Wednesday 25 December 2013
Monday 28 October 2013
Storm!
Riktigt blåsväder idag i London, kaos på tågen, tuben och vägarna. Iaf på vissa platser, det är nog ok på de flesta ställen skulle jag tro. Var ett riktigt äventyr att ta sig till jobbet idag!
Får kolla nyheterna senare, det ska tydligen bli värre fram till lunch sen bättre.
Saturday 19 October 2013
Lördag
Det har varit ganska mycket under ett par veckor nu, både på jobbet med med utbildning. Det känns och min hjärna är lite svampig för tillfället.
Problemet är att jag har en ganska stor utredning som jag måste få in på Fredag, det handlar om fyra barn och tre inblandande föräldrar.
Mina två kollegor i ärendet är lite långsamma denna gång också, jag har inte fått allt jag behöver från dem ännu. Jag är lite efter själv också, både för det är mycket arbete och jag har varit väldigt upptagen med massa annat... nästa vecka kommer inte bli roligt, men när det är över så lugnar det ner sig lite till. Jag ska dock och ge bevis i domstol igen i mitten av November, detta ärende är väldigt komplext och svårt, så det lär inte bli en lek precis heller.
Jag hoppas även på lite jobbnyheter under de nästa veckorna, kanske lite mer terapi framöver! Mer om det senare.
Problemet är att jag har en ganska stor utredning som jag måste få in på Fredag, det handlar om fyra barn och tre inblandande föräldrar.
Mina två kollegor i ärendet är lite långsamma denna gång också, jag har inte fått allt jag behöver från dem ännu. Jag är lite efter själv också, både för det är mycket arbete och jag har varit väldigt upptagen med massa annat... nästa vecka kommer inte bli roligt, men när det är över så lugnar det ner sig lite till. Jag ska dock och ge bevis i domstol igen i mitten av November, detta ärende är väldigt komplext och svårt, så det lär inte bli en lek precis heller.
Jag hoppas även på lite jobbnyheter under de nästa veckorna, kanske lite mer terapi framöver! Mer om det senare.
Wednesday 16 October 2013
Theraplay funderingar
Jag upplevde min Theraplay träning för två veckor som väldigt krävande, känslomässigt och "starkt". Otroligt starkt, det är ganska svårt att förklara utan att uppleva det. Det är nog även svårt att förstå och vara redo att kunna se dess potentiella otroliga styrk i arbete med barn, ungdomar och deras föräldrar eller fosterföräldrar.
Metoder, evidens och teorier i alla ära, jag behöver själv sånt och förstår hur viktigt det är. Men vissa saker måste upplevas, och man måste själv vara på en mental plats för att kunna ta emot det också.
Vi var cirka 34 personer på träningen och ett par av dem var uppenbarligen inte så intresserade av det hela, eller kunde inte ta det till sig för de troligen var lite för självmedvetna. Det kanske låter lite väl mycket som en groande självgodhet, men jag känner nog mig själv tillräckligt för att själv se när jag är självgod och inte (oftast iaf).
Jag upplevde en del saker själv som väldigt jobbigt och utanför det som jag känner mig bekväm med, och det var svårt med vissa rollspel. Men jag har under åren troligen mognat lite och kör på med det mesta numera, vilket visat sig vara en styrka. En stor del av terapistens roll i Theraplay innebär att man måste förmågan att vara löjlig, barnslig och vara bekväm i det för att ge hela processen det lungt och säkerhet som det kräver. Speciellt måste man detta när man troligen för förlöjligande kommentarer och liknande från känsliga, osäkra skadade och rädda barn och deras föräldrar. Att det är allt annat än enkelt förstår nog de flesta, men sen måste man även kunna förmedla detta och denna förmåga till dem.
Det är helt otroligt hur kraftfullt detta kan vara, det kändes nästan överväldigande enbart i träningen!
Metoder, evidens och teorier i alla ära, jag behöver själv sånt och förstår hur viktigt det är. Men vissa saker måste upplevas, och man måste själv vara på en mental plats för att kunna ta emot det också.
Vi var cirka 34 personer på träningen och ett par av dem var uppenbarligen inte så intresserade av det hela, eller kunde inte ta det till sig för de troligen var lite för självmedvetna. Det kanske låter lite väl mycket som en groande självgodhet, men jag känner nog mig själv tillräckligt för att själv se när jag är självgod och inte (oftast iaf).
