oppressive practice

Förtryckade socialt arbete, jag måste ha glömt det officiella termen för detta på Svenska, sen när jag ser den blir det väl självklart, men just nu kan jag inte komma på hur bäst att översätta "oppressive practice". Detta blir väl ett ganska svengelskt inlägg antar jag,

Socialt arbete med barn i min erfarenhet från ganska många arbetsplatser i London är väldigt process fokuserat, det handlar om olika processer som ska startas och gå sin gång. Det finns väldigt lite utrymme för annat än processen och lite flexibilitet i processerna. Mycket handlar det om ett ganska extremt fokus på risker och riskfaktorer och hur man måste till varje pris minimera risker för barn. Till och med risker som i realiteten är obefintliga måste minimeras och allt ska ha en riskanalys.

För min del och från vad jag lärt mig i både studier och arbete i Sverige, handlar det mycket mer om att beskriva och göra klart vad man baserar sina beslut på, så att om något verkligen går fel finns det ett klart beskrivet beslutsunderlaget vid tillfället när ett beslut tas. Finns inte det kan allt alltid kritieras i efterhand och folk kan inte förstå vad man baserat sitt beslut på.

Dock innebär detta extra fokus här på risker och processer att föräldrar, familjer och barn verkligen "körs över" ibland. Beslut tas i ärendet som inte anpassas efter individuella familjer eller inviduella barns behov. De tas för att besluten måste passa in i en process, processen måste gå sin gång även om det innebär att beslut tas i ärenden baserat mer på processens behov än utifrån familjen och barnens behov eller omständigheter.

Utredningar, analyser och slutsatser blir väldigt generaliserade, onyanserade och saknar ofta detaljer, dessa faktorer behövs nämligen inte när beslut tas utifrån en process behov. Ett enkelt exempel är till exempel att man beskriva en relation mellan två föräldrar med "domestic violence". Ett ärende kan gå från en liten utredning ibland ända upp till domstol utan att detta koncept defineras, beskrivs eller utvecklas mer.  Men i praktiken kan ju våld i nära relationer se extremt olika ut från ärende till ärende, men den nivån av detaljer behövs och erfrågas sällan, den generella definitionen "domestic violence" är allt som behövs.

Paraplydefinitoner och paraplybegrepp används väldigt mycket och verkar vara det enda som behövs för att processen ska gå sin gilla gång.

Child Protection processen är ju ett bra exempel på en process som av familjer och barn ofta upplevs som förtryckade, förvirrande och skrämmade samt för professionella upplevs den ofta som frustrerade. Det är ju i princip ingen fel på processen i sig själv, felet är i hur den implementeras och hur det är processen som styr och därmed slutat fungera som ett verktyg för professionella att hjälpa familjer och därmed även skydda barn.

Att det är ett problem är allmänt känt, men det som görs är att man ändrar processerna, tar bort processer och skapar nya processer, men det löser ju inte detta problem alls för som sagt det är ju inte processerna i sig som är problemet.