Olympic torch!

Jag hade "tur" på onsdag. Olympiska facklan var först vid kontoret vid lunch, sen kom den även förbi hemma på kvällen.

Lat söndag.

Det har varit lungt och skönt idag. Jag brukar inte gilla söndagar, men på den senare tiden har det varit helt ok.

Jag fick även mitt formella erbjudande om fast tjänst nyligen, väldigt sent, men bättre sent än aldrig. Lönen är som väntat otroligt låg jämfört med vad jag får ut nu, nästan så jag gråter lite. Min nettolön blir halverad! Men det blir väl lite andra fördelar....men hade jag kunnat välja hade jag nog stannat som vikarie, men de ville ju ha en fastanställd och jag tänker inte riskera att få sluta. Jag trivs bra samt det passar bra med mina studier också.

Så nu blir jag väl kvar här 2-3 år iaf, om inte något radikalt händer och det gör det ju ibland :)

PAMs

Vi använder oss bland annat av PAMs (Parenting Assessment Manual) på jobbet.

http://www.pillcreekpublishing.com

Hemsidan ser ganska nördig ut, eller billig och sunking kanske är bättre beskrivningar.

Programmet och verktyget är väldigt omfattande och på gränsen till extremt evidensbaserat gällande minsta lilla aspekt. Det fyller sin funktion och jag tycker det är bra rent generellt, men det är ju som alltid ganska brett och omfattar alltid en lång rad aspekter som är helt irrelevanta. Det är som det brukar vara med dessa "verktyg" inom socialt arbete med andra ord.

Som tur är gör jag som "klinisk" utredare inget av de mer enkla delarna och aspekterna, så det spar ju en hel del tid för mig och jag slipper göra sånt som det vore rent slöseri med resurser om jag gjorde.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det ännu, men jag är svagt positivt och efter jag har gjort det mer ska jag återkomma med en liten "review" :)

Allt bra så här länge.

Jag har nu blivit klar med två av mina "parenting assessments", vilka var de första av denna typ av utredning jag någonsin gjort. Det hela gick väl bra, jag klämde igenom en på fyra veckor, som normlt tar 14 veckor, vilket ju var orsaken till att det var lite stressigt ett tag.

All verkar nöjda med dem också, vilket ju är roligt. Speciellt med tanke på att jag själv tyckte de var lite halvbra, med lite mer normal tid hoppas jag kunna göra framtida utredningar ännu bättre.

Dock var det ju lite sorligt att jag inte kunde rekommendera att tre barn, två, tre och nio att återförenas med sina föräldrar. Det är ju inte mitt beslut utan rättens, men det kändes sorligt...och föräldrarna var ju helt förstörda också så klart...

Jag gillar mitt jobb mycket mer än jag gjort på länge, det är en kul känsla som jag tror jag hade förlorat lite. Nu måste jag dock få klarhet i hur mycket terapi per vecka jag kommer ges tid för. Jag vill gärna ha iaf 2-3 klienter per vecka från och med September. Helst vill jag även inledningsvis ha vuxna för att komma igång lite enklare, jag har ju efarenhet av det redan och det känns som en bra början för att komma igång igen.