Jag upplevde en del saker själv som väldigt jobbigt och utanför det som jag känner mig bekväm med, och det var svårt med vissa rollspel. Men jag har under åren troligen mognat lite och kör på med det mesta numera, vilket visat sig vara en styrka. En stor del av terapistens roll i Theraplay innebär att man måste förmågan att vara löjlig, barnslig och vara bekväm i det för att ge hela processen det lungt och säkerhet som det kräver. Speciellt måste man detta när man troligen för förlöjligande kommentarer och liknande från känsliga, osäkra skadade och rädda barn och deras föräldrar. Att det är allt annat än enkelt förstår nog de flesta, men sen måste man även kunna förmedla detta och denna förmåga till dem.
Det är helt otroligt hur kraftfullt detta kan vara, det kändes nästan överväldigande enbart i träningen!
Tuesday 15 October 2013
Institute of Family Therapy
Iofs spelar det ju ingen större roll, som jag förstått har KBT tagit över det mesta i Sverige, jag vet inte hur specifikt familjeterapi ses där, här är det extremt på modet både inom socialtjänst (den lilla insats som nu bedrivs) samt inom CAMHS (BUP).
Friday 11 October 2013
Wednesday 9 October 2013
Full rulle igen
Har nu varit tillbaka i London ett par dagar, hunnit med att vara vittne i domstol idag också, för en av mina utredningar, vilket ju tog lite förberedande också.
Theraplay träningen var helt underbar och jag önskar verkligen jag arbetade mycket mer terapeutiskt än med dessa domstolsutredningar.
Det var en sådan där träning där det känns som man är "annorlunda" efter man varit med om, den känslan vill jag inte släppa heller, men vardagsarbetet tar ju över.
Jag det inte hur jag ska förklara det hela, men lite ska jag väl skriva om det sen iaf.
Theraplay träningen var helt underbar och jag önskar verkligen jag arbetade mycket mer terapeutiskt än med dessa domstolsutredningar.
Det var en sådan där träning där det känns som man är "annorlunda" efter man varit med om, den känslan vill jag inte släppa heller, men vardagsarbetet tar ju över.
Jag det inte hur jag ska förklara det hela, men lite ska jag väl skriva om det sen iaf.
Monday 30 September 2013
Sunday 29 September 2013
Hay on wye
Resan hit var lite av en mardröm, men den hyrda lägenheten är extremt trevlig! Är nu på plats för Theraplay och MIM träning, samspelsbedömning.
Thursday 19 September 2013
Friday 6 September 2013
oppressive practice
Förtryckade socialt arbete, jag måste ha glömt det officiella termen för detta på Svenska, sen när jag ser den blir det väl självklart, men just nu kan jag inte komma på hur bäst att översätta "oppressive practice". Detta blir väl ett ganska svengelskt inlägg antar jag,
Socialt arbete med barn i min erfarenhet från ganska många arbetsplatser i London är väldigt process fokuserat, det handlar om olika processer som ska startas och gå sin gång. Det finns väldigt lite utrymme för annat än processen och lite flexibilitet i processerna. Mycket handlar det om ett ganska extremt fokus på risker och riskfaktorer och hur man måste till varje pris minimera risker för barn. Till och med risker som i realiteten är obefintliga måste minimeras och allt ska ha en riskanalys.
För min del och från vad jag lärt mig i både studier och arbete i Sverige, handlar det mycket mer om att beskriva och göra klart vad man baserar sina beslut på, så att om något verkligen går fel finns det ett klart beskrivet beslutsunderlaget vid tillfället när ett beslut tas. Finns inte det kan allt alltid kritieras i efterhand och folk kan inte förstå vad man baserat sitt beslut på.
Dock innebär detta extra fokus här på risker och processer att föräldrar, familjer och barn verkligen "körs över" ibland. Beslut tas i ärendet som inte anpassas efter individuella familjer eller inviduella barns behov. De tas för att besluten måste passa in i en process, processen måste gå sin gång även om det innebär att beslut tas i ärenden baserat mer på processens behov än utifrån familjen och barnens behov eller omständigheter.
Utredningar, analyser och slutsatser blir väldigt generaliserade, onyanserade och saknar ofta detaljer, dessa faktorer behövs nämligen inte när beslut tas utifrån en process behov. Ett enkelt exempel är till exempel att man beskriva en relation mellan två föräldrar med "domestic violence". Ett ärende kan gå från en liten utredning ibland ända upp till domstol utan att detta koncept defineras, beskrivs eller utvecklas mer. Men i praktiken kan ju våld i nära relationer se extremt olika ut från ärende till ärende, men den nivån av detaljer behövs och erfrågas sällan, den generella definitionen "domestic violence" är allt som behövs.
