland kan man ju lungt säga, jag är inte riktigt säker på vad detta kan bero på, men otroligt många familjer jag utrett och utreder har haft minst en eller två tidigare utredningar, endel nyligen och en del något år tillbaka. Det utreds väldigt mycket i denna stad (troligen hela landet) men sen insatser är det lite dåligt med.
Jag har inga intressanta ärende heller, man kan ju tro att man har många intressanta ärenden när man arbetar med det jag gör i London, men allt blir väl en vardag och jag reflekterar inte så mycket över saker. En kollega har ett ärende som precis ska upp i domstolen, en man som tvingat sin fru att ha sex med hunden, tvingat henne till att prostituera sig, samt diverse övergrepp på deras två barn.
Ett sånt ärende är ju lite ovanligt, det känns väl fel att beskriva det som intressant med tanke på personerna inblandade. Ingen mår ju egentligen bra i den familjen på något sätt, men för oss är det ju barnens välmående och säkerhet som är viktigast.
Annars har jag personligen en lång rad ärenden som inte kommer leda till något, ibland är det skönt också, men det ska ju utredas och processen ska göras klar. Det är många av dessa nu och jag har lite svårt att hinna med allt, ibland händer det och det är bara att försöka prioritera allt.
Ett ärende som jag fick ganska nyligen handlar om en familj, där modern har en diagnos av post-natal psychosis och verkar inte vilja ta sin medicin, fadern har depression och deras son är ett år. Det är ett sånt ärende allt kan hända i, kan väl även påpeka att det är den tredje utredningen på denna familj på ungefär sju månader. Det finns en liten ovana att "överutreda" familjer ibland kan man ju lungt säga, jag är inte riktigt säker på vad detta kan bero på, men otroligt många familjer jag utrett och utreder har haft minst en eller två tidigare utredningar, endel nyligen och en del något år tillbaka. Det utreds väldigt mycket i denna stad (troligen hela landet) men sen insatser är det lite dåligt med.
Friday 2 September 2011
Thursday 25 August 2011
SUCK!
Jag har haft ett par dagar som varit !%#%/€&/%(/%/%&/(!!!! jobbiga....nyköpta byxor som inte passar, som bytes och då är trasiga, nyköpta skor som fått feta märken på framsidan, nyköpt blazer som armarna är för långa på, nyköpta byxor som knapparna flög av på, svindyr jacka som fått färg på sig, laptop som jag tappar i golvet, sju nya utredningar som jag måste göra inom 10 dagar, en chef som är knäpp och fått en trevlig kollega att säga upp sig!!!!!!!!!!!!!!! ORKA!!!!!!!!!!!!!!!!!
I cant cope.....
I cant cope.....
Tuesday 23 August 2011
clinical prac...
Nope, det blev tyvärr inget tjänst för mig på min ansökan. Jag fick email idag, jag kom inte ens till en intervju :( Det var ju iofs ganska väntat, men jag hade allt lite hopp ändå och är lite besviken, suck...
Sunday 21 August 2011
Saturday 20 August 2011
solglasögon
Jag är väl som vanligt lite sent ute, men jag funderar på att köpa mig ett par solglasögon, dock har jag noll koll på vilken typ...hmmm
Sunday 14 August 2011
Lön för Socionomer i London.
Jag tror inte jag skrivit så mycket, eller något på bloggen om löner här? Har det det så hoppas jag det vara ungefär samma som jag skriver nu :) Jag antar att många Socionomer som kanske funderar på att flytta över är intresserade av vad lönerna ligger på. Detta är min erfarenhet, men det kanske inte stämmer 100% med statistiken.
Söker man en fast anställning, vilket jag inte tycker man ska utan väldigt goda orsaker, så ligger lönerna för första jobbet ofta runt £26000 till kanske £28000 per år. Sen går de sakta upp under 1-3 år och ligger omkring £33000 ish. Det varierar ju en del, men detta kan ses som ok riktlinjer. Ibland går lönen upp fortare och ibland lite långsammare, det beror på omständigheter.
Om jag minns rätt ligger medellönen i hela UK på runt £25 000 per år
Efter 3-4 år kan man sen söka sig till "Senior" eller "Principal" positioner om man vill och som ligger runt kanske £35000 till £40000 per år. Efter det blir det lite mer arbetsledande positioner och lönerna går, beroende på vilken roll och vilket område, till £45000-£50000. Kanske även lite mer, men det är jag osäker på. Det finns även en massa andra olika roller för socionomer inom "myndighter" osv men jag är osäker på lönerna på alla dessa olika roller, dock brukar det vara mer erfarna om söker dessa så de ligger säkert på £40000 plus iaf. Men det varierar ju mycket beroende på roll.
Dock finns det ju även en stor marknad för vikarier här, speciellt inom child protection, men även andra områden. Nu är ju den marknaden lite dålig för tillfället pågrund av alla besparningar, men det finns fortfarande jobb.
När det gäller vikariejobb ser man på lönen per timme. Den kan variera ganska mycket. Allt från £18 till £40 för en Socionom som är registrerad med GSCC här. Nu är ju dock roller som betalar £40/h ovanliga och då måste man vara väldigt erfaren. Ofta är dessa roller även arbetsledande, gruppledare eller vice gruppledare osv. Men det finns även "vanliga" utredarpositioner, men det har jag sett väldigt sällan och handlar då främst om akutbehov under kort tid.
När man börjar sitt första jobb här direkt från Sverige måste man vara lite flexibel, och kan då bli tvungen att acceptera £18-£20/h. Men efter ett år här ska man helt kunna få £24 eller £25 per timme. Sen efter det blir det lite segt, speciellt nu i detta klimat som vi har med besparningar.
Hur mycket man får ut i månaden/veckan beror lite på hur man arrangerar sina utbetalningar, man får ju inte betalt direkt av arbetsgivaren utan det går till den agencies som skaffat dig jobbet. Sen kan de betala dig via umbrella, limited company eller liknande.
Beroende på hur man arrangerar det brukar man få runt 66%, 77% eller 85% av sin lön efter skatt. Arbetstiden är oftast 36h.
Så säg att man får £25/h och arbetar 36h det innebär 25x36=900. Det blir då £900 per vecka före skatt, med 85% får man då ut per vecka £756.
Vilken om man ser per år är otroligt mycket mer än vad man får på en fast tjänst. Det är väl därför jag tycker det är bäst att söka sig till vikarietjänster. Skillnaden är så stor att det inte går att ignorera helt enkelt.
Hoppas någon får lite nytta av denna mycket pedagogiska tråd om Socionomers löner i London :)
Söker man en fast anställning, vilket jag inte tycker man ska utan väldigt goda orsaker, så ligger lönerna för första jobbet ofta runt £26000 till kanske £28000 per år. Sen går de sakta upp under 1-3 år och ligger omkring £33000 ish. Det varierar ju en del, men detta kan ses som ok riktlinjer. Ibland går lönen upp fortare och ibland lite långsammare, det beror på omständigheter.
Om jag minns rätt ligger medellönen i hela UK på runt £25 000 per år
Efter 3-4 år kan man sen söka sig till "Senior" eller "Principal" positioner om man vill och som ligger runt kanske £35000 till £40000 per år. Efter det blir det lite mer arbetsledande positioner och lönerna går, beroende på vilken roll och vilket område, till £45000-£50000. Kanske även lite mer, men det är jag osäker på. Det finns även en massa andra olika roller för socionomer inom "myndighter" osv men jag är osäker på lönerna på alla dessa olika roller, dock brukar det vara mer erfarna om söker dessa så de ligger säkert på £40000 plus iaf. Men det varierar ju mycket beroende på roll.
Dock finns det ju även en stor marknad för vikarier här, speciellt inom child protection, men även andra områden. Nu är ju den marknaden lite dålig för tillfället pågrund av alla besparningar, men det finns fortfarande jobb.
När det gäller vikariejobb ser man på lönen per timme. Den kan variera ganska mycket. Allt från £18 till £40 för en Socionom som är registrerad med GSCC här. Nu är ju dock roller som betalar £40/h ovanliga och då måste man vara väldigt erfaren. Ofta är dessa roller även arbetsledande, gruppledare eller vice gruppledare osv. Men det finns även "vanliga" utredarpositioner, men det har jag sett väldigt sällan och handlar då främst om akutbehov under kort tid.
När man börjar sitt första jobb här direkt från Sverige måste man vara lite flexibel, och kan då bli tvungen att acceptera £18-£20/h. Men efter ett år här ska man helt kunna få £24 eller £25 per timme. Sen efter det blir det lite segt, speciellt nu i detta klimat som vi har med besparningar.
Hur mycket man får ut i månaden/veckan beror lite på hur man arrangerar sina utbetalningar, man får ju inte betalt direkt av arbetsgivaren utan det går till den agencies som skaffat dig jobbet. Sen kan de betala dig via umbrella, limited company eller liknande.
