Imorgon har jag en Initial Child Protection Case Conference igen, det var länge sedan sist och jag känner mig lite nervös, vilket är lite löjligt antar jag. Men att presentera en rapport inför runt 10 personer gör iaf mig lite nervös. Sen vet jag inte vad som hänt med en av familjemedlemmarna heller, jag misstänker att hon kanske inte kommer och då måste vi troligen gå till domstol med ärendet. Jag är verkligen inte i en sinnesstämning eller har energinivåerna att göra så mycket mer just nu.
Jag har varit ganska utsliten och cynisk ett par veckor nu, trist.
Wednesday 7 December 2011
Saturday 3 December 2011
Terapeuter
Jag arbetar en hel del med olika terapeuter i min nuvarande utredade roll inom Children's Services, både inom motsvarade BUP, vilket här heter CAMHS (Child and Adolescent Mental Services) samt vuxenpsykiatrin i lite mindre grad, inom detta område är terapeuterna ofta bra reglerade. Även om nu just inom barnpsykiatrin det psykodynamiska perspektivet är mycket starkt, vilket inte något jag har en så positiv syn på direkt, men det är ju en värdefråga.
Jag arbetar även med olika frivillig organisationer med olika anställda som kallar sig terapeuter, dvs Therapist eller Psychotherapist eller liknande. Ofta har dessa mycket oklara och dåligt förklarade utbildningar och bakgrunder. Deras yrke och praktik är enbart vagt reglerat av olika frivilliga registreringar och vem som helst kan kalla sig terapeut utan problem, vilket ju är lite konstigt i mina ögon för de bedriver ju faktiskt sjukvård.
Jag brukar skratta lite för mig själv när dessa terapeuter berättar hur svårt de sliter med klienter som är dåligt motiverade eller inte kommer på möten, är svåra i arbetet och kritiska. Jag tänker alltid för mig själv, då skulle du testa min roll och mitt yrke.
90% av alla jag möter är extremt dåligt motiverade, är antigen livrädda för mig eller hatar mig, de hotar mig på olika sätt både direkt och indirekt och kommer de inte på möten måste jag gå hem till dem och leta efter dem. De är även extremt kritiska till hela mitt yrke, den organisation jag arbetar i och tar ofta upp en lång rad exempel på hur detta är sant från media, där ärenden konstant kommer upp där vi "misslyckats".
Samtidigt har jag kanske 6-7 möten på mig att ändra på det och försöka skapa en relation till dem så de ger mig korrekt information så jag fattar rätt beslut, beslut som ofta kan ändra hela familjer liv för all framtid, samt jag gör detta med ungefär 5-6 familjer och alla dess medlemmar i olikas ärende under samma tid.
Sen får jag då nästan dagligen kritik av dessa "terapeuter" och andra professionalla om hur jag inte lägger ner mer tid på just "deras" ärenden, eller hur mitt arbete är otillräckligt och dåligt och de beslut jag fattar och rekommendationer jag gör oftast är fel och också otillräckliga. Samtidigt sitter de och känner att de har rätt att tala om för mig hur jag ska sköta mitt arbete, vilket ju är enkelt för dem för de slipper ju ta ansvaret.
Japp ibland blir jag mäkta trött, och just idag lite cynisk. Vad synd det är om er "terapeuter" med era tunga ärenden och ibland lågt motiverade klienter, snyfft.
Jag arbetar även med olika frivillig organisationer med olika anställda som kallar sig terapeuter, dvs Therapist eller Psychotherapist eller liknande. Ofta har dessa mycket oklara och dåligt förklarade utbildningar och bakgrunder. Deras yrke och praktik är enbart vagt reglerat av olika frivilliga registreringar och vem som helst kan kalla sig terapeut utan problem, vilket ju är lite konstigt i mina ögon för de bedriver ju faktiskt sjukvård.
Jag brukar skratta lite för mig själv när dessa terapeuter berättar hur svårt de sliter med klienter som är dåligt motiverade eller inte kommer på möten, är svåra i arbetet och kritiska. Jag tänker alltid för mig själv, då skulle du testa min roll och mitt yrke.
90% av alla jag möter är extremt dåligt motiverade, är antigen livrädda för mig eller hatar mig, de hotar mig på olika sätt både direkt och indirekt och kommer de inte på möten måste jag gå hem till dem och leta efter dem. De är även extremt kritiska till hela mitt yrke, den organisation jag arbetar i och tar ofta upp en lång rad exempel på hur detta är sant från media, där ärenden konstant kommer upp där vi "misslyckats".
Samtidigt har jag kanske 6-7 möten på mig att ändra på det och försöka skapa en relation till dem så de ger mig korrekt information så jag fattar rätt beslut, beslut som ofta kan ändra hela familjer liv för all framtid, samt jag gör detta med ungefär 5-6 familjer och alla dess medlemmar i olikas ärende under samma tid.
Sen får jag då nästan dagligen kritik av dessa "terapeuter" och andra professionalla om hur jag inte lägger ner mer tid på just "deras" ärenden, eller hur mitt arbete är otillräckligt och dåligt och de beslut jag fattar och rekommendationer jag gör oftast är fel och också otillräckliga. Samtidigt sitter de och känner att de har rätt att tala om för mig hur jag ska sköta mitt arbete, vilket ju är enkelt för dem för de slipper ju ta ansvaret.
Japp ibland blir jag mäkta trött, och just idag lite cynisk. Vad synd det är om er "terapeuter" med era tunga ärenden och ibland lågt motiverade klienter, snyfft.
Borderline
Jag har under två veckor arbetat med en familj där jag skulle vilja påstå att modern visar beteende och uttrycker tankar som passar in på en lång rad olika symptom på BPD, dock finns ju ingen formell diagnos. Hon har en ung son som farit mycket illa på en lång rad olika sätt.
Jag har spenderat en sådan otroligt mängd tid och energi på detta ärende att jag är helt slut. Det är svårt att beskriva hur det är att arbeta med en individ som agerar på detta sätt, för att inte säga hur hennes beteende påverkas av hennes konstanta behov av att vara påverkad av alkohol som en form av själv medication.
Jag antar jag gjort något bra för ärendet är inte i domstol och hon har accepterat en massa insatser. Dock är hon livrädd att hon inte kommer kunna lita på eller skapa en relation till dessa nya arbetare, samt hon är livrädd att hon inte ska kunna göra det till nästa social worker som tar över efter mig, jag gör ju bara utredningar och lämnar sen över till gruppen som arbetar längre med familjer.
Jag vill verkligen bli kvitt detta ärende (själviskt jag vet), dessa är de mest stressiga man kan ha i den rollen som jag är i, det finns inte tid att skapa sig en relation i normala ärenden, tänk då hur svårt det är att skapa en relation till någon i ett ärende där personen lider av extrema svårigheter att skapa och behålla relationer.
Vore jag i en terapeutisk relation skulle jag älska arbeta med både henne och hennes son, det finns nu en relation att bygga det arbetet på, även om det skulle vara tungt skulle det även vara givande för mig. Men i min roll nu är det enbart en extrem belastning, detta är så trist för jag vet hur hon kommer få kämpa vidare och jag misstänker att det kommer inte fungera så bra, speciellt inte med tanke på alkoholmissbruket som extra problem.
Jag har spenderat en sådan otroligt mängd tid och energi på detta ärende att jag är helt slut. Det är svårt att beskriva hur det är att arbeta med en individ som agerar på detta sätt, för att inte säga hur hennes beteende påverkas av hennes konstanta behov av att vara påverkad av alkohol som en form av själv medication.
Jag antar jag gjort något bra för ärendet är inte i domstol och hon har accepterat en massa insatser. Dock är hon livrädd att hon inte kommer kunna lita på eller skapa en relation till dessa nya arbetare, samt hon är livrädd att hon inte ska kunna göra det till nästa social worker som tar över efter mig, jag gör ju bara utredningar och lämnar sen över till gruppen som arbetar längre med familjer.
Jag vill verkligen bli kvitt detta ärende (själviskt jag vet), dessa är de mest stressiga man kan ha i den rollen som jag är i, det finns inte tid att skapa sig en relation i normala ärenden, tänk då hur svårt det är att skapa en relation till någon i ett ärende där personen lider av extrema svårigheter att skapa och behålla relationer.