Paraplydefinitoner och paraplybegrepp används väldigt mycket och verkar vara det enda som behövs för att processen ska gå sin gilla gång.
Child Protection processen är ju ett bra exempel på en process som av familjer och barn ofta upplevs som förtryckade, förvirrande och skrämmade samt för professionella upplevs den ofta som frustrerade. Det är ju i princip ingen fel på processen i sig själv, felet är i hur den implementeras och hur det är processen som styr och därmed slutat fungera som ett verktyg för professionella att hjälpa familjer och därmed även skydda barn.
Att det är ett problem är allmänt känt, men det som görs är att man ändrar processerna, tar bort processer och skapar nya processer, men det löser ju inte detta problem alls för som sagt det är ju inte processerna i sig som är problemet.
Socialt arbete med barn i min erfarenhet från ganska många arbetsplatser i London är väldigt process fokuserat, det handlar om olika processer som ska startas och gå sin gång. Det finns väldigt lite utrymme för annat än processen och lite flexibilitet i processerna. Mycket handlar det om ett ganska extremt fokus på risker och riskfaktorer och hur man måste till varje pris minimera risker för barn. Till och med risker som i realiteten är obefintliga måste minimeras och allt ska ha en riskanalys.
För min del och från vad jag lärt mig i både studier och arbete i Sverige, handlar det mycket mer om att beskriva och göra klart vad man baserar sina beslut på, så att om något verkligen går fel finns det ett klart beskrivet beslutsunderlaget vid tillfället när ett beslut tas. Finns inte det kan allt alltid kritieras i efterhand och folk kan inte förstå vad man baserat sitt beslut på.
Dock innebär detta extra fokus här på risker och processer att föräldrar, familjer och barn verkligen "körs över" ibland. Beslut tas i ärendet som inte anpassas efter individuella familjer eller inviduella barns behov. De tas för att besluten måste passa in i en process, processen måste gå sin gång även om det innebär att beslut tas i ärenden baserat mer på processens behov än utifrån familjen och barnens behov eller omständigheter.
Utredningar, analyser och slutsatser blir väldigt generaliserade, onyanserade och saknar ofta detaljer, dessa faktorer behövs nämligen inte när beslut tas utifrån en process behov. Ett enkelt exempel är till exempel att man beskriva en relation mellan två föräldrar med "domestic violence". Ett ärende kan gå från en liten utredning ibland ända upp till domstol utan att detta koncept defineras, beskrivs eller utvecklas mer. Men i praktiken kan ju våld i nära relationer se extremt olika ut från ärende till ärende, men den nivån av detaljer behövs och erfrågas sällan, den generella definitionen "domestic violence" är allt som behövs.
Paraplydefinitoner och paraplybegrepp används väldigt mycket och verkar vara det enda som behövs för att processen ska gå sin gilla gång.
Child Protection processen är ju ett bra exempel på en process som av familjer och barn ofta upplevs som förtryckade, förvirrande och skrämmade samt för professionella upplevs den ofta som frustrerade. Det är ju i princip ingen fel på processen i sig själv, felet är i hur den implementeras och hur det är processen som styr och därmed slutat fungera som ett verktyg för professionella att hjälpa familjer och därmed även skydda barn.
Att det är ett problem är allmänt känt, men det som görs är att man ändrar processerna, tar bort processer och skapar nya processer, men det löser ju inte detta problem alls för som sagt det är ju inte processerna i sig som är problemet.
Wednesday 4 September 2013
Monday 2 September 2013
Jobbigt humör del 2
Jag känner mig fortfarande generellt låg i humöret, om det nu är en bra formulering på Svenska. Jag var väldigt nere igår och ville mest stanna i sängen, jag var även väldigt trött och somnade till flera ggr under dagen när jag låg och läste.
Även idag på jobbet ville jag mest vara tyst, sitta och skriva och lyssna på musik. Jag hade inget klientmöte alls idag så det passade ju med mitt mående. Dock brukar jag ju vara ganska pratsam på jobbet så direkt jag inte tjatar på så frågar folk mig om jag är ok, vilket jag väl är men jag vill inte vara så social.