Beroende på hur man arrangerar det brukar man få runt 66%, 77% eller 85% av sin lön efter skatt. Arbetstiden är oftast 36h.
Så säg att man får £25/h och arbetar 36h det innebär 25x36=900. Det blir då £900 per vecka före skatt, med 85% får man då ut per vecka £756.
Vilken om man ser per år är otroligt mycket mer än vad man får på en fast tjänst. Det är väl därför jag tycker det är bäst att söka sig till vikarietjänster. Skillnaden är så stor att det inte går att ignorera helt enkelt.
Hoppas någon får lite nytta av denna mycket pedagogiska tråd om Socionomers löner i London :)
Wednesday 10 August 2011
Kravaller del 2.
Jag kom just på att någon, om nu någon verkligen läser min blogg :) kanske tycker att jag som Socionom och Socialarbetare borde ha en massa saker att säga och tycka om dessa ungdomskravaller som nu varit aktuellt.
Det var ju mycket på gång i tre dagar i London och nu i andra städer. Jag var ju ganska personligen utsatt också med tanke på att de slog sönder området precis runt mitt hem och skrämde skiten ur mig, de fick plundra runt fyra timmar innan en enda Polis kom. De var väl upptagna med kravaller på andra mer centrala områden.
Om sanningen ska fram så har jag inte så mycket att säga om det just nu, vi håller på att drunkna i allas åsikter om det ändå. Jag orkar inte bry mig, jag kanske reflekterar över det senare.
Visst har jag väl mina egna funderingar, men de är inte så politiskt explosiva, hatiska eller förstående eller ens så komplexa som alla andra verkar vara dessa dagar. Jag är nog en ganska trist pragmatiker för det mesta, jag försöker undvika att tillskriva personer eller grupper generella åsikter eller motivationer. Det verkar dock inte andra ha så svårt med att göra.
Det var ju mycket på gång i tre dagar i London och nu i andra städer. Jag var ju ganska personligen utsatt också med tanke på att de slog sönder området precis runt mitt hem och skrämde skiten ur mig, de fick plundra runt fyra timmar innan en enda Polis kom. De var väl upptagna med kravaller på andra mer centrala områden.
Om sanningen ska fram så har jag inte så mycket att säga om det just nu, vi håller på att drunkna i allas åsikter om det ändå. Jag orkar inte bry mig, jag kanske reflekterar över det senare.
Visst har jag väl mina egna funderingar, men de är inte så politiskt explosiva, hatiska eller förstående eller ens så komplexa som alla andra verkar vara dessa dagar. Jag är nog en ganska trist pragmatiker för det mesta, jag försöker undvika att tillskriva personer eller grupper generella åsikter eller motivationer. Det verkar dock inte andra ha så svårt med att göra.
Tuesday 9 August 2011
Kravaller
Det var minst sagt full rulle igår natt i och omkring Ealing. Mycket obehagligt med stora ungdomsgäng som drog runt, slog sönder och plundrade affärer.
- Posted using BlogPress
- Posted using BlogPress
Sunday 7 August 2011
Clinical Practitioner ansökan!
Nu blev jag precis klar med min ansökan till Hackney för en roll som Clinical Practitioner, vilket ju låter ganska intetsägande iofs. Det är en relativt ovanligt roll inom Children's Services och handlar mer om att arbeta terapeutiskt med barn, ungdomar och hela familjer än att utreda dem. Det är ju främst en yrkestitel och säger ju inget om vilken bakgrund eller träning man behöver, vilket jag antar de gjort högst medvetet för att kunna anställa personer med ganska varierande bakgrund, träning och erfarehet av terapi med barn.
Jag har ju helt klart mer erfarenhet av att utreda barn och familjer, men jag tänkte att nu när jag pluggar lite mer om direkt terapi med barn och ungdomar kanske de är lite intresserade av att ge mig den rollen, det är inte så troligt men man kan ju hoppas iaf :)
Jag måste säga att om jag får denna roll så har jag noll koll på vilken typ av terapi jag ska fokusera på eller använda mig av med barn. Med vuxna och ungdomar skulle det dock kännas helt ok. Men som sagt jag har mycket svårt att tro att de skulle vara intresserad av mig, dessa roller är få och de betalar relativt bra...
