Jag har märkt att domstolarna här ibland verkade vara lite extremt fokuserade på externa psykologiska eller psykiatriska experter i förhandlingar och beslut om vårdnad.
Det tog mig lite tid att första, men det är ju inte de som är det! Det är de yrkesverksamma och de som skriver rapporter och utredningar till domstolarna som har detta extrema fokus.
Om en förälder får en "diagnos" i form någon mental sjukdom ändrar det tydligen helt allt, det blir mycket "enklare" att generalisera, referera och dra slutsatser om vårdnaden.
Så har jag aldrig arbetat i mina utredningar, jag är inte speciellt intresserad av diagnoser för i mina ögon är det även extremt många andra omständigheter som påverkar föräldraförmågan, både risk och skyddsfaktorer.
Detta må låta självklart kanske, men till min förvåning är det inte så. Jag själv föll nästan också i denna fälla för bara något år sedan, där jag började efterfråga mer självklara diagnoser, om det var möjligt att ställa dem, för att hjälpa mig i mina utredningar. Men efterhand har jag återfallit till hur jag såg på saker innan, att det inte spelar så stor roll och man verkligen måste se på andra faktorer också.
En advokat nämde för mig nyligen att domstolarna som fått mina utredningar uppskattade att jag inte "over simplified" saker. Detta gällade i detta fall en utredning med föräldrar med omfattande utvecklingsstörning. Där jag verkligen bara berörde just det ämnet ytligt, för det var uppenbarligen andra problem som var helt avgörande, medans andra hade fokuserat på just det för det var ju något som var en "diagnos".
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Hej! Hittade din blogg av en slump då jag är väldigt intresserad av att flytta till London och jobba som socionom. Hur gick du tillväga och hur tycker du det är? Är även intresserad av utbildning i psykoterapi. Pluggar du på uni? Måste man jobba halvtid under tiden? Vore så tacksam för svar och tips! Mvh Matilda
ReplyDelete