Jag har en känsla av att jag kommer vara lite tillbakadragen hela denna vecka, jag måste dock lägga in mer musik på min iphone, jag börjar bli lite trött på den jag har. Jag har även som tur är inte så många klientmöten under veckan, så jag kan fokusera på att skriva upp tidigare intervjuer, summera bakgrundsinformation till ett par utredningar jag har, läsa relevanta böcker samt lyssna på musik.
Just nu lyssnar jag mycket på en tjej som jag upptäckte nyligen, albumet jag lyssnar på är dock snart tre år gammal så jag är musikaliskt efter som vanligt.
Asa-Baby Gone.
Även idag på jobbet ville jag mest vara tyst, sitta och skriva och lyssna på musik. Jag hade inget klientmöte alls idag så det passade ju med mitt mående. Dock brukar jag ju vara ganska pratsam på jobbet så direkt jag inte tjatar på så frågar folk mig om jag är ok, vilket jag väl är men jag vill inte vara så social.
Jag har en känsla av att jag kommer vara lite tillbakadragen hela denna vecka, jag måste dock lägga in mer musik på min iphone, jag börjar bli lite trött på den jag har. Jag har även som tur är inte så många klientmöten under veckan, så jag kan fokusera på att skriva upp tidigare intervjuer, summera bakgrundsinformation till ett par utredningar jag har, läsa relevanta böcker samt lyssna på musik.
Just nu lyssnar jag mycket på en tjej som jag upptäckte nyligen, albumet jag lyssnar på är dock snart tre år gammal så jag är musikaliskt efter som vanligt.
Asa-Baby Gone.
Theraplay och MIM level 1
Min Theraplay och MIM utbildning börjar närma sig nu, det ska bli riktigt roligt! Jag har laddat ner massa artiklar samt köpt Theraplay boken, kursen är även ute på gränsen mellan Wales och England, i Hay on Wye
Träningen är 4 dagar, sen är det level 2 träning i December, vilket dock är på plats här i London. Jag ska försöka läsa igenom hela Theraplay boken innan kursen, det är fyra veckor kvar och det vore ju inget större problem att göra om jag inte redan höll på att läsa två andra böcker :)
Thursday 29 August 2013
Det här med vad domstolar och advokater
Ibland har jag svårt att förstå vad som händer med de utredningar som jag sänder in till domstolarna, alltså innan slutförhandlingarna.
Jag har ingen omfattande erfarenhet av domstolsförhandlingar från Sverige, jag tog ett bara ett par ärenden till det steget när jag var verksam i där.
Här i UK verkar det ofta vara långa och komplexa förhandlar mellan de olika representanterna, advokaterna för de olika parterna, ungefär en halvdag innan det ens börjar i själva rätten. Jag vet inte om det är så det sker i Sverige också i lika hög grad.
Det är också alltid olika advokater som företräder en part i domstol och den advokat som förebereder handlingarna och sköter ärendet mellan förhandlingarna, solicitor och lawyer/advocate. Vilket för mig verkar lite konstigt, föräldrarna träffar in sin representant i domstol bara vid förhandlingarna och har kontakt med den andra advokaten eller juristen som handlägger ärendet mellan förhandlingarna. I min erfarenhet verkar en del advokater inte vara så insatta i sitt ärende när de är i domstol heller, de har ju inte handlagt ärendet så det är ju inte så konstigt kanske.
Dock blir det lite "komiskt" ibland, komiskt för oss professionala som inte har våra barns framtid på spel, och troligen direkt skrämmande för föräldrarna. Egentligen är det väl knappast komiskt för oss heller, jag ser det som tragiskt personligen.
Som idag, jag pratade med vår myndighets handläggande advokat, som pratade med myndighetens advokat som var på plats i domstolen. Denna höll på att "förhandla" med föräldrarnas advokater (som inte heller då handlägger ärendet mellan förhandlingarna).
Min roll som någon form av "expert" i en "självständigt" grupp är ju även inte part på det sättet, som socialarbetaren som handlägger ärendet är. Som ni nog märker är det svårt att ens försöka förklara situationen, tänk då hur en förälder måste känna i denna situation.
Det var ett antal frågor till mig som passerade två personer innan de kom till mig, jag förstod inte vad de ville veta, och försökte få mer klarhet i frågorna, vilket ju var en intressant process. Nåväl efter massa om och men, så fick jag iaf efter en tid ett email från myndighetens handläggande advokat, där de för representerade advokaterna hade förhandlat en massa och i den processen tagit upp 3 frågor i relation till min utredning som jag skulle besvara.
