Påväg hem efter föreläsning

Sitter på bussen hem, har haft heldag om musik terapi, eller som jag föredrar att kalla det, terapeutisk intervention med musik. Intressant och mindre musik än jag trodde det skulle vara. Vilket kanske låter konstigt :)

Lite stressad, men bara lite.

När jag började min nya roll fick jag två utredningar i ärenden i domstol med kort tid att göra, de hade blivit lite efter i gruppen och jag fick dem direkt. De ska båda vara klara nästa vecka och jag har jobbat hårt med intervjuer och observationer av kontakt mellan föräldrar och barn under ett par veckor nu. Dock har jag inte hunnit börja skriva upp dem ännu och tiden börjar ta slut.

Jag har varit i gruppen i fem veckor nu, en annan kollega till mig har varit i gruppen i tre månader och skrev klart sin första utredning förra veckan, så jag har haft lite stressigt första steg. Mina andra utredningar efter dessa är det längre tid på så det känns bra.

Det är otroligt roliga utredningar och jag njuter av jobbet mer än jag gjort på länge, dock vill jag göra ett så bra jobb som möjligt och skapar mig troligen mer jobb på det sättet än vad som är bra. Jag kom även igår på att jag har lektioner hela helgen, jag hade tänkt jobba lite men det går ju inte nu!!

Dessa är mina första två utredningar så jag vill verkligen göra ett bra intryck på både kollegor och ledningen, för att inte säga familjen och rätten så allt detta lägger lite extra press på situationen, men jag hoppa kunna bli klar med dem båda imorgon och på Fredag, dock kan det bli lite svårt...

Min egenterapi

Hade idag min egen personliga terpi som vanligt, det är en del av mitt pluggande. Jag brukar inte skriva så mycket om det antar jag. Jag har nu gått i lite över ett år, varje vecka. Det är en intressant upplevelse och utvecklade personlig resa överlag, även om det går lite upp och ner som med allt annat.

Idag blev det lite oväntat reflekterade på hur jag som person påverkar andra runt mig, mitt "typiska" och automatiska antaganden runt det är att jag inte har någon påverkan alls på andra runt mig, att jag är så obetydlig att ingen påverkas av mig, min närvaro eller märker min frånvaro.

Det är väl inte direkt någon nyhet att det är så jag på en daglig basis lite undermedveten tänker. Jag förstår ju att jag självklart påverkar andra med min närvaro när jag väl tänker till om det, men i mina vardagliga och outtalade tankar tillskriver jag mig och min närvaro minimal betydelse och en minimal nästan obefintlig påverkan på andra.

Det är nog lite svårt att förklara kanske, men lite förenklat anser jag mig själv överlag vara ganska obetydlig för alla andra. Det är ju inte så självklart, enkelt och ensidigt som det kan låta, men det är helt klart tendensen. Jag fick tänka till lite extra gällande detta just idag.

Jag var helt klart på ett bättre humör när jag kom till terapin än när jag lämnade den, men ibland är det så och det är inte dåligt på något sätt för det.

Grattis till mig själv.

Jag fick idag erbjudandet om den fasta tjänsten som Clinical Senior Social Worker, jag kommer tacka ja. Rollen är ganska perfekt för mig just nu och mitt pluggande, men det innebär en halvering av min lön att ta en fast tjänst, så just det är lite irriterande..men jag ska nog vara glad jag fick tag på denna tjänst iaf.

Psykiatri och funderingar.

Efter jag började på mitt nya arbete så har jag tagit del av många Psykiatriska utredningar på föräldrar i de ärenden jag nu handlägger, mest i form av oberoende utredningar för domstolsförhandlingar.

En sak som jag funnit lite förvånande är hur folk verkar ha fått och kunna få en psykiatrisk diagnos utan att det finns någon direkt utredning eller utlåtande om det. Det framkommer sällan vart denna diagnos kommit ifrån, vem som gjort det eller hur symptomen i diagnoses är relevant för individen. Detta finner jag mycket udda, även om jag nu inte är någon expert på området så tycker jag en detaljerad utredning borde ligga till grund för en psykiatrisk diagnos, men det är kanske inte så det fungerar i Sverige heller?

I ett ärende har en person blivit beskiven som lidande av "aspects of antisocial personality disorder", men detta ges det inga detaljer om alls och det framkommer inte vem som först sagt eller påstått detta heller. Jag vet inte heller om det är en formell diagnos, vilket det ju inte verkar vara, eller vilka aspekter som skulle vara relevanta för just denna person. Detta ställer därmed till lite problem för mig när jag utreder, för hur ställer jag mig till detta Psykiatriska utlåtande? Jag saknar ju alla detaljer om och kan därmed inte dra speciellt bra slutsatser om hur det påverkar honom, hans relation eller barnen i familjen.

Jag tycker det är frustrerande och även förvånande med tanke på att detta ärende är i domstol, detta är ett av flera exempel där psykiatriska rapporter inte är speciellt informativa eller hjälpsamma...

Boris eller Kian

En kollega på jobbet sa förra veckan att jag ser ut som en yngre Boris Johnson (Londons borgmästare), men de flesta tyckte jag såg ut som någon som heter Kian i Westlife, vilket jag fick gå och googla.

Jag tror faktiskt jag föredrar att bli liknand med Kian, även om jag nu inte tycker jag direkt liknar någon av dem :)

Frågestund.

Jag vet att det inte är så många som läser här, det beror nog mest på ganska oregelbundna uppdateringar överlag samt ett lite halvt dåligt fokus på socialt arbete i perioder också, men om någon har lite specifika frågor så skriv dem gärna under detta inlägg så ska jag besvara om jag kan.

Angående uppdateringar så kan jag inte lova att det blir speciellt bättre heller, det kommer när det kommer. Jag ska nog iaf försöka få upp lite mer bilder på lite allt möjligt, folk gillar ju bilder :)

Jag blev påmind i Fredag av hur glad jag ska vara att jag inte arbetar i "mottagningsgruppen" igen på denna arbetsplats, vilket jag gjorde för två år sen.

Jag var inbjuden till ett möte och "socialsekreteraren" från mottagningsgruppen var skrämmande dåligt förberedd och fick mycket kritik för det. Dock inte från mig, jag vet ju av personlig erfarenhet hur man i dessa grupper måste prioritera arbetsuppgifter otroligt mycket och det finns inte tid för allt och vissa saker blir därmed lidande. Dock tror jag inte man riktigt kan förstå det om man inte själv arbetat där, vilket syntes vid detta möte. Dock var ju kritiken inte osaklig eller obefogad, men förståelsen kanske inte riktigt var förmedlad så mycket.

regn och kallt igen.

Nu har vädret i London tagit en vändning till kyla och regn igen, vilket jag nog tycker är ganska skönt :)

Dock har jag åkt på en förkylning och snorar som en galning, det hade jag nog klarat mig utan. Men det är iaf lång helg tills Onsdag så jag kan vila mig lite extra iaf, tur i oturen med andra ord.