Jag har sett en terapeut nu under ett par månader, jag är fortfarande lite osäker på vad jag tycker. Men det är så tidigt ännu så jag måste försöka hålla mig positiv och ge det en chans. Det är väl givande antar jag, men frågan är hur mycket. Detta beror ju lite på vad jag vill ha från terapin också.
En given orsak är ju att det är ett måste, men jag vill gärna försöka få ut något från det också inte bara gå igenom det för det är ett krav. Jag har sett henne så få gånger ännu, så vi börjar väl mest lära känna varandra ännu. Det har varit en hel del prat, från min sida, om mina studier, mitt arbete, min relation, men även en hel del om min barndom och upplevelser.
Personligen vill jag försöka få lite självkännedom, försöka hitta mönster av tankar, agerande, känslor och kartlägga mig själv lite. Jag funderar på att börja föra en dagbok över min känslor och tankar, vilket ju är typiskt KBT. Men det är en metod jag vill använda mig av, men frågan är om jag orkar motivera mig till det. Frågan är ju vad jag behöver terapeuten till med tanke på att det var min ide att göra det. Jag finner dock mig själv konstant dras på ett spontant sätt till olika metoder för "självterapi" inom KBT som vi gick igenom förra året. Vilket jag även gör när jag har lektioner och det pratas om lite allt möjligt annan, som jag inte ger så mycket för.
Just nu känns det som jag verkligen dominerar min terapi, jag får väl vänta lite och se vad hon gör av det antar jag. Men passar det inte får jag väl byta sen kanske. Detta kan ju bli mycket intressant iaf, tanken är ju att det ska hålla på ett par år till.
Tuesday, 10 May 2011
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Egenterapi är lyx! Om jag hade råd och tid skulle jag gå regelbundet resten av livet :-)
ReplyDeleteJa, det kan nog bli lite beroendeframkallande, bara man kommer på ett bra sätt att hantera, implementera och kontemplera över det haha. Jag vill inte gå och ha lite löst prat i isolerade träffar, jag vill ha iaf ett par röda trådar och vara lite fokuserad.
ReplyDelete