Terapeuter

Jag arbetar en hel del med olika terapeuter i min nuvarande utredade roll inom Children's Services, både inom motsvarade BUP, vilket här heter CAMHS (Child and Adolescent Mental Services) samt vuxenpsykiatrin i lite mindre grad, inom detta område är terapeuterna ofta bra reglerade. Även om nu just inom barnpsykiatrin det psykodynamiska perspektivet är mycket starkt, vilket inte något jag har en så positiv syn på direkt, men det är ju en värdefråga.

Jag arbetar även med olika frivillig organisationer med olika anställda som kallar sig terapeuter, dvs Therapist eller Psychotherapist eller liknande. Ofta har dessa mycket oklara och dåligt förklarade utbildningar och bakgrunder. Deras yrke och praktik är enbart vagt reglerat av olika frivilliga registreringar och vem som helst kan kalla sig terapeut utan problem, vilket ju är lite konstigt i mina ögon för de bedriver ju faktiskt sjukvård.

Jag brukar skratta lite för mig själv när dessa terapeuter berättar hur svårt de sliter med klienter som är dåligt motiverade eller inte kommer på möten, är svåra i arbetet och kritiska. Jag tänker alltid för mig själv, då skulle du testa min roll och mitt yrke.

90% av alla jag möter är extremt dåligt motiverade, är antigen livrädda för mig eller hatar mig, de hotar mig på olika sätt både direkt och indirekt och kommer de inte på möten måste jag gå hem till dem och leta efter dem. De är även extremt kritiska till hela mitt yrke, den organisation jag arbetar i och tar ofta upp en lång rad exempel på hur detta är sant från media, där ärenden konstant kommer upp där vi "misslyckats".

Samtidigt har jag kanske 6-7 möten på mig att ändra på det och försöka skapa en relation till dem så de ger mig korrekt information så jag fattar rätt beslut, beslut som ofta kan ändra hela familjer liv för all framtid, samt jag gör detta med ungefär 5-6 familjer och alla dess medlemmar i olikas ärende under samma tid.

Sen får jag då nästan dagligen kritik av dessa "terapeuter" och andra professionalla om hur jag inte lägger ner mer tid på just "deras" ärenden, eller hur mitt arbete är otillräckligt och dåligt och de beslut jag fattar och rekommendationer jag gör oftast är fel och också otillräckliga. Samtidigt sitter de och känner att de har rätt att tala om för mig hur jag ska sköta mitt arbete, vilket ju är enkelt för dem för de slipper ju ta ansvaret.

Japp ibland blir jag mäkta trött, och just idag lite cynisk. Vad synd det är om er "terapeuter" med era tunga ärenden och ibland lågt motiverade klienter, snyfft.