Jag har ju helt klart mer erfarenhet av att utreda barn och familjer, men jag tänkte att nu när jag pluggar lite mer om direkt terapi med barn och ungdomar kanske de är lite intresserade av att ge mig den rollen, det är inte så troligt men man kan ju hoppas iaf :)
Jag måste säga att om jag får denna roll så har jag noll koll på vilken typ av terapi jag ska fokusera på eller använda mig av med barn. Med vuxna och ungdomar skulle det dock kännas helt ok. Men som sagt jag har mycket svårt att tro att de skulle vara intresserad av mig, dessa roller är få och de betalar relativt bra...
Monday 1 August 2011
huslån funderingar
Det är dyrt med boende i London, det är också dyrt att köpa sig en bostad. Rådet är att ha iaf £40 000 till £60 000 i handpenning för att kunna köpa någon form av hus eller lägenhet, för runt £250 000. Det betyder att man behöver som absolut minst ha motsvarande 420 000 kr (piss £ som har så lågt värde) i handpenning för att få ett ok lån.
För £250 000 får man troligen en tvårummare i utkanten av London, eller i något skitområde...hmmm frågan är väl vad som är värt vad, och hur länge det tar att spara till den handpenningen.
För £250 000 får man troligen en tvårummare i utkanten av London, eller i något skitområde...hmmm frågan är väl vad som är värt vad, och hur länge det tar att spara till den handpenningen.
Wednesday 27 July 2011
Tuesday 26 July 2011
Vatten
Jag upptäckte precis denna vackra vy 3 minuter från kontoret i hammersmith, hur har jag missat detta så länge!
- Posted using BlogPress
- Posted using BlogPress
Sunday 17 July 2011
Helgen är nu över, jag är trött efter två dagars föreläsning.
Ännu en helg fylld med föreläsningar över, det var en intressant, roligt och troligen lärorik helg. Orsaken till att jag skriver troligen är att inte riktigt känner att jag bearbetat helgen och dess upplevelser ännu.
Mitt pluggande är ju numera väldigt fokuserat på terapi med barn och ungdomar, vilket innebär en lång rad olika kreativa aspekter som sätt att kommunicera. Kreativitet är väl inte direkt något som kommer helt självklart för mig, inte "konstnärlig" kreativitet iaf. Men jag har nog lärt mig uppskatta det på ett annat sätt efter denna helg samt det vi gjort tidigare på samma team. Denna helg handlade en hel del om lera, att måla i grupp samt skådespel. Vilket inkluderade en massa praktiska element, inte bara teori.
Spontant var jag ganska negativ till dessa kreativa "metoder". Men jag inser nog nu att det är det korkade sätt som de används till att försöka "utreda" barn och samla information från dem gällande övergrepp och trauma som är det som varit sjukt fel. Dessa metoder är arbetsmetoder inom terapi, jag anser starkt att de inte kan eller ska användas till att samla information för något att ändamål, det är då det blir sjukt fel.
Frågan är väl dock för min egen del hur jag ser mig använda dessa metoder, jag tror vissa aspekter är otroligt användbara, men jag delar nog inte direkt mina lärares perspektiv på dem fullt ut. Dock var det en otroligt givande helg, och det bådar gott inför framtiden, om jag nu orkar med detta i flera år till...imorgon är det jobb igen....
Mitt pluggande är ju numera väldigt fokuserat på terapi med barn och ungdomar, vilket innebär en lång rad olika kreativa aspekter som sätt att kommunicera. Kreativitet är väl inte direkt något som kommer helt självklart för mig, inte "konstnärlig" kreativitet iaf. Men jag har nog lärt mig uppskatta det på ett annat sätt efter denna helg samt det vi gjort tidigare på samma team. Denna helg handlade en hel del om lera, att måla i grupp samt skådespel. Vilket inkluderade en massa praktiska element, inte bara teori.
Spontant var jag ganska negativ till dessa kreativa "metoder". Men jag inser nog nu att det är det korkade sätt som de används till att försöka "utreda" barn och samla information från dem gällande övergrepp och trauma som är det som varit sjukt fel. Dessa metoder är arbetsmetoder inom terapi, jag anser starkt att de inte kan eller ska användas till att samla information för något att ändamål, det är då det blir sjukt fel.
Frågan är väl dock för min egen del hur jag ser mig använda dessa metoder, jag tror vissa aspekter är otroligt användbara, men jag delar nog inte direkt mina lärares perspektiv på dem fullt ut. Dock var det en otroligt givande helg, och det bådar gott inför framtiden, om jag nu orkar med detta i flera år till...imorgon är det jobb igen....
Subscribe to:
Posts (Atom)