Problemet för min del var att jag hade redan besvarat fråga ett ganska omfattande i min utredning, fråga två var en fråga om vad jag anser om skulle ske vid en hypotetisk situation som jag redan bedömt i min utredning inte var möjligt, samt fråga tree var en fråga som den handläggande socialarbetaren uppenbarligen ska besvara och inte jag.
Nu skapar ju detta inte direkt så mycket mer arbete för just min del, men det är ju lite frustrerande och i min mening ett ganska skrämmande exempel på hur domstolsförhandlingar i detta land verkar ofta fungera väldigt oklart och med en ineffektiv process.
Saker bara "sker" av bara farten i en process som verkar leva sitt eget liv och inblande parter är bara passagerare, jag kan inte ens föreställa mig hur en förälder känner sig i en sådan situation, maktlösheten måste kännas total.
Jag kan inte göra så mycket, jag gör mitt absolut bästa för att försöka säkerställa att alla föräldrar jag utreder får en så rättvis och så omfattande utredning som står i min makt att ge dem och får försöka vara nöjd med det, ibland är det dock svårt.
Jag har ingen omfattande erfarenhet av domstolsförhandlingar från Sverige, jag tog ett bara ett par ärenden till det steget när jag var verksam i där.
Här i UK verkar det ofta vara långa och komplexa förhandlar mellan de olika representanterna, advokaterna för de olika parterna, ungefär en halvdag innan det ens börjar i själva rätten. Jag vet inte om det är så det sker i Sverige också i lika hög grad.
Det är också alltid olika advokater som företräder en part i domstol och den advokat som förebereder handlingarna och sköter ärendet mellan förhandlingarna, solicitor och lawyer/advocate. Vilket för mig verkar lite konstigt, föräldrarna träffar in sin representant i domstol bara vid förhandlingarna och har kontakt med den andra advokaten eller juristen som handlägger ärendet mellan förhandlingarna. I min erfarenhet verkar en del advokater inte vara så insatta i sitt ärende när de är i domstol heller, de har ju inte handlagt ärendet så det är ju inte så konstigt kanske.
Dock blir det lite "komiskt" ibland, komiskt för oss professionala som inte har våra barns framtid på spel, och troligen direkt skrämmande för föräldrarna. Egentligen är det väl knappast komiskt för oss heller, jag ser det som tragiskt personligen.
Som idag, jag pratade med vår myndighets handläggande advokat, som pratade med myndighetens advokat som var på plats i domstolen. Denna höll på att "förhandla" med föräldrarnas advokater (som inte heller då handlägger ärendet mellan förhandlingarna).
Min roll som någon form av "expert" i en "självständigt" grupp är ju även inte part på det sättet, som socialarbetaren som handlägger ärendet är. Som ni nog märker är det svårt att ens försöka förklara situationen, tänk då hur en förälder måste känna i denna situation.
Det var ett antal frågor till mig som passerade två personer innan de kom till mig, jag förstod inte vad de ville veta, och försökte få mer klarhet i frågorna, vilket ju var en intressant process. Nåväl efter massa om och men, så fick jag iaf efter en tid ett email från myndighetens handläggande advokat, där de för representerade advokaterna hade förhandlat en massa och i den processen tagit upp 3 frågor i relation till min utredning som jag skulle besvara.
Problemet för min del var att jag hade redan besvarat fråga ett ganska omfattande i min utredning, fråga två var en fråga om vad jag anser om skulle ske vid en hypotetisk situation som jag redan bedömt i min utredning inte var möjligt, samt fråga tree var en fråga som den handläggande socialarbetaren uppenbarligen ska besvara och inte jag.
Nu skapar ju detta inte direkt så mycket mer arbete för just min del, men det är ju lite frustrerande och i min mening ett ganska skrämmande exempel på hur domstolsförhandlingar i detta land verkar ofta fungera väldigt oklart och med en ineffektiv process.
Saker bara "sker" av bara farten i en process som verkar leva sitt eget liv och inblande parter är bara passagerare, jag kan inte ens föreställa mig hur en förälder känner sig i en sådan situation, maktlösheten måste kännas total.
Jag kan inte göra så mycket, jag gör mitt absolut bästa för att försöka säkerställa att alla föräldrar jag utreder får en så rättvis och så omfattande utredning som står i min makt att ge dem och får försöka vara nöjd med det, ibland är det dock svårt.
Monday 19 August 2013
Monday 5 August 2013
Jobbigt humör
Det var en jobbig dag idag av någon orsak, det var inget speciellt som hände men jag kände mig ganska nere hela dagen. Det var en planerat gemensamt klientmöte idag med gruppens familjeterapeut, men familjen kom inte, iofs kände jag mig ganska nere redan innan det så det är väl något annat som lurar i bakhuvudet.
Jag har även sovit dåligt ett par nätter igen, min terapeutkollega ska köra en detox under en vecka, jag tror jag ska testa det med, rensa ut lite gifter kanske hjälper.
Jag har även sovit dåligt ett par nätter igen, min terapeutkollega ska köra en detox under en vecka, jag tror jag ska testa det med, rensa ut lite gifter kanske hjälper.
Saturday 3 August 2013
Theraplay och MIM
Jag har anmält mig till level 1 utbildning i Theraplay, det är 4 dagar och sker i slutet på September, sen är level 2 utbildningen i början på December, det är en 3 dagars utbildning.
Jag har varit lite nyfiken på Theraplay i något år eller så nu, men jag har aldrig tagit steget att anmäla mig. Det är en föräldra-barn interaktionsterapi, som då leds av terapisten och som sedan föräldern tar ansvar för hemma. Den inkluderar även en terapeutisk utredningsmetid, MIM, vilket jag inte kommer ihåg vad det står för just nu som även den verkar intressant.
Terapiformen är anknytningsbaserad (attachment) och ska ju vara evidensbaserad även om jag inte verkar kunna hitta så där otroligt mycket forskning om den. Det finns artiklar och sånt om det, men de är förvånande få överlag tycker jag.
Att jag själv drogs till just denna är av flera orsaker, anknytningsfokus, evidens, systemisk, led av föräldrar, ser på både beteende och kognition och verkar mycket roligt och praktiskt för både barn och föräldrar (för mig med hoppas jag). Jag har länge känt att jag skulle vilja ha lite mer praktiska metoder att arbeta gemensamt med barn-föräldrar samt att kunna göra någon form av terapeutisk evidensbaserad bedömning av deras samspel.
Min intresse i arbetet över det senaste året har mer och mer lutat mot att vilja hjälpa och arbeta med småbarn, nyfödda och deras föräldrar, det gäller både utredning och terapi. På något sätt känns det för mig väldigt naturligt att försöka hjälpa med allvarliga problem så tidigt i ett barnliv som möjligt samt göra det tillsammans med föräldrarna, vilka ju kommer ha ansvaret för barnet resten av deras liv och i det dagliga livet.
Jag har även gjort utredningar gällande relativt många unga ensamstående mammor under den senaste tiden där deras "attunement" till deras barn, deras attityder och deras beteende/samspel har haft allvarliga brister främst pågrund av deras egna traumatiska unga liv med upprepade övergrepp. Jag hoppas jag ska kunna börja kunna erbjuda iaf runt 6-10 träffar i liknande fall i framtiden för att kunna bättre bedöma om det finns en chans till förnbättring för dem, så de kan få behålla sina barn. Vilket alltid är mitt mål i mina utredningar, men som verkar bli allt svårare att kunna rekommendera...
Vi får allt fler komplicerade fall i arbetet, med förldrar som har extremt traumatiska erfarenheter i deras liv och barndom och jag har blivit allt oftare tvungen att rekommendera att barnen, som ofta är unga eller nyfödda inte säkert kan återförenas till föräldrarna. Det är mycket svåra beslut, och jag tillbringar otroligt mycket tid med att hitta och läsa relevant forskning beroende på vad problemet är.
Vi som arbetsgrupp fick nyligen officiell uppskattning från den lokala domstolen samt från högsta ledningen i vår "kommun" (local authority). Vilket känns bra för mig, jag har jobbat hårt. Men jag känner mig ofta okvalificerad att göra de bedömningar som domstolarna efterfrågar, jag känner att mitt arbete bör vara mer fokuserat och mer evidensbaserat än det är idag samt jag vill ha mer praktiska utredningsmetoder. Det är där Therapay och MIM kommer in för min del.
Jag vet inte om det kommer hjälpa mig, men det verkar lovande och jag vill verkligen kunna erbjuda föräldrar den bästa chansen att visa sig vara tillräckligt bra föräldrar, eller att kunna ta in råd och arbeta med det för att kunna bli tillräckligt bra så snabbt som möjligt. Detta har även blivit extra viktigt under de senaste 2-3 månaderna när det kommit nya riktlinjer från regeringen att utredningar, förhandlingar och beslut gällande vård för barn i domstolar måste ske inom högst 26 veckor, nästan helt utan undantag. Det var tidigare 52 veckor så det är ju minst sagt en stor förändring också.
Gällande steg 1 i Theraplay så är jag dock lite nervös för jag måste åka ut på landet i Wales under 4 dagar!! Vilket jag verkligen inte ser framemot, jag hade en ganska hemsk upplevelse på min "residential clinical placement" ute på landet under förra året, vilket jag helst vill glömma och jag är väl lite orolig för det väcker lite minnen från det nu. Men det ska väl gå bra.
Jag kommer troligen skriva mer om Theraplay efter min träning i September.
Jag har varit lite nyfiken på Theraplay i något år eller så nu, men jag har aldrig tagit steget att anmäla mig. Det är en föräldra-barn interaktionsterapi, som då leds av terapisten och som sedan föräldern tar ansvar för hemma. Den inkluderar även en terapeutisk utredningsmetid, MIM, vilket jag inte kommer ihåg vad det står för just nu som även den verkar intressant.
Terapiformen är anknytningsbaserad (attachment) och ska ju vara evidensbaserad även om jag inte verkar kunna hitta så där otroligt mycket forskning om den. Det finns artiklar och sånt om det, men de är förvånande få överlag tycker jag.
Att jag själv drogs till just denna är av flera orsaker, anknytningsfokus, evidens, systemisk, led av föräldrar, ser på både beteende och kognition och verkar mycket roligt och praktiskt för både barn och föräldrar (för mig med hoppas jag). Jag har länge känt att jag skulle vilja ha lite mer praktiska metoder att arbeta gemensamt med barn-föräldrar samt att kunna göra någon form av terapeutisk evidensbaserad bedömning av deras samspel.
Min intresse i arbetet över det senaste året har mer och mer lutat mot att vilja hjälpa och arbeta med småbarn, nyfödda och deras föräldrar, det gäller både utredning och terapi. På något sätt känns det för mig väldigt naturligt att försöka hjälpa med allvarliga problem så tidigt i ett barnliv som möjligt samt göra det tillsammans med föräldrarna, vilka ju kommer ha ansvaret för barnet resten av deras liv och i det dagliga livet.
Jag har även gjort utredningar gällande relativt många unga ensamstående mammor under den senaste tiden där deras "attunement" till deras barn, deras attityder och deras beteende/samspel har haft allvarliga brister främst pågrund av deras egna traumatiska unga liv med upprepade övergrepp. Jag hoppas jag ska kunna börja kunna erbjuda iaf runt 6-10 träffar i liknande fall i framtiden för att kunna bättre bedöma om det finns en chans till förnbättring för dem, så de kan få behålla sina barn. Vilket alltid är mitt mål i mina utredningar, men som verkar bli allt svårare att kunna rekommendera...
Vi får allt fler komplicerade fall i arbetet, med förldrar som har extremt traumatiska erfarenheter i deras liv och barndom och jag har blivit allt oftare tvungen att rekommendera att barnen, som ofta är unga eller nyfödda inte säkert kan återförenas till föräldrarna. Det är mycket svåra beslut, och jag tillbringar otroligt mycket tid med att hitta och läsa relevant forskning beroende på vad problemet är.
Vi som arbetsgrupp fick nyligen officiell uppskattning från den lokala domstolen samt från högsta ledningen i vår "kommun" (local authority). Vilket känns bra för mig, jag har jobbat hårt. Men jag känner mig ofta okvalificerad att göra de bedömningar som domstolarna efterfrågar, jag känner att mitt arbete bör vara mer fokuserat och mer evidensbaserat än det är idag samt jag vill ha mer praktiska utredningsmetoder. Det är där Therapay och MIM kommer in för min del.
Jag vet inte om det kommer hjälpa mig, men det verkar lovande och jag vill verkligen kunna erbjuda föräldrar den bästa chansen att visa sig vara tillräckligt bra föräldrar, eller att kunna ta in råd och arbeta med det för att kunna bli tillräckligt bra så snabbt som möjligt. Detta har även blivit extra viktigt under de senaste 2-3 månaderna när det kommit nya riktlinjer från regeringen att utredningar, förhandlingar och beslut gällande vård för barn i domstolar måste ske inom högst 26 veckor, nästan helt utan undantag. Det var tidigare 52 veckor så det är ju minst sagt en stor förändring också.
Gällande steg 1 i Theraplay så är jag dock lite nervös för jag måste åka ut på landet i Wales under 4 dagar!! Vilket jag verkligen inte ser framemot, jag hade en ganska hemsk upplevelse på min "residential clinical placement" ute på landet under förra året, vilket jag helst vill glömma och jag är väl lite orolig för det väcker lite minnen från det nu. Men det ska väl gå bra.
Jag kommer troligen skriva mer om Theraplay efter min träning i September.
Monday 22 July 2013
Sommarväder
Det har varit riktigt varmt i London de senaste veckorna, denna vecka ska det tydligen bli runt 35 grader. Jag är inte något sommarperson alls, så jag tycker det mest är för varmt. Jag gillar höst och rusk så Londonvädret är oftast helt perfekt för min del.
Annars rullar jobbet på som vanligt, jag har nyligen avslutat två föräldrautredingar och har ledigt två dagar. Det var lite stressigt under kanske två veckor, men nu är det lite lugnare igen.
Jag har även läst otroligt mycket denna tid, både böcker och artiklar. Främst gällande "anger and hostility". Bland annat Becks underbara och lärorika bok "Prisoners of Hate". Jag gillar Becks böcker, även om just denna kanske är lite "svag" i dess försök att tillämpa psykologiska aspekter helt oproblematiskt på mer sociologiska nivåer.
Annars rullar jobbet på som vanligt, jag har nyligen avslutat två föräldrautredingar och har ledigt två dagar. Det var lite stressigt under kanske två veckor, men nu är det lite lugnare igen.
Jag har även läst otroligt mycket denna tid, både böcker och artiklar. Främst gällande "anger and hostility". Bland annat Becks underbara och lärorika bok "Prisoners of Hate". Jag gillar Becks böcker, även om just denna kanske är lite "svag" i dess försök att tillämpa psykologiska aspekter helt oproblematiskt på mer sociologiska nivåer.
Saturday 22 June 2013
Saturday 9 February 2013
Två utmärkta böcker gällande barnutredningar som är användbara och praktiska.
Jag tänkte tipsa om två böcker som är utmärkta att läsa och använda sig av om man arbetar med barnutredningar och myndighetsutövning i England.
"Children's Needs,
Parenting Capacity: The Impact of Parental Mental Illness, Problem
Alcohol and Drug Use and Domestic Violence on Children's Development"
"A Practitioner's Tool for Child Protection and the Assessment of Parents"
Dessa är även bra läsning om man som Svensk Socionom funderar på att flytta över hit och vill läsa på lite innan, det ger en bra bild av väldigt praktiska metoder och vilka faktorer man ser till rent allmänt. Det ger också bra information om olika termer som används, om man kan läsa dessa böcker utan problem så kommer man även inte ha problem med Engelskan när man skriver utredningar här på mer grundläggande nivå. Vissa termer kan kanske vara lite svårt till att börja med, men då kan man ju göra en lista och sen googla dem. Det finns även "Social work dictionaries" man kan köpa om man vill lära sig mer om olika termer med en kort beskrivning. Det kan säkert vara mycket användbart också, men jag vet ingen specifik bok och har aldrig använt det själv.
Den andra boken är säkert även helt ok att använda sig av i Sverige när man vill kunna kolla vilka frågor som kan vara användbara gällande olika problem.
Båda dessa böcker är mycket lärorika och de är praktiska och användbara oavsett hur erfaren man är, men den första är ju väldigt fokuserat på Engelska förhållande även om det helt klart är relevant för BBiC också, vilket ju är byggt på ett Engelskt system.
Jag har tipsat om den första boken innan och jag tror jag var ganska besviken på den då, men det beror på att jag läste den redan efter jag arbetat ett par år här och därmed lärt mig det mesta den hårda vägen som den boken kunde hjälp mig med. Som ny här eller som läsning innan man flyttar är den helt klart mycket användbar, och jag måste erkänna jag har den på jobbet ännu idag och bläddrar i den ibland.
Jag har tipsat om den första boken innan och jag tror jag var ganska besviken på den då, men det beror på att jag läste den redan efter jag arbetat ett par år här och därmed lärt mig det mesta den hårda vägen som den boken kunde hjälp mig med. Som ny här eller som läsning innan man flyttar är den helt klart mycket användbar, och jag måste erkänna jag har den på jobbet ännu idag och bläddrar i den ibland.
Subscribe to:
Posts (Atom)
