Det är mycket på jobbet.

Jag är ganska dålig på att skriva i min kära blogg, jag vet inte riktigt vad som kan tänkas vara intressant heller, plus att jag verkar ha ganska mycket för mig dessa dagar.

Jag har inga intressanta ärende heller, man kan ju tro att man har många intressanta ärenden när man arbetar med det jag gör i London, men allt blir väl en vardag och jag reflekterar inte så mycket över saker. En kollega har ett ärende som precis ska upp i domstolen, en man som tvingat sin fru att ha sex med hunden,  tvingat henne till att prostituera sig, samt diverse övergrepp på deras två barn.

Ett sånt ärende är ju lite ovanligt, det känns väl fel att beskriva det som intressant med tanke på personerna inblandade. Ingen mår ju egentligen bra i den familjen på något sätt, men för oss är det ju barnens välmående och säkerhet som är viktigast.

Annars har jag personligen en lång rad ärenden som inte kommer leda till något, ibland är det skönt också, men det ska ju utredas och processen ska göras klar. Det är många av dessa nu och jag har lite svårt att hinna med allt, ibland händer det och det är bara att försöka prioritera allt.

Ett ärende som jag fick ganska nyligen handlar om en familj, där modern har en diagnos av post-natal psychosis och verkar inte vilja ta sin medicin, fadern har depression och deras son är ett år. Det är ett sånt ärende allt kan hända i, kan väl även påpeka att det är den tredje utredningen på denna familj på ungefär sju månader.  Det finns en liten ovana att "överutreda" familjer ibland kan man ju lungt säga, jag är inte riktigt säker på vad detta kan bero på, men otroligt många familjer jag utrett och utreder har haft minst en eller två tidigare utredningar, endel nyligen och en del något år tillbaka. Det utreds väldigt mycket i denna stad (troligen hela landet) men sen insatser är det lite dåligt med.