Vore jag i en terapeutisk relation skulle jag älska arbeta med både henne och hennes son, det finns nu en relation att bygga det arbetet på, även om det skulle vara tungt skulle det även vara givande för mig. Men i min roll nu är det enbart en extrem belastning, detta är så trist för jag vet hur hon kommer få kämpa vidare och jag misstänker att det kommer inte fungera så bra, speciellt inte med tanke på alkoholmissbruket som extra problem.
Sunday 20 November 2011
Julmust
Jag behöver Julmust, men jag har aldrig fått tag på något här i London, jag har hört rykten om att det ska finnas på IKEA, vilket det aldrig gjort och jag har även emailat och frågat om det säljer det, vilket de inte gör.
Svenskaffären totally swedish har jag också hört rykten om att de ska ha Julmust, jag har för mig jag även emailade dem några år sen och de sa då att de inte hade det..
vart kan man få tag på denna livets nektar som är must...
Svenskaffären totally swedish har jag också hört rykten om att de ska ha Julmust, jag har för mig jag även emailade dem några år sen och de sa då att de inte hade det..
vart kan man få tag på denna livets nektar som är must...
Friday 18 November 2011
herregud vilken vecka!
Varit hemskt mycket på jobbet denna vecka, plus att jag inte är frisk ännu heller. Min arbetsgrupp hade "duty" igen, alltså vår grupp tar emot allt som kommer. Vilket innebar att vi får allt som kan tänkas dessa veckor.
Tisdag fick vi en anmälan från en skolan, en 12 åring hade avslöjat att hennes 17 åriga bror haft sex med henne, samt sen tidigare haft sex med en av hennes systrar som är 8 år. Familjen har 10 barn! Detta skapade ju minst sagt arbete.
Onsdag omhändertog Polisen en 7-åring som vandrade i pyjamas i en lokal park kl 23.00. Han hade slängs ut av sin stenfulla mamma och hade tänkt gå och sova på en parkbänk. Honom fick jag ordna fosterhem för på morgonen, sen spenderade jag ett antar timmar med att försöka övertyga hans mamma om att han inte kan komma hem riktigt än och om hon inte acepterar det måste vi gå till domstol. Hon tyckte det var hans fel, hon hade skämt bort honom och han borde förstått bättre. Att han var 7 år spelade tydligen ingen roll liksom.
Detta var förutom allt annat som kommer på en vanlig vecka det som skapade mest arbete för mig del, jag vet knappt vad resen av min grupp hade för sig, för jag var för upptagen med detta...Det var sent arbete varje dag hela veckan. Jag är helt slut, men denna vecka har jag lektioner hela helgen så jag kan inte ens vila upp mig inför nästa vecka....jag känner mig lite utsliten just nu...
Tisdag fick vi en anmälan från en skolan, en 12 åring hade avslöjat att hennes 17 åriga bror haft sex med henne, samt sen tidigare haft sex med en av hennes systrar som är 8 år. Familjen har 10 barn! Detta skapade ju minst sagt arbete.
Onsdag omhändertog Polisen en 7-åring som vandrade i pyjamas i en lokal park kl 23.00. Han hade slängs ut av sin stenfulla mamma och hade tänkt gå och sova på en parkbänk. Honom fick jag ordna fosterhem för på morgonen, sen spenderade jag ett antar timmar med att försöka övertyga hans mamma om att han inte kan komma hem riktigt än och om hon inte acepterar det måste vi gå till domstol. Hon tyckte det var hans fel, hon hade skämt bort honom och han borde förstått bättre. Att han var 7 år spelade tydligen ingen roll liksom.
Detta var förutom allt annat som kommer på en vanlig vecka det som skapade mest arbete för mig del, jag vet knappt vad resen av min grupp hade för sig, för jag var för upptagen med detta...Det var sent arbete varje dag hela veckan. Jag är helt slut, men denna vecka har jag lektioner hela helgen så jag kan inte ens vila upp mig inför nästa vecka....jag känner mig lite utsliten just nu...
Sunday 23 October 2011
halsont igen
Det verkar som jag fått min årliga halsont/halsinfektion igen. Den brukar dyka upp vid denna tid ungefär varje år, ofta blir det inte så farligt men jag brukar vara ganska utslagen ett par dagar, upp till en vecka. Jag har ju nu tagit ledig från jobbet under en vecka för att kunna plugga lite, men det verkar ju nu inte hända då. Hmm.
Jag ska se hur jag mår imorgon, men går det inte så får jag nog söka en liten förlängning på denna inlämningsuppgift jag har....grrr.
Jag ska se hur jag mår imorgon, men går det inte så får jag nog söka en liten förlängning på denna inlämningsuppgift jag har....grrr.
Sunday 2 October 2011
uj, uj
Blåste idag runt £350 på kläder, det var lite ovanligt mycket för mig på en enda dag, och jag köpte ju inget dyrt som trench coat eller nått annat dyrare plagg. Vilket jag hade tänkt, det var helt enkelt för varmt idag för att köpa något för hösten eller vintern.
Dum app
Dumma appen till iphone strular hela tiden, vilket gör det svårt att uppdatera.
Jag sitter iaf just nu och småsvettas på tuben,tihi.
- Posted using BlogPress
Jag sitter iaf just nu och småsvettas på tuben,tihi.
- Posted using BlogPress
Wednesday 28 September 2011
väder
Det är sinnessjukt varmt! Det var säkert runt 25 grader varmt idag och imorgon ska det bli upp till 28 grader!! Jag HATAR det! Jag vill ha höst, mörker och mys, inte detta äckel sommarliknande väder.
Wednesday 14 September 2011
Monday 12 September 2011
Seinfeld
buhuuuum jag har slut på Seinfeld avsnitt, jag brukar kolla på ett par avsnitt nästan varje kväll innan jag sover. Men nu har de tagit slut, jag är helt förvirrad....vet inte vad jag ska göra nu innan jag sover :(
Jag kanske ska börja om på serien igen...hmmmm...det måste ju finnas någon annat liknande att kolla på, frågan är dock vad. Jag funderade på att kolla Sopranos från början, men ett par säsonger är så dålig bildkvalitet så jag vet inte om det lockar....iofs så kollar jag ju på det på min iPad2 som ju inte direkt klarar av superhög kvalitet heller.
Någon måste jag ju göra innan jag somnar iaf.
Jag kanske ska börja om på serien igen...hmmmm...det måste ju finnas någon annat liknande att kolla på, frågan är dock vad. Jag funderade på att kolla Sopranos från början, men ett par säsonger är så dålig bildkvalitet så jag vet inte om det lockar....iofs så kollar jag ju på det på min iPad2 som ju inte direkt klarar av superhög kvalitet heller.
Någon måste jag ju göra innan jag somnar iaf.
Sunday 11 September 2011
orka..
Jag har problem med mina studier, jag orkar helt enkelt inte med allt som måste göras samt jobba med det jag gör heltid....jag har försökt få andra roller, som är mindre stressiga samt mer direkt arbete med barn. Men jag får inget...det går inte bra just nu.....suck....jag vet inte vad jag ska göra åt detta, jobba måste jag ju..grrr
Wednesday 7 September 2011
Spraaka
Funderar på om jag ska skriva på Engelska, men på något sätt skulle det nog kännas lite fjantigt om jag ändrade språk på bloggen, det får funderas lite på det tror jag.
Tuesday 6 September 2011
Det är mycket på jobbet.
Jag är ganska dålig på att skriva i min kära blogg, jag vet inte riktigt vad som kan tänkas vara intressant heller, plus att jag verkar ha ganska mycket för mig dessa dagar.
Jag har inga intressanta ärende heller, man kan ju tro att man har många intressanta ärenden när man arbetar med det jag gör i London, men allt blir väl en vardag och jag reflekterar inte så mycket över saker. En kollega har ett ärende som precis ska upp i domstolen, en man som tvingat sin fru att ha sex med hunden, tvingat henne till att prostituera sig, samt diverse övergrepp på deras två barn.
Ett sånt ärende är ju lite ovanligt, det känns väl fel att beskriva det som intressant med tanke på personerna inblandade. Ingen mår ju egentligen bra i den familjen på något sätt, men för oss är det ju barnens välmående och säkerhet som är viktigast.
Annars har jag personligen en lång rad ärenden som inte kommer leda till något, ibland är det skönt också, men det ska ju utredas och processen ska göras klar. Det är många av dessa nu och jag har lite svårt att hinna med allt, ibland händer det och det är bara att försöka prioritera allt.
Ett ärende som jag fick ganska nyligen handlar om en familj, där modern har en diagnos av post-natal psychosis och verkar inte vilja ta sin medicin, fadern har depression och deras son är ett år. Det är ett sånt ärende allt kan hända i, kan väl även påpeka att det är den tredje utredningen på denna familj på ungefär sju månader. Det finns en liten ovana att "överutreda" familjer ibland kan man ju lungt säga, jag är inte riktigt säker på vad detta kan bero på, men otroligt många familjer jag utrett och utreder har haft minst en eller två tidigare utredningar, endel nyligen och en del något år tillbaka. Det utreds väldigt mycket i denna stad (troligen hela landet) men sen insatser är det lite dåligt med.
Jag har inga intressanta ärende heller, man kan ju tro att man har många intressanta ärenden när man arbetar med det jag gör i London, men allt blir väl en vardag och jag reflekterar inte så mycket över saker. En kollega har ett ärende som precis ska upp i domstolen, en man som tvingat sin fru att ha sex med hunden, tvingat henne till att prostituera sig, samt diverse övergrepp på deras två barn.
Ett sånt ärende är ju lite ovanligt, det känns väl fel att beskriva det som intressant med tanke på personerna inblandade. Ingen mår ju egentligen bra i den familjen på något sätt, men för oss är det ju barnens välmående och säkerhet som är viktigast.
Annars har jag personligen en lång rad ärenden som inte kommer leda till något, ibland är det skönt också, men det ska ju utredas och processen ska göras klar. Det är många av dessa nu och jag har lite svårt att hinna med allt, ibland händer det och det är bara att försöka prioritera allt.
Ett ärende som jag fick ganska nyligen handlar om en familj, där modern har en diagnos av post-natal psychosis och verkar inte vilja ta sin medicin, fadern har depression och deras son är ett år. Det är ett sånt ärende allt kan hända i, kan väl även påpeka att det är den tredje utredningen på denna familj på ungefär sju månader. Det finns en liten ovana att "överutreda" familjer ibland kan man ju lungt säga, jag är inte riktigt säker på vad detta kan bero på, men otroligt många familjer jag utrett och utreder har haft minst en eller två tidigare utredningar, endel nyligen och en del något år tillbaka. Det utreds väldigt mycket i denna stad (troligen hela landet) men sen insatser är det lite dåligt med.
Friday 2 September 2011
Thursday 25 August 2011
SUCK!
Jag har haft ett par dagar som varit !%#%/€&/%(/%/%&/(!!!! jobbiga....nyköpta byxor som inte passar, som bytes och då är trasiga, nyköpta skor som fått feta märken på framsidan, nyköpt blazer som armarna är för långa på, nyköpta byxor som knapparna flög av på, svindyr jacka som fått färg på sig, laptop som jag tappar i golvet, sju nya utredningar som jag måste göra inom 10 dagar, en chef som är knäpp och fått en trevlig kollega att säga upp sig!!!!!!!!!!!!!!! ORKA!!!!!!!!!!!!!!!!!
I cant cope.....
I cant cope.....
Tuesday 23 August 2011
clinical prac...
Nope, det blev tyvärr inget tjänst för mig på min ansökan. Jag fick email idag, jag kom inte ens till en intervju :( Det var ju iofs ganska väntat, men jag hade allt lite hopp ändå och är lite besviken, suck...
Sunday 21 August 2011
Saturday 20 August 2011
solglasögon
Jag är väl som vanligt lite sent ute, men jag funderar på att köpa mig ett par solglasögon, dock har jag noll koll på vilken typ...hmmm
Sunday 14 August 2011
Lön för Socionomer i London.
Jag tror inte jag skrivit så mycket, eller något på bloggen om löner här? Har det det så hoppas jag det vara ungefär samma som jag skriver nu :) Jag antar att många Socionomer som kanske funderar på att flytta över är intresserade av vad lönerna ligger på. Detta är min erfarenhet, men det kanske inte stämmer 100% med statistiken.
Söker man en fast anställning, vilket jag inte tycker man ska utan väldigt goda orsaker, så ligger lönerna för första jobbet ofta runt £26000 till kanske £28000 per år. Sen går de sakta upp under 1-3 år och ligger omkring £33000 ish. Det varierar ju en del, men detta kan ses som ok riktlinjer. Ibland går lönen upp fortare och ibland lite långsammare, det beror på omständigheter.
Om jag minns rätt ligger medellönen i hela UK på runt £25 000 per år
Efter 3-4 år kan man sen söka sig till "Senior" eller "Principal" positioner om man vill och som ligger runt kanske £35000 till £40000 per år. Efter det blir det lite mer arbetsledande positioner och lönerna går, beroende på vilken roll och vilket område, till £45000-£50000. Kanske även lite mer, men det är jag osäker på. Det finns även en massa andra olika roller för socionomer inom "myndighter" osv men jag är osäker på lönerna på alla dessa olika roller, dock brukar det vara mer erfarna om söker dessa så de ligger säkert på £40000 plus iaf. Men det varierar ju mycket beroende på roll.
Dock finns det ju även en stor marknad för vikarier här, speciellt inom child protection, men även andra områden. Nu är ju den marknaden lite dålig för tillfället pågrund av alla besparningar, men det finns fortfarande jobb.
När det gäller vikariejobb ser man på lönen per timme. Den kan variera ganska mycket. Allt från £18 till £40 för en Socionom som är registrerad med GSCC här. Nu är ju dock roller som betalar £40/h ovanliga och då måste man vara väldigt erfaren. Ofta är dessa roller även arbetsledande, gruppledare eller vice gruppledare osv. Men det finns även "vanliga" utredarpositioner, men det har jag sett väldigt sällan och handlar då främst om akutbehov under kort tid.
När man börjar sitt första jobb här direkt från Sverige måste man vara lite flexibel, och kan då bli tvungen att acceptera £18-£20/h. Men efter ett år här ska man helt kunna få £24 eller £25 per timme. Sen efter det blir det lite segt, speciellt nu i detta klimat som vi har med besparningar.
Hur mycket man får ut i månaden/veckan beror lite på hur man arrangerar sina utbetalningar, man får ju inte betalt direkt av arbetsgivaren utan det går till den agencies som skaffat dig jobbet. Sen kan de betala dig via umbrella, limited company eller liknande.
Beroende på hur man arrangerar det brukar man få runt 66%, 77% eller 85% av sin lön efter skatt. Arbetstiden är oftast 36h.
Så säg att man får £25/h och arbetar 36h det innebär 25x36=900. Det blir då £900 per vecka före skatt, med 85% får man då ut per vecka £756.
Vilken om man ser per år är otroligt mycket mer än vad man får på en fast tjänst. Det är väl därför jag tycker det är bäst att söka sig till vikarietjänster. Skillnaden är så stor att det inte går att ignorera helt enkelt.
Hoppas någon får lite nytta av denna mycket pedagogiska tråd om Socionomers löner i London :)
Söker man en fast anställning, vilket jag inte tycker man ska utan väldigt goda orsaker, så ligger lönerna för första jobbet ofta runt £26000 till kanske £28000 per år. Sen går de sakta upp under 1-3 år och ligger omkring £33000 ish. Det varierar ju en del, men detta kan ses som ok riktlinjer. Ibland går lönen upp fortare och ibland lite långsammare, det beror på omständigheter.
Om jag minns rätt ligger medellönen i hela UK på runt £25 000 per år
Efter 3-4 år kan man sen söka sig till "Senior" eller "Principal" positioner om man vill och som ligger runt kanske £35000 till £40000 per år. Efter det blir det lite mer arbetsledande positioner och lönerna går, beroende på vilken roll och vilket område, till £45000-£50000. Kanske även lite mer, men det är jag osäker på. Det finns även en massa andra olika roller för socionomer inom "myndighter" osv men jag är osäker på lönerna på alla dessa olika roller, dock brukar det vara mer erfarna om söker dessa så de ligger säkert på £40000 plus iaf. Men det varierar ju mycket beroende på roll.
