Jag har haft svårt med Sändagar hela mitt liv, eller iaf så länge jag kan minnas. Varje Söndag, speciellt kvällarna, ger mig ångest. Eller "oro" kanske är ett bättre ord, jag börjar mentalt förberedda mig för veckan, jag ser veckan som 5 dagar med allt jag måste göra, när jag borde fokusera på en dag i taget.
Jag har mått dåligt varje Söndag sedan jag var liten, jag gillade aldrig skolan i någon ålder. Jag har aldrig varit mobbad eller nått sån, jag har bara inte gillat att gå upp eller gå någonstans när jag lika gärna kan vara hemma och ha det skönt.
Detta "lidande" fortsatte in i vuxen ålder, för att inte nämna hur mycket jag hatade lumpen, det var 12 månader av konstant skit. Söndagskvällarna under den tiden tog nästan livet av mig, kändes det som iaf.
Det är precis samma nu med arbete, jag gillar ofta mitt arbete, det är stimulerade och jag har överlag bra med kollegor. Dock hatar jag Söndsgskvällar fortfarande och jag skulle gärna göra något annat roligt än att jobba under veckorna, men det finns ju inte så där mycket alternativ, samt det kunde ju minsta sagt vara mycket värre.
Detta har ju även lett till att jag konstant söker något bättre, vilket lett till att jag är extremt flexibel, gärna flyttar på mig och byter jobb och område, men därmed blir det lite svårt att vara kvar på samma ställe någon längre tid.
Det spelar ju inte så stor roll nu när jag är vikarie lite överallt, det passar mig bra. Men det blir även jobbigt att byta kollegor och områden hela tiden. Jag gillar verkligen mina kollegor just nu, dock kommer jag lämna dem om 5 veckor.....vilket de inte vet om ännu...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment