Borderline

Jag har under två veckor arbetat med en familj där jag skulle vilja påstå att modern visar beteende och uttrycker tankar som passar in på en lång rad olika symptom på BPD, dock finns ju ingen formell diagnos. Hon har en ung son som farit mycket illa på en lång rad olika sätt.

Jag har spenderat en sådan otroligt mängd tid och energi på detta ärende att jag är helt slut. Det är svårt att beskriva hur det är att arbeta med en individ som agerar på detta sätt, för att inte säga hur hennes beteende påverkas av hennes konstanta behov av att vara påverkad av alkohol som en form av själv medication.

Jag antar jag gjort något bra för ärendet är inte i domstol och hon har accepterat en massa insatser. Dock är hon livrädd att hon inte kommer kunna lita på eller skapa en relation till dessa nya arbetare, samt hon är livrädd att hon inte ska kunna göra det till nästa social worker som tar över efter mig, jag gör ju bara utredningar och lämnar sen över till gruppen som arbetar längre med familjer.

Jag vill verkligen bli kvitt detta ärende (själviskt jag vet), dessa är de mest stressiga man kan ha i den rollen som jag är i, det finns inte tid att skapa sig en relation i normala ärenden, tänk då hur svårt det är att skapa en relation till någon i ett ärende där personen lider av extrema svårigheter att skapa och behålla relationer.

Vore jag i en terapeutisk relation skulle jag älska arbeta med både henne och hennes son, det finns nu en relation att bygga det arbetet på, även om det skulle vara tungt skulle det även vara givande för mig. Men i min roll nu är det enbart en extrem belastning, detta är så trist för jag vet hur hon kommer få kämpa vidare och jag misstänker att det kommer inte fungera så bra, speciellt inte med tanke på alkoholmissbruket som extra problem.