Min egenterapi

Hade idag min egen personliga terpi som vanligt, det är en del av mitt pluggande. Jag brukar inte skriva så mycket om det antar jag. Jag har nu gått i lite över ett år, varje vecka. Det är en intressant upplevelse och utvecklade personlig resa överlag, även om det går lite upp och ner som med allt annat.

Idag blev det lite oväntat reflekterade på hur jag som person påverkar andra runt mig, mitt "typiska" och automatiska antaganden runt det är att jag inte har någon påverkan alls på andra runt mig, att jag är så obetydlig att ingen påverkas av mig, min närvaro eller märker min frånvaro.

Det är väl inte direkt någon nyhet att det är så jag på en daglig basis lite undermedveten tänker. Jag förstår ju att jag självklart påverkar andra med min närvaro när jag väl tänker till om det, men i mina vardagliga och outtalade tankar tillskriver jag mig och min närvaro minimal betydelse och en minimal nästan obefintlig påverkan på andra.

Det är nog lite svårt att förklara kanske, men lite förenklat anser jag mig själv överlag vara ganska obetydlig för alla andra. Det är ju inte så självklart, enkelt och ensidigt som det kan låta, men det är helt klart tendensen. Jag fick tänka till lite extra gällande detta just idag.

Jag var helt klart på ett bättre humör när jag kom till terapin än när jag lämnade den, men ibland är det så och det är inte dåligt på något sätt för det.