Dock finns det ju även en stor marknad för vikarier här, speciellt inom child protection, men även andra områden. Nu är ju den marknaden lite dålig för tillfället pågrund av alla besparningar, men det finns fortfarande jobb.
När det gäller vikariejobb ser man på lönen per timme. Den kan variera ganska mycket. Allt från £18 till £40 för en Socionom som är registrerad med GSCC här. Nu är ju dock roller som betalar £40/h ovanliga och då måste man vara väldigt erfaren. Ofta är dessa roller även arbetsledande, gruppledare eller vice gruppledare osv. Men det finns även "vanliga" utredarpositioner, men det har jag sett väldigt sällan och handlar då främst om akutbehov under kort tid.
När man börjar sitt första jobb här direkt från Sverige måste man vara lite flexibel, och kan då bli tvungen att acceptera £18-£20/h. Men efter ett år här ska man helt kunna få £24 eller £25 per timme. Sen efter det blir det lite segt, speciellt nu i detta klimat som vi har med besparningar.
Hur mycket man får ut i månaden/veckan beror lite på hur man arrangerar sina utbetalningar, man får ju inte betalt direkt av arbetsgivaren utan det går till den agencies som skaffat dig jobbet. Sen kan de betala dig via umbrella, limited company eller liknande.
Beroende på hur man arrangerar det brukar man få runt 66%, 77% eller 85% av sin lön efter skatt. Arbetstiden är oftast 36h.
Så säg att man får £25/h och arbetar 36h det innebär 25x36=900. Det blir då £900 per vecka före skatt, med 85% får man då ut per vecka £756.
Vilken om man ser per år är otroligt mycket mer än vad man får på en fast tjänst. Det är väl därför jag tycker det är bäst att söka sig till vikarietjänster. Skillnaden är så stor att det inte går att ignorera helt enkelt.
Hoppas någon får lite nytta av denna mycket pedagogiska tråd om Socionomers löner i London :)
Wednesday 10 August 2011
Kravaller del 2.
Jag kom just på att någon, om nu någon verkligen läser min blogg :) kanske tycker att jag som Socionom och Socialarbetare borde ha en massa saker att säga och tycka om dessa ungdomskravaller som nu varit aktuellt.
Det var ju mycket på gång i tre dagar i London och nu i andra städer. Jag var ju ganska personligen utsatt också med tanke på att de slog sönder området precis runt mitt hem och skrämde skiten ur mig, de fick plundra runt fyra timmar innan en enda Polis kom. De var väl upptagna med kravaller på andra mer centrala områden.
Om sanningen ska fram så har jag inte så mycket att säga om det just nu, vi håller på att drunkna i allas åsikter om det ändå. Jag orkar inte bry mig, jag kanske reflekterar över det senare.
Visst har jag väl mina egna funderingar, men de är inte så politiskt explosiva, hatiska eller förstående eller ens så komplexa som alla andra verkar vara dessa dagar. Jag är nog en ganska trist pragmatiker för det mesta, jag försöker undvika att tillskriva personer eller grupper generella åsikter eller motivationer. Det verkar dock inte andra ha så svårt med att göra.
Det var ju mycket på gång i tre dagar i London och nu i andra städer. Jag var ju ganska personligen utsatt också med tanke på att de slog sönder området precis runt mitt hem och skrämde skiten ur mig, de fick plundra runt fyra timmar innan en enda Polis kom. De var väl upptagna med kravaller på andra mer centrala områden.
Om sanningen ska fram så har jag inte så mycket att säga om det just nu, vi håller på att drunkna i allas åsikter om det ändå. Jag orkar inte bry mig, jag kanske reflekterar över det senare.
Visst har jag väl mina egna funderingar, men de är inte så politiskt explosiva, hatiska eller förstående eller ens så komplexa som alla andra verkar vara dessa dagar. Jag är nog en ganska trist pragmatiker för det mesta, jag försöker undvika att tillskriva personer eller grupper generella åsikter eller motivationer. Det verkar dock inte andra ha så svårt med att göra.
Tuesday 9 August 2011
Kravaller
Det var minst sagt full rulle igår natt i och omkring Ealing. Mycket obehagligt med stora ungdomsgäng som drog runt, slog sönder och plundrade affärer.
- Posted using BlogPress
- Posted using BlogPress
Sunday 7 August 2011
Clinical Practitioner ansökan!
Nu blev jag precis klar med min ansökan till Hackney för en roll som Clinical Practitioner, vilket ju låter ganska intetsägande iofs. Det är en relativt ovanligt roll inom Children's Services och handlar mer om att arbeta terapeutiskt med barn, ungdomar och hela familjer än att utreda dem. Det är ju främst en yrkestitel och säger ju inget om vilken bakgrund eller träning man behöver, vilket jag antar de gjort högst medvetet för att kunna anställa personer med ganska varierande bakgrund, träning och erfarehet av terapi med barn.
Jag har ju helt klart mer erfarenhet av att utreda barn och familjer, men jag tänkte att nu när jag pluggar lite mer om direkt terapi med barn och ungdomar kanske de är lite intresserade av att ge mig den rollen, det är inte så troligt men man kan ju hoppas iaf :)
Jag måste säga att om jag får denna roll så har jag noll koll på vilken typ av terapi jag ska fokusera på eller använda mig av med barn. Med vuxna och ungdomar skulle det dock kännas helt ok. Men som sagt jag har mycket svårt att tro att de skulle vara intresserad av mig, dessa roller är få och de betalar relativt bra...
Jag har ju helt klart mer erfarenhet av att utreda barn och familjer, men jag tänkte att nu när jag pluggar lite mer om direkt terapi med barn och ungdomar kanske de är lite intresserade av att ge mig den rollen, det är inte så troligt men man kan ju hoppas iaf :)
Jag måste säga att om jag får denna roll så har jag noll koll på vilken typ av terapi jag ska fokusera på eller använda mig av med barn. Med vuxna och ungdomar skulle det dock kännas helt ok. Men som sagt jag har mycket svårt att tro att de skulle vara intresserad av mig, dessa roller är få och de betalar relativt bra...
Monday 1 August 2011
huslån funderingar
Det är dyrt med boende i London, det är också dyrt att köpa sig en bostad. Rådet är att ha iaf £40 000 till £60 000 i handpenning för att kunna köpa någon form av hus eller lägenhet, för runt £250 000. Det betyder att man behöver som absolut minst ha motsvarande 420 000 kr (piss £ som har så lågt värde) i handpenning för att få ett ok lån.
För £250 000 får man troligen en tvårummare i utkanten av London, eller i något skitområde...hmmm frågan är väl vad som är värt vad, och hur länge det tar att spara till den handpenningen.
För £250 000 får man troligen en tvårummare i utkanten av London, eller i något skitområde...hmmm frågan är väl vad som är värt vad, och hur länge det tar att spara till den handpenningen.
Wednesday 27 July 2011
Tuesday 26 July 2011
Vatten
Jag upptäckte precis denna vackra vy 3 minuter från kontoret i hammersmith, hur har jag missat detta så länge!
- Posted using BlogPress
- Posted using BlogPress
Sunday 17 July 2011
Helgen är nu över, jag är trött efter två dagars föreläsning.
Ännu en helg fylld med föreläsningar över, det var en intressant, roligt och troligen lärorik helg. Orsaken till att jag skriver troligen är att inte riktigt känner att jag bearbetat helgen och dess upplevelser ännu.
Mitt pluggande är ju numera väldigt fokuserat på terapi med barn och ungdomar, vilket innebär en lång rad olika kreativa aspekter som sätt att kommunicera. Kreativitet är väl inte direkt något som kommer helt självklart för mig, inte "konstnärlig" kreativitet iaf. Men jag har nog lärt mig uppskatta det på ett annat sätt efter denna helg samt det vi gjort tidigare på samma team. Denna helg handlade en hel del om lera, att måla i grupp samt skådespel. Vilket inkluderade en massa praktiska element, inte bara teori.
Spontant var jag ganska negativ till dessa kreativa "metoder". Men jag inser nog nu att det är det korkade sätt som de används till att försöka "utreda" barn och samla information från dem gällande övergrepp och trauma som är det som varit sjukt fel. Dessa metoder är arbetsmetoder inom terapi, jag anser starkt att de inte kan eller ska användas till att samla information för något att ändamål, det är då det blir sjukt fel.
Frågan är väl dock för min egen del hur jag ser mig använda dessa metoder, jag tror vissa aspekter är otroligt användbara, men jag delar nog inte direkt mina lärares perspektiv på dem fullt ut. Dock var det en otroligt givande helg, och det bådar gott inför framtiden, om jag nu orkar med detta i flera år till...imorgon är det jobb igen....
Mitt pluggande är ju numera väldigt fokuserat på terapi med barn och ungdomar, vilket innebär en lång rad olika kreativa aspekter som sätt att kommunicera. Kreativitet är väl inte direkt något som kommer helt självklart för mig, inte "konstnärlig" kreativitet iaf. Men jag har nog lärt mig uppskatta det på ett annat sätt efter denna helg samt det vi gjort tidigare på samma team. Denna helg handlade en hel del om lera, att måla i grupp samt skådespel. Vilket inkluderade en massa praktiska element, inte bara teori.
Spontant var jag ganska negativ till dessa kreativa "metoder". Men jag inser nog nu att det är det korkade sätt som de används till att försöka "utreda" barn och samla information från dem gällande övergrepp och trauma som är det som varit sjukt fel. Dessa metoder är arbetsmetoder inom terapi, jag anser starkt att de inte kan eller ska användas till att samla information för något att ändamål, det är då det blir sjukt fel.
Frågan är väl dock för min egen del hur jag ser mig använda dessa metoder, jag tror vissa aspekter är otroligt användbara, men jag delar nog inte direkt mina lärares perspektiv på dem fullt ut. Dock var det en otroligt givande helg, och det bådar gott inför framtiden, om jag nu orkar med detta i flera år till...imorgon är det jobb igen....
Thursday 14 July 2011
terapi
Min terapeut fråga mig senaste gången, om jag tror jag kan vara aggressiv i mitt tonläge mot folk ibland, jag antar det är sant. Ibland måste man ju vara det för att få något gjort om inte annat, men överlag är det nog tvärtom.
Det vore intressant att få reda på vad hennes bild av mig är, men sånt svarar hon ju inte på så klart.
Stress vecka på jobbet, eller nja det har varit ok för att vara duty vecka antar jag. Dock har jag lektioner hela helgen igen, säkert något kreativt igen...dessa hel helger med lektioner tar döden på mig...de verkar alltid komma de veckor jag har duty också, typiskt.
Det vore intressant att få reda på vad hennes bild av mig är, men sånt svarar hon ju inte på så klart.
Stress vecka på jobbet, eller nja det har varit ok för att vara duty vecka antar jag. Dock har jag lektioner hela helgen igen, säkert något kreativt igen...dessa hel helger med lektioner tar döden på mig...de verkar alltid komma de veckor jag har duty också, typiskt.
Sunday 10 July 2011
förlängt vik
Fick under veckan redan på att jag mer än gärna får vara kvar minst sex månader till, kanske upp till ett år i Hammersmith. Det är ju ganska stor tur med tanke på att de just nu gör allt de kan för att bli kvitt vikarier där, vi kostar för mycket. Jag är iaf nöjd, dock måste jag byta arbetsgrupp, men i praktiken spelar det inte så stor roll för jag kommer vara kvar på precis samma plats och kan sitta vart jag vill, mina ärenden jobbar jag ju med ensam ändå.
Sunday 3 July 2011
självskadebeteende
Jag fick ett nytt ärende förra veckan, en ung flicka som skär sig själv på armarna och agerar mer och mer aggressivt i skolan. Familjen är "känd" sedan fyra år tillbaka, och det har varit en lång historia av bristande omsorg, jag satt förra Fredagen och gjorde en ordentlig kronologi över de flera års inblandning från Socialtjänsten, det var en direkt sorlig historia som radades upp...Jag har inte träffat något i familjen ännu, men tänkte göra mitt första hembesök Tisdag eller Onsdag.
Jag är lite osäker på detta ärende, vet inte riktigt varför. Jag har utrett unga flickor med självskadebeteende många gånger innan, men detta känns annorlunda av någon orsak, och det är innan jag ens träffat någon i familjen.
Jag är lite osäker på detta ärende, vet inte riktigt varför. Jag har utrett unga flickor med självskadebeteende många gånger innan, men detta känns annorlunda av någon orsak, och det är innan jag ens träffat någon i familjen.
Monday 13 June 2011
Ealing
Jag gillar Ealing, folk säger det ligger långt ut, men jag vet inte. Det tar 30 till centrum på tuben, jag tycker området är trevligt också. Det börjar kännas hemma.
- Posted using BlogPress
- Posted using BlogPress
Tuesday 7 June 2011
Westfield
Idag köpte jag saker!! Det händer förvånade sällan, dock ingen iPad. Modellen jag vill ha fanns inte, som vanligt.
- Posted using BlogPress
Lön
Förhandlade till mig £2 mer i timmen idag, samt en liten bonus på £250 :) början nästa vecka. Sitter på tuben, ska shoppa lite, sen peer supervision och sen terapi.
- Posted using BlogPress
- Posted using BlogPress
Sunday 29 May 2011
ok, lite trött blir man väl..
Grannarna är galna, de festar fyra dagar av fem, Polisen har kommit tre gånger på två veckor och nu verkar det som om tjejen som hyr ett av rummen här har en fetish för svarta män som röker på. Tredje gången på tre veckor är den en rakad, svart kille (olika varje gång) som är hos henne och det låter som hon dör eller har världens bästa orgasm, för att inte glömma cannabis lukten då. hmmmmm, liksom.
Wednesday 25 May 2011
Kvinnlig omskärelse, könsstympning
Jag brukar inte bli speciellt upprörd över saker och ting, det handlar väl om mitt grundperspektiv på folk, livet och vad jag ser som grunden till varför personer agerar och tänker som de gör, jag är nog ganska flexibel. Men jag har svårt för att på något sätt kunna acceptera eller ens vara kulturellt neutralt till fenomenet kvinnlig omskärelse aka könsstympning. Det förekommer ju i olika grader där könsstympning är den form som är mest omfattande.
Jag läst en artikel på igår på DN om en parlamentsledamot i Kenya som med personligt exempel argumerade framgångsrikt för att detta ska bli olagligt i Kenya.
Här i London är det ju relativt vanligt med invandrargrupper från områden där denna företelse är mycket vanligt, tex läste jag att 90% av alla Somaliska kvinnor är omskärda och den Somaliska gruppen i London är stor även i Sudan är det mycket vanligt, över 90%. Dock är detta förekomsten av alla olika typer om omskärelse, där stympning är en och även den värsta. Det är ju helt klart olagligt här och ses som mycket allvarligt, en mycket allvarlig risk för en del barn, från vissa grupper och med en bakgrund i vissa området. Dock är det ju som alltid lite känsligt för det handlar om kulturella traditioner inom vissa etniska grupper och det är känsligt att målinrika insatser till vissa grupper på det sättet.
Jag personligen har arbetat med många familjer, både kortsiktigt med utredningar och mer långsiktigt där det funnits flickor som helt klart riskerat att flygas ut ur landet för att genomgå detta. Det är något man måste vara medveten om och som man måste ta upp i familjer där det kan vara relevant, även om det kan vara pinsamt eller svårt av många olika orsaker.
Ofta anses detta vara en Muslimsk tradition, vilket det inte direkt är även om man nu verkligen vänder på saker kan finna potentiellt stöd för det i Koranen, men det är långsökt och mest teoretiskt och är i praktiken ytters sällan någon grundorsak till omskärelse. Dock finns det fortfarande religösa ledare som faktiskt stödjer detta.
Utifrån min egen personliga erfareheter från Sudanesiska, Somaliska och Egyptiska familjer där jag tagit upp frågan, så har kvinnan oftast sagt att hon och hennes kvinnliga släktingar genomgått detta. Men de har nästa alla gånger påpekat att det är en tradition som de insett främst är kulturell och att deras religösa ledare både i hemländerna och i England arbetar för att få folk att inse att det inte är något som det finns stöd för inom Islam, det anses nästan vara "oislamskt" och därmed något som är ok och att upphöra med.
Skrivet så här kan det kanske te sig enkelt att ta upp denna fråga i familjer, men beroende på familj och omständigheter kan det vara en mycket svår fråga att ta upp och det kan ta mycket tid att göra det på ett bra sätt i en familj. Den praktiska biten att faktiskt göra det är något man måste reflektera över mer. Idag finns massa riktlinjer för vad man måste ta upp i familjer, men väldigt lite skrivet om hur man gör det på ett känsligt och respektfullt sätt. Vilket är något man lär sig med erfarenhet, vilket dock vissa tydligen aldrig lär sig.
Sen kan man väl även argumentera att omskärelse av pojkar även kan vara skadligt, vilket det i vissa fall beroende på omständigheter helt klart är också.
Jag läst en artikel på igår på DN om en parlamentsledamot i Kenya som med personligt exempel argumerade framgångsrikt för att detta ska bli olagligt i Kenya.
Här i London är det ju relativt vanligt med invandrargrupper från områden där denna företelse är mycket vanligt, tex läste jag att 90% av alla Somaliska kvinnor är omskärda och den Somaliska gruppen i London är stor även i Sudan är det mycket vanligt, över 90%. Dock är detta förekomsten av alla olika typer om omskärelse, där stympning är en och även den värsta. Det är ju helt klart olagligt här och ses som mycket allvarligt, en mycket allvarlig risk för en del barn, från vissa grupper och med en bakgrund i vissa området. Dock är det ju som alltid lite känsligt för det handlar om kulturella traditioner inom vissa etniska grupper och det är känsligt att målinrika insatser till vissa grupper på det sättet.
Jag personligen har arbetat med många familjer, både kortsiktigt med utredningar och mer långsiktigt där det funnits flickor som helt klart riskerat att flygas ut ur landet för att genomgå detta. Det är något man måste vara medveten om och som man måste ta upp i familjer där det kan vara relevant, även om det kan vara pinsamt eller svårt av många olika orsaker.
Ofta anses detta vara en Muslimsk tradition, vilket det inte direkt är även om man nu verkligen vänder på saker kan finna potentiellt stöd för det i Koranen, men det är långsökt och mest teoretiskt och är i praktiken ytters sällan någon grundorsak till omskärelse. Dock finns det fortfarande religösa ledare som faktiskt stödjer detta.
Utifrån min egen personliga erfareheter från Sudanesiska, Somaliska och Egyptiska familjer där jag tagit upp frågan, så har kvinnan oftast sagt att hon och hennes kvinnliga släktingar genomgått detta. Men de har nästa alla gånger påpekat att det är en tradition som de insett främst är kulturell och att deras religösa ledare både i hemländerna och i England arbetar för att få folk att inse att det inte är något som det finns stöd för inom Islam, det anses nästan vara "oislamskt" och därmed något som är ok och att upphöra med.
Skrivet så här kan det kanske te sig enkelt att ta upp denna fråga i familjer, men beroende på familj och omständigheter kan det vara en mycket svår fråga att ta upp och det kan ta mycket tid att göra det på ett bra sätt i en familj. Den praktiska biten att faktiskt göra det är något man måste reflektera över mer. Idag finns massa riktlinjer för vad man måste ta upp i familjer, men väldigt lite skrivet om hur man gör det på ett känsligt och respektfullt sätt. Vilket är något man lär sig med erfarenhet, vilket dock vissa tydligen aldrig lär sig.
Sen kan man väl även argumentera att omskärelse av pojkar även kan vara skadligt, vilket det i vissa fall beroende på omständigheter helt klart är också.
Tuesday 24 May 2011
Här bor jag.
Aja, inte i centrum kanske, men helt ok. Västra London är guld. Syns det ens att det står Ealing?
På väg till min "peer supervision"
- Posted using BlogPress
På väg till min "peer supervision"
- Posted using BlogPress
Nu leker jag för fullt!
Bild testar lite.
Trist att det länkar till hela albumet, det vore bättre om länken enbart gick till själva bilden. Ska även testa höja upplösningen lite.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Trist att det länkar till hela albumet, det vore bättre om länken enbart gick till själva bilden. Ska även testa höja upplösningen lite.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Test
Hmm tester lite, fungerar detta som det ska kommer det mer bilder här :)
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
Monday 23 May 2011
Stendött på jobbmarknaden.
Det är minst sagt stendött för tillfället med Socionom jobb i London. Lokala myndigheter anställer inte, de låter platser stå tomma i flera månader innan de tvingas anställa någon. Det är kaotiskt med alla besparningar. Det är lite udda men det har nog varit så här i olika grader i minst 1 år nu och det verkar bli värre och värre. Trist även för man kan inte förhandla sin lön alls som vikarie heller, plus att lönerna långsamt går ner också.
Det är väl främst de senaste sex månaderna som det verkligen blivit illa, iaf som jag personligen märker av.
Ikväll är det lektion igen, dags för child observation supervision, vilket jag inte behöver för jag har inte börjat med mina observationer ännu. Men det är otroligt kul att höra från de som börjat
Det är väl främst de senaste sex månaderna som det verkligen blivit illa, iaf som jag personligen märker av.
Ikväll är det lektion igen, dags för child observation supervision, vilket jag inte behöver för jag har inte börjat med mina observationer ännu. Men det är otroligt kul att höra från de som börjat
Wednesday 11 May 2011
jobbeli
För mig personligen de mest avgörnade skillnaderna mellan att arbeta inom myndighetsutövning gentemot barn och ungdom här i London (hela England antar jag) och Sverige är att man arbetar så mycket ensam på sina ärenden. Här har man sina ärenden , gör sina hembesök och andra besök och möten oftast helt ensam, ibland om det är större möten är någon arbetsledare med, men det är sällan.
I Sverige är man alltid, nästan, två på allt. Jag tycker det var mycket bättre att ha en medhandläggre med sig, intervjuer och möten och utredningar hade högre kvalitet och det blir mer rättsäkert för alla parter, samt man kan lära sig så mycket av sina kollegor. Det var bättre och roligare att vara två.
Den andra aspekten som verkligen påverkar mig och mitt arbete här är andra folks "seghet". vVilket är ett stor problem som jag aldrig märkte av så mycket eller i så hög grad av i Sverige. Alla andra proffessionella som jag dagligen arbetar med, som lärare, Polis, läkare (GP) sjuksköterskor och andra som man kommer i kontakt med är otroligt dåliga på att göra det de ska göra och ge mig den information jag behöver för mitt arbete. Det är ett konstant jagade för att få informationen, eller få dem att ta ansvar för saker de behöver göra i en familj, även om de också har en laglig skyldighet att göra det så verkar ganska många anse att det inte är viktigt.
Det skulle ju inte påverka mig så mycket om det inte var jag som hade det överhängande ansvaret och mina utredningar och rapporter är beroende på andras arbete och information till en ganska stor grad. Detta leder till att man måste konstant jaga folk, ringa, emaila och stressa för att få saker från dem, jag bråkar och jagar andra proffessionella mycket mer än familjer.
Det tar så mycket onödig tid och energi och är stressande för det är jag som får skit om jag inte kan göra det jag ska göra för andra inte gör sitt jobb, ingen bryr sig att det inte är mitt fel utan någon annan inte gjort sitt jobb, det är jag som får ta ansvaret ändå vid möten osv. För mig personligen så är detta troligen den största negativa aspekten av jobbet här...
I Sverige är man alltid, nästan, två på allt. Jag tycker det var mycket bättre att ha en medhandläggre med sig, intervjuer och möten och utredningar hade högre kvalitet och det blir mer rättsäkert för alla parter, samt man kan lära sig så mycket av sina kollegor. Det var bättre och roligare att vara två.
Den andra aspekten som verkligen påverkar mig och mitt arbete här är andra folks "seghet". vVilket är ett stor problem som jag aldrig märkte av så mycket eller i så hög grad av i Sverige. Alla andra proffessionella som jag dagligen arbetar med, som lärare, Polis, läkare (GP) sjuksköterskor och andra som man kommer i kontakt med är otroligt dåliga på att göra det de ska göra och ge mig den information jag behöver för mitt arbete. Det är ett konstant jagade för att få informationen, eller få dem att ta ansvar för saker de behöver göra i en familj, även om de också har en laglig skyldighet att göra det så verkar ganska många anse att det inte är viktigt.
Det skulle ju inte påverka mig så mycket om det inte var jag som hade det överhängande ansvaret och mina utredningar och rapporter är beroende på andras arbete och information till en ganska stor grad. Detta leder till att man måste konstant jaga folk, ringa, emaila och stressa för att få saker från dem, jag bråkar och jagar andra proffessionella mycket mer än familjer.
Det tar så mycket onödig tid och energi och är stressande för det är jag som får skit om jag inte kan göra det jag ska göra för andra inte gör sitt jobb, ingen bryr sig att det inte är mitt fel utan någon annan inte gjort sitt jobb, det är jag som får ta ansvaret ändå vid möten osv. För mig personligen så är detta troligen den största negativa aspekten av jobbet här...
Tuesday 10 May 2011
Egen terapi
Jag har sett en terapeut nu under ett par månader, jag är fortfarande lite osäker på vad jag tycker. Men det är så tidigt ännu så jag måste försöka hålla mig positiv och ge det en chans. Det är väl givande antar jag, men frågan är hur mycket. Detta beror ju lite på vad jag vill ha från terapin också.
En given orsak är ju att det är ett måste, men jag vill gärna försöka få ut något från det också inte bara gå igenom det för det är ett krav. Jag har sett henne så få gånger ännu, så vi börjar väl mest lära känna varandra ännu. Det har varit en hel del prat, från min sida, om mina studier, mitt arbete, min relation, men även en hel del om min barndom och upplevelser.
Personligen vill jag försöka få lite självkännedom, försöka hitta mönster av tankar, agerande, känslor och kartlägga mig själv lite. Jag funderar på att börja föra en dagbok över min känslor och tankar, vilket ju är typiskt KBT. Men det är en metod jag vill använda mig av, men frågan är om jag orkar motivera mig till det. Frågan är ju vad jag behöver terapeuten till med tanke på att det var min ide att göra det. Jag finner dock mig själv konstant dras på ett spontant sätt till olika metoder för "självterapi" inom KBT som vi gick igenom förra året. Vilket jag även gör när jag har lektioner och det pratas om lite allt möjligt annan, som jag inte ger så mycket för.
Just nu känns det som jag verkligen dominerar min terapi, jag får väl vänta lite och se vad hon gör av det antar jag. Men passar det inte får jag väl byta sen kanske. Detta kan ju bli mycket intressant iaf, tanken är ju att det ska hålla på ett par år till.
En given orsak är ju att det är ett måste, men jag vill gärna försöka få ut något från det också inte bara gå igenom det för det är ett krav. Jag har sett henne så få gånger ännu, så vi börjar väl mest lära känna varandra ännu. Det har varit en hel del prat, från min sida, om mina studier, mitt arbete, min relation, men även en hel del om min barndom och upplevelser.
Personligen vill jag försöka få lite självkännedom, försöka hitta mönster av tankar, agerande, känslor och kartlägga mig själv lite. Jag funderar på att börja föra en dagbok över min känslor och tankar, vilket ju är typiskt KBT. Men det är en metod jag vill använda mig av, men frågan är om jag orkar motivera mig till det. Frågan är ju vad jag behöver terapeuten till med tanke på att det var min ide att göra det. Jag finner dock mig själv konstant dras på ett spontant sätt till olika metoder för "självterapi" inom KBT som vi gick igenom förra året. Vilket jag även gör när jag har lektioner och det pratas om lite allt möjligt annan, som jag inte ger så mycket för.
Just nu känns det som jag verkligen dominerar min terapi, jag får väl vänta lite och se vad hon gör av det antar jag. Men passar det inte får jag väl byta sen kanske. Detta kan ju bli mycket intressant iaf, tanken är ju att det ska hålla på ett par år till.
Thursday 28 April 2011
inte mycket.
nope, är lite trött. Funderar på vad som pågår lite så där smått. Massa nytta men känner inte för att skriva just nu.
Friday 4 March 2011
Sunday 6 February 2011
Stannar kvar
Jag har nog glömt skriva att jag kommer stanna i Hammersmith iaf ett par månader till, jag hade ju planer på att sluta för några veckor sen och gick även på en intervju. Men jag tackade ja till att stanna kvar i Hammersmith.
Intervjun jag gick på var i Islington, det verkade trevligt. Jag fick erbjudande om jobbet där, men sen tänkte jag efter och tackade nej. Mitt vik i Hammersmith skulle ju varit över för några veckor sen, men jag fick ju erbjudande om att stanna så det kändes ju lika bra att göra det.
Det är ingen som vet vad som kommer hända detta år, staten och "kommunera" planerar spara in otroligt mycket. Det märks redan när olika frivilliga organisationer redan fått sina anslag indragna och lägger ner. Drabbade är bland annat Connections och Citizens Advice Bureau. Det kommer bli ett kaotiskt år...
Intervjun jag gick på var i Islington, det verkade trevligt. Jag fick erbjudande om jobbet där, men sen tänkte jag efter och tackade nej. Mitt vik i Hammersmith skulle ju varit över för några veckor sen, men jag fick ju erbjudande om att stanna så det kändes ju lika bra att göra det.
Det är ingen som vet vad som kommer hända detta år, staten och "kommunera" planerar spara in otroligt mycket. Det märks redan när olika frivilliga organisationer redan fått sina anslag indragna och lägger ner. Drabbade är bland annat Connections och Citizens Advice Bureau. Det kommer bli ett kaotiskt år...
Söndag igen :)
Det har varit en trevligt vilosam söndag idag :) Förra helgen var det ju lektioner hela helgen, så det var skönt att vila lite.
Jag har nu en vecka kvar innan jag reser till Sverige för en vecka, det ska bli kul se familj och ta lite tid från jobbet.
Mitt pluggade går inte så bra, jag behöver en mamma och nyfött barn att "observera" en timme i veckan. Detta har visar sig vara otroligt svårt att organisera, att hitta någon som är intresserad. Hittar jag ingen så kan jag inte fortsätta....det är lite stressigt....det verkar just nu inte troligt alls att jag hittar någon.
lite socialt arbete info
College of Social work håller på att bråka med den största fackförening för social workers. College of SW håller på att byggas upp som en organisation för socialarbetare, för att ge yrket "en röst" samt representera socialt arbete som ämne inom media, gentemot universitet osv, osv. Dock verkar det inte gå så bra just nu, detta bråkande kommer ju även förstärka folks fördomar om yrket och vi som arbetar inom det.
Läs mer
Jag har nu en vecka kvar innan jag reser till Sverige för en vecka, det ska bli kul se familj och ta lite tid från jobbet.
Mitt pluggade går inte så bra, jag behöver en mamma och nyfött barn att "observera" en timme i veckan. Detta har visar sig vara otroligt svårt att organisera, att hitta någon som är intresserad. Hittar jag ingen så kan jag inte fortsätta....det är lite stressigt....det verkar just nu inte troligt alls att jag hittar någon.
lite socialt arbete info
College of Social work håller på att bråka med den största fackförening för social workers. College of SW håller på att byggas upp som en organisation för socialarbetare, för att ge yrket "en röst" samt representera socialt arbete som ämne inom media, gentemot universitet osv, osv. Dock verkar det inte gå så bra just nu, detta bråkande kommer ju även förstärka folks fördomar om yrket och vi som arbetar inom det.
Läs mer
Sunday 30 January 2011
Söndag
Jag har haft en lite udda helg med mitt pluggade, Lördag 10-17 samt Söndag 10-17. Ärligt talat vet jag inte vad vi hade för oss, visualiserande av vår födelse samt första månaderna av våra liv..Detta var väl mest transpersonal psychology, vilket jag personligen inte är speciellt intresserad av. Men upplevas ska det väl iaf haha.
Plus lite skapade med bilder och lera, vilket ju inte heller direkt är min grej, men jag antar det var ok.
Dock har jag svårt för alla dessa (aja, 2-3 st) som hela tiden äter upp gruppens tid med sina egna problem, herregud de går ju i egenterapi som alla andra varför tar de inte upp det där, där det hör hemma.
En lång helg, vilken följde på en lång vecka, jag är lite orolig hur mycket jag ska orka nu denna vecka, jag var helt slut på Fredag redan. Vilken en kollega fick uppleva, men hon förtjänade det också!
Plus lite skapade med bilder och lera, vilket ju inte heller direkt är min grej, men jag antar det var ok.
Dock har jag svårt för alla dessa (aja, 2-3 st) som hela tiden äter upp gruppens tid med sina egna problem, herregud de går ju i egenterapi som alla andra varför tar de inte upp det där, där det hör hemma.
En lång helg, vilken följde på en lång vecka, jag är lite orolig hur mycket jag ska orka nu denna vecka, jag var helt slut på Fredag redan. Vilken en kollega fick uppleva, men hon förtjänade det också!
Wednesday 26 January 2011
Suck..
Jag är trött idag, jag hade en plan att efter jobbet gå och köpa lite kläder på Westfield, jag älskar Westfield! Fullt med folk från hela världen och allt man kan tänka sig att behöva köpa, både onödigt och nödvändigt.
Yeah!
Dock har jag "tjänstgörning" (hmm är det rätt ord?) denna vecka så jag fick ta hand om en 15 åring som hade misshandlat sin bror och sin far någon timme innan jag skulle slutat.
Farbror Polisen tog honom till kontoret och ville att vi skulle ta hand om killen. Hela denna process tog då ett par timmar, ovanligt trevliga Poliser dock. Detta lär dock fortsätta imorgon, det blev en akutplacering hos en fosterfamilj, det finns knappt några institutioner i detta land så att placera en våldsam 15 åring kille med en fosterfamilj anses helt ok här.
Jag upphör aldrig att förvånas över det faktum att det finns väldigt få (vilka vi aldrig får använda oss av) ordentliga placerings eller utredningshem för barn och ungdomar i detta land.
Yeah!
Dock har jag "tjänstgörning" (hmm är det rätt ord?) denna vecka så jag fick ta hand om en 15 åring som hade misshandlat sin bror och sin far någon timme innan jag skulle slutat.
Farbror Polisen tog honom till kontoret och ville att vi skulle ta hand om killen. Hela denna process tog då ett par timmar, ovanligt trevliga Poliser dock. Detta lär dock fortsätta imorgon, det blev en akutplacering hos en fosterfamilj, det finns knappt några institutioner i detta land så att placera en våldsam 15 åring kille med en fosterfamilj anses helt ok här.
Jag upphör aldrig att förvånas över det faktum att det finns väldigt få (vilka vi aldrig får använda oss av) ordentliga placerings eller utredningshem för barn och ungdomar i detta land.
Thursday 13 January 2011
Musik
Idag upptäckte jag musik igen, mitt musik lyssnande går i perioder. Jag har inte lyssnat på något alls på säkert 4 månader nu, men idag blev jag lite sugen! Så jag slängde över lite mer musik till min iPhone.
Det blev en hel del Japansk trance, vilket jag antar är min favoritmusik. Dock har jag inte hittat så bra "stenhård" trance...hmmm. Jag är dålig på musik hehe
Jag brukar skriva både bra och snabbt på mina utredningar när jag lyssar på trance musik på jobbet, dock blir jag lite stressed för det går inte att höra telefonen, men imorgon blir det admin folket som får ta mina samtal.
Imorgon kväll ska ett par från jobbet ta ett par öl i Hammersmith efter jobbet också, det har hänt ett par ggr men jag har inte skrivit om det tidigare. Trevligt värre.
Jag trivs verkligen med kollegorna på detta jobb, samt antalet ärenden är helt hanterbart, vilket är första gången i London för min del. Frågan är väl om jag inte ska försöka stanna lite längre här....
Det ska även bli en resa till Sverige i Februari! Wiii, Kebabrulle och JULMUST!
Btw om någon vet om en kvinna i London som är höggravid så tala om för mig, jag letar efter en gravid kvinna att observera för mina studier, haha. Lite svårt att få tag på någon som är sugen, minst sagt :(
Det blev en hel del Japansk trance, vilket jag antar är min favoritmusik. Dock har jag inte hittat så bra "stenhård" trance...hmmm. Jag är dålig på musik hehe
Jag brukar skriva både bra och snabbt på mina utredningar när jag lyssar på trance musik på jobbet, dock blir jag lite stressed för det går inte att höra telefonen, men imorgon blir det admin folket som får ta mina samtal.
Imorgon kväll ska ett par från jobbet ta ett par öl i Hammersmith efter jobbet också, det har hänt ett par ggr men jag har inte skrivit om det tidigare. Trevligt värre.
Jag trivs verkligen med kollegorna på detta jobb, samt antalet ärenden är helt hanterbart, vilket är första gången i London för min del. Frågan är väl om jag inte ska försöka stanna lite längre här....
Det ska även bli en resa till Sverige i Februari! Wiii, Kebabrulle och JULMUST!
Btw om någon vet om en kvinna i London som är höggravid så tala om för mig, jag letar efter en gravid kvinna att observera för mina studier, haha. Lite svårt att få tag på någon som är sugen, minst sagt :(
Sunday 9 January 2011
söndagar är jobbiga
Jag har haft svårt med Sändagar hela mitt liv, eller iaf så länge jag kan minnas. Varje Söndag, speciellt kvällarna, ger mig ångest. Eller "oro" kanske är ett bättre ord, jag börjar mentalt förberedda mig för veckan, jag ser veckan som 5 dagar med allt jag måste göra, när jag borde fokusera på en dag i taget.
Jag har mått dåligt varje Söndag sedan jag var liten, jag gillade aldrig skolan i någon ålder. Jag har aldrig varit mobbad eller nått sån, jag har bara inte gillat att gå upp eller gå någonstans när jag lika gärna kan vara hemma och ha det skönt.
Detta "lidande" fortsatte in i vuxen ålder, för att inte nämna hur mycket jag hatade lumpen, det var 12 månader av konstant skit. Söndagskvällarna under den tiden tog nästan livet av mig, kändes det som iaf.
Det är precis samma nu med arbete, jag gillar ofta mitt arbete, det är stimulerade och jag har överlag bra med kollegor. Dock hatar jag Söndsgskvällar fortfarande och jag skulle gärna göra något annat roligt än att jobba under veckorna, men det finns ju inte så där mycket alternativ, samt det kunde ju minsta sagt vara mycket värre.
Detta har ju även lett till att jag konstant söker något bättre, vilket lett till att jag är extremt flexibel, gärna flyttar på mig och byter jobb och område, men därmed blir det lite svårt att vara kvar på samma ställe någon längre tid.
Det spelar ju inte så stor roll nu när jag är vikarie lite överallt, det passar mig bra. Men det blir även jobbigt att byta kollegor och områden hela tiden. Jag gillar verkligen mina kollegor just nu, dock kommer jag lämna dem om 5 veckor.....vilket de inte vet om ännu...
Jag har mått dåligt varje Söndag sedan jag var liten, jag gillade aldrig skolan i någon ålder. Jag har aldrig varit mobbad eller nått sån, jag har bara inte gillat att gå upp eller gå någonstans när jag lika gärna kan vara hemma och ha det skönt.
Detta "lidande" fortsatte in i vuxen ålder, för att inte nämna hur mycket jag hatade lumpen, det var 12 månader av konstant skit. Söndagskvällarna under den tiden tog nästan livet av mig, kändes det som iaf.
Det är precis samma nu med arbete, jag gillar ofta mitt arbete, det är stimulerade och jag har överlag bra med kollegor. Dock hatar jag Söndsgskvällar fortfarande och jag skulle gärna göra något annat roligt än att jobba under veckorna, men det finns ju inte så där mycket alternativ, samt det kunde ju minsta sagt vara mycket värre.
Detta har ju även lett till att jag konstant söker något bättre, vilket lett till att jag är extremt flexibel, gärna flyttar på mig och byter jobb och område, men därmed blir det lite svårt att vara kvar på samma ställe någon längre tid.
Det spelar ju inte så stor roll nu när jag är vikarie lite överallt, det passar mig bra. Men det blir även jobbigt att byta kollegor och områden hela tiden. Jag gillar verkligen mina kollegor just nu, dock kommer jag lämna dem om 5 veckor.....vilket de inte vet om ännu...
Subscribe to:
Posts (